Behöver tid UTAN hans barn!

Vår resa är avbokad, då gör vi allt annat än skiter i barnen!!

Men sluta! Han väljer sina barn framför Ts, så gör bra föräldrar!

Välkomna 365 dagar? Så du reser aldrig bort och om du gör det så skulle du återvända så fort du får nys om att de ville komma?

Om mamman överger eller dör vet TS och pappan vad de har. Då kan de planera efter det och om de vill åka på en vuxensemester kan de be släkt om hjälp som de kan lita på.

Jag tror inte man kan begära av sin partner att 100% barn är referensramen för föräldrar som har barn som bor växelvis. Det skulle vara som att leva med någon som jobbar och som har 100% jobb som referensram och som hela tiden förväntar sig att man ska hänga på deras jobb och att man avbokar alla planer så fort arbetsgivaren vill att man ska jobba extra, villket de då vill hela tiden. Det håller sällan.

Nej, så gör inte bra föräldrar ALLS. Bra föräldrar är bra förebilder, man är INTE en bra förebild genom att jamsa med ett puckat ex. Inte på något vis även om jag vet att du anser att barn alltid ska gå först i alla lägen och aldrig någonsin ska läras att visa hänsyn till andra.

Här handlar det dessutom inte om att välja barnen före TS, det handlar om att välja sitt ex före TS.
Barnen hade lika gärna tillbringat mammans tid med mamman, men mamman valde bort dem till förmån för en resa med sin nya karl. Och TS sambo lät henne göra det, på bekostnad av sitt eget förhållande. Det finns alltså inget som handlar om barnens behov här, bara om mammans.

Pappan beter sig inte likadant. Han skyfflar inte iväg barnen till mamman på sina veckor. Om han bara hade sagt nej, så hade mamman inte kunnat åka på en så lång semester utan bara kunnat ta sina överenskomna veckor.

Hur skulle det vara verbal misshandel? Nu hade han inget val, så vad ska han göra? Resa bort med mig och lämna barnen ensamma? Eller stanna hemma med barnen och såra mig? Såklart suger båda alternativen men man kan inte lämna barnen en hel vecka då de inte ens kan vara ensamma så länge att man ens slipper ut med hunden. Klart att barnen kommer först.

Jag har själv fått ringa exet flera gånger då hon planerat in saker på hennes veckor och velat att vi har barnen. Min födelsedag förra året t.ex. Då hade vi barnfritt och skulle ut och äta och sen på bio. Hon fick inte tag på sambon så hon ringde mig och bad mig hämta barnen då hon skulle på innebandyträning. Jag sa nej, och hon skrek och gormade i över en timme om hur elak jag är mot barnen som inte vill ha dom. När jag äntligen fått henne att förstå att vi inte kan dansa efter hennes pipor hela tiden slängde hon på. När sambon kom hem ringde hon och frågade honom om han kan ta barnen, utan att nämna att hon redan frågat mig. Samma visa igen. Ropade i nästan en timme. Sedan var det lugnt en stund, tills vi satte oss i biosalongen. Hon ringde och ringde och ringde. 23 missade samtal när vi kom ut. Bara för att berätta att vi är elaka mot barnen och att hon inte hade kunnat åka på träningen.

Därför har han inte kunnat säga nej. Det handlar inte om att han inte älskar mig, utan om att det inte är värt att gräla med henne. Hon vinner alltid i slutändan.

Alla arga meddelanden hon skickat åt mig har jag sparat, jag ser framför mig att vi en vacker dag sitter i rätten med henne och då kan de vara bra att kunna visa upp. På den nivån är det! Nåt mer ni funderar på?

Ställ frågan tvärtom i stället. Vilken förälder vill inte att barnen ska ha lika bra kontakt med båda sina föräldrar? Då gäller det att man inte låter den andre föräldern packa iväg barnen hela tiden.

Din man kanske inte älskar dig, han älskar dock sina barn!

Jag hade hellre haft barnen här hela tiden, då skulle vi ha bättre möjligheter att planera saker med eller utan barn. Nu vet vi ju bara hur varannan vecka ser ut, den veckan de bor här. Mammans veckor är alltid osäkra och ofta slutar det med att vi har dem ett par dagar extra. Hellre skulle jag ha dom på heltid så får hon ringa om hon vill träffa dem, istället för att vi ska ändra på våra planer hela tiden då hon behöver hjälp. Vi har föreslagit det men det går hon aldrig med på. Vi har låtit henne behålla barnbidraget då hon är ensam och behöver det för att klara hyran. Skulle vi ha barnen på heltid skulle hon mista det. Dessutom är barnen skrivna på hennes adress så då får hon också fler bidrag.

Så om din man struntar i dig och vad du vill och bara är med sina barn så är han en bra förälder?