Hallå!
Tänkte kolla om jag får med mig några som plussat och som har BF i april nästa år :)
Jag plussade svagt den 20/7 på äl+8 och har nu tagit fyra andra test som har bekräftat det, så nu ringer jag imorgon till mödravårdscentralen! Vore kul att få ihop några stycken så man kan få skriva av sig lite :)
Hej hej,
Jag skrev tydligen i en inaktiv tråd häromdagen, men väntar mitt första barn i alla fall, nu i vecka 8+3. Speciell situation då jag inte är tillsammans med killen, detta var inte planerat. Visste inte ens om jag ville ha barn men nu känner jag bara att jag inte vill göra abort, allt har varit väldigt upp och ner men det börjar bli bättre.
Idag är typ första dagen på två veckor som jag inte mår illa.
Åh, känner precis samma! Min äldsta frågade när det är vår så att de kan få sin mamma tillbaka. :(
Plus - jag fick övertyga min man om ett tredje barn. Han lär ångra sig nu... Har inte vågat fråga. :-/
Åh, känner precis samma! Min äldsta frågade när det är vår så att de kan få sin mamma tillbaka. :(
Plus - jag fick övertyga min man om ett tredje barn. Han lär ångra sig nu... Har inte vågat fråga. :-/
Jag fick också övertala sambon till ett tredje barn, så har också mått dubbelt så dåligt pga det dåliga samvetet både mot honom och mot barnen.... Han fick dra ett extra stort lass under flera veckor men man får försöka tänka lite framåt, vad mysigt det kommer att bli :)
Hej hej,
Jag skrev tydligen i en inaktiv tråd häromdagen, men väntar mitt första barn i alla fall, