• Anonym (Jag)

    Behöver tid UTAN hans barn!

    Hur ska jag få sambon att förstå att jag behöver tid UTAN hans barn? Vilda barn på 6 och 8 år. I sommar skulle vi ha 3 veckor semester på samma gång. Barnen skulle vara här på 2 av hans veckor, alltså 1 vecka av våra 3 tillsammans. Men nu blev det plötsligt ändrat då mamman bestämde sig för att resa bort. Nu har vi dem 2,5 veckor av 3. Alltså vi får inte mera ledigt än en vanlig helg. Jag vill inte passa upp hans barn på min semester, så jag sa till på jobbet att jag tar en vecka mindre semester då. Sambon blev sur och tycker att jag borde vilja umgås med barnen.. Men hur mycket semester är det då de väcker oss 6.00 varje morgon, de klarar ingenting själv så ALLT måste man hjälpa dom med. Det e ju mera jobb hemma än på det riktiga jobbet!

    Jag hade ju sett fram emot att för en gångs skull få lite extra uppmärksamhet av sambon, att inte ha ungarna hängande efter hela tiden. Att få känna att jag är viktigast en stund. Är så himla besviken!!

    Har levt ihop med dom i 4 år. Samma sak varje semester. Jag förstår ju att han vill ha dem så mycket som möjligt men han borde ju också förstå att jag kanske vill få lite tid med honom utan barnen!

  • Svar på tråden Behöver tid UTAN hans barn!
  • nihka
    Anonym (Jag) skrev 2016-07-03 22:10:06 följande:
    Vår resa är avbokad, då gör vi allt annat än skiter i barnen!!
    Har ni pratat om när ni ska åka i stället?
  • Anonym (Hedvig)

    TS, det verkar som om du ju sitter med svaret på problemet själv. Han KAN inte lämna barnen ensamma bara för att han har "rätt" till en barn"fri" vecka när nu hans ex inte prioriterar deras barn. Han kan inte förändra hennes beteende hur mycket han än skulle vilja sätta hårt mot hårt och bara åka iväg på er resa, för de som skulle fara illa är barnen som inte skulle ha någon som tog hand om dem. Det är tråkigt att barnens mamma inte tar sin del av ansvaret, men du har en partner som har vett nog att inse att barnen är oskyldiga till situationen och att deras behov av omsorg måste gå före, när nu deras mamma struntar i det.


    Anonym (Jag) skrev 2016-07-03 22:27:08 följande:

    Hur skulle det vara verbal misshandel? Nu hade han inget val, så vad ska han göra? Resa bort med mig och lämna barnen ensamma? Eller stanna hemma med barnen och såra mig? Såklart suger båda alternativen men man kan inte lämna barnen en hel vecka då de inte ens kan vara ensamma så länge att man ens slipper ut med hunden. Klart att barnen kommer först.

    Jag har själv fått ringa exet flera gånger då hon planerat in saker på hennes veckor och velat att vi har barnen. Min födelsedag förra året t.ex. Då hade vi barnfritt och skulle ut och äta och sen på bio. Hon fick inte tag på sambon så hon ringde mig och bad mig hämta barnen då hon skulle på innebandyträning. Jag sa nej, och hon skrek och gormade i över en timme om hur elak jag är mot barnen som inte vill ha dom. När jag äntligen fått henne att förstå att vi inte kan dansa efter hennes pipor hela tiden slängde hon på. När sambon kom hem ringde hon och frågade honom om han kan ta barnen, utan att nämna att hon redan frågat mig. Samma visa igen. Ropade i nästan en timme. Sedan var det lugnt en stund, tills vi satte oss i biosalongen. Hon ringde och ringde och ringde. 23 missade samtal när vi kom ut. Bara för att berätta att vi är elaka mot barnen och att hon inte hade kunnat åka på träningen.

    Därför har han inte kunnat säga nej. Det handlar inte om att han inte älskar mig, utan om att det inte är värt att gräla med henne. Hon vinner alltid i slutändan.

    Alla arga meddelanden hon skickat åt mig har jag sparat, jag ser framför mig att vi en vacker dag sitter i rätten med henne och då kan de vara bra att kunna visa upp. På den nivån är det! Nåt mer ni funderar på?


  • Anonym (Jag)
    nihka skrev 2016-07-03 22:42:15 följande:

    Har ni pratat om när ni ska åka i stället?


    Får försöka igen nästa sommar. Sambon har inte möjlighet att ta ledigt från sitt jobb förrän nästa semester. :(
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Hedvig) skrev 2016-07-03 22:46:18 följande:

    TS, det verkar som om du ju sitter med svaret på problemet själv. Han KAN inte lämna barnen ensamma bara för att han har "rätt" till en barn"fri" vecka när nu hans ex inte prioriterar deras barn. Han kan inte förändra hennes beteende hur mycket han än skulle vilja sätta hårt mot hårt och bara åka iväg på er resa, för de som skulle fara illa är barnen som inte skulle ha någon som tog hand om dem. Det är tråkigt att barnens mamma inte tar sin del av ansvaret, men du har en partner som har vett nog att inse att barnen är oskyldiga till situationen och att deras behov av omsorg måste gå före, när nu deras mamma struntar i det.


    Jag vet, han är en bra pappa! Just därför stannar jag. Samtidigt som det är hans "värsta" sida så är det också hans bästa. Han bryr sig verkligen om sina barn, och det är en av orsakerna till att jag har stannat kvar. Jag vill ha barn med honom någon dag (då barnen har blivit lite äldre och klarar sig bättre själva!) för jag vet att jag inte kunde hitta nån mycket bättre pappa till mitt barn.

    Jag skyller ju inte heller dethär på barnen, tycker bara att det är tungt att ha sett fram emot något i flera månader och så blir det inte av. Känns bara så orättvist!
  • nihka
    Anonym (Jag) skrev 2016-07-03 22:50:19 följande:
    Får försöka igen nästa sommar. Sambon har inte möjlighet att ta ledigt från sitt jobb förrän nästa semester. :(
    Jag förstår verkligen din besvikelse. Jag förstår också varför du väljer att jobba en vecka extra. Om din sambo nu inte kan resa iväg förrän nästa sommar så kan ju du det på din sparade vecka.
  • Anonym (Tja)
    Anonym (Jag) skrev 2016-07-03 22:10:06 följande:

    Vår resa är avbokad, då gör vi allt annat än skiter i barnen!!


    Ja, det var precis så jag menade! Din man (och du) ställer upp helhjärtat för barnen! Och det är toppen! Extra viktigt för barnen när de verkar ha ett rötägg till mamma...

    Ts, jag förstår din besvikelse över den inställda resan! Det är klart att det är jättesynd att det blev såhär.

    Men du kan inte ändra på hennes beteende tyvärr. Visst kan din man försöka vara hårdare mot henne, men förmodligen kommer det bara att hålit över barnen i slutändan. Och även om det inte hade varit din mans fel så hade det nog ändå varit väldigt jobbigt för honom att se sina barn fara illa.

    Synd att barnen inte kan bo mer permanent hos, det hade förmodligen varit bättre för alla!

    Din man valde helt enkelt fel mamma till sina barn. Tråkigt och tragiskt, men det är ett val han inte kan göra ogjort, och nu måste ni hitta sätt att få ert liv att fungera i alla fall. Om du vill stanna med honom det vill säga. Om du vill det tror jag dock du får sänka dina förväntningar de närmsta åren. En veckas semester på tu man hand låter såklart underbart, men med tanke på hur biomamman beter sig så får du kanske nöja dig med mindre just nu.

    Det kommer en tid när barnen inte behöver passas längre och då kan ni åka iväg oavsett hur biomamman beter sig...
  • Anonym (Inte unik..)

    Det jag skulle vilja veta är om pappan  är lika besviken som ts över att de inte fick den här veckan utan barnen?  Jag har inte fått den uppfattningen. Om han vill ha barnen så mycket som möjligt, så är det väl inte så konstigt att han inte sätter ner foten, och talar om för mamman vad det är som gäller.

    Om jag var ts så skulle jag ifrågasätta min sambos känslor för mig.

  • nihka
    Anonym (Jag) skrev 2016-07-03 22:27:08 följande:
    Jag har själv fått ringa exet flera gånger då hon planerat in saker på hennes veckor och velat att vi har barnen. Min födelsedag förra året t.ex. Då hade vi barnfritt och skulle ut och äta och sen på bio. Hon fick inte tag på sambon så hon ringde mig och bad mig hämta barnen då hon skulle på innebandyträning. Jag sa nej, och hon skrek och gormade i över en timme om hur elak jag är mot barnen som inte vill ha dom. När jag äntligen fått henne att förstå att vi inte kan dansa efter hennes pipor hela tiden slängde hon på. När sambon kom hem ringde hon och frågade honom om han kan ta barnen, utan att nämna att hon redan frågat mig. Samma visa igen. Ropade i nästan en timme. Sedan var det lugnt en stund, tills vi satte oss i biosalongen. Hon ringde och ringde och ringde. 23 missade samtal när vi kom ut. Bara för att berätta att vi är elaka mot barnen och att hon inte hade kunnat åka på träningen.

    Därför har han inte kunnat säga nej. Det handlar inte om att han inte älskar mig, utan om att det inte är värt att gräla med henne. Hon vinner alltid i slutändan.

    Alla arga meddelanden hon skickat åt mig har jag sparat, jag ser framför mig att vi en vacker dag sitter i rätten med henne och då kan de vara bra att kunna visa upp. På den nivån är det! Nåt mer ni funderar på?
    Vad är det officiellt för fel på henne?

    Bra tänkt med att spara och dokumentera!
  • Anonym (Förväntan)
    Anonym (Inte unik..) skrev 2016-07-03 23:17:46 följande:

    Det jag skulle vilja veta är om pappan  är lika besviken som ts över att de inte fick den här veckan utan barnen?  Jag har inte fått den uppfattningen. Om han vill ha barnen så mycket som möjligt, så är det väl inte så konstigt att han inte sätter ner foten, och talar om för mamman vad det är som gäller.

    Om jag var ts så skulle jag ifrågasätta min sambos känslor för mig.


    Med tanke på hur ts beskriver mammas beteende när hon måste ha barnen i kombination med att pengarna verkar vara orsaken till att hon på papper har dem 50% så kan jag tänka mig att pappan till en viss del är lättad över att barnen är tryggt hos honom istället för att han är på resa och de fast hos mamman. Han är säkert besviken också och skulle gärna ha spenderat tiden med ts men barnens välmående går först.

    Ts jag skulle på allvar ta upp tanken på heltid hos er, för allas skull. Hon får ordna sin ekonomi på annat sätt.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Inte unik..) skrev 2016-07-03 23:17:46 följande:

    Det jag skulle vilja veta är om pappan  är lika besviken som ts över att de inte fick den här veckan utan barnen?  Jag har inte fått den uppfattningen. Om han vill ha barnen så mycket som möjligt, så är det väl inte så konstigt att han inte sätter ner foten, och talar om för mamman vad det är som gäller.

    Om jag var ts så skulle jag ifrågasätta min sambos känslor för mig.


    Klart att han är besviken! Tror du att han har sparat pengar hela året för att kunna boka en resa, så att han kan avboka den?

    Men det är klart att det känns värre för mig!
Svar på tråden Behöver tid UTAN hans barn!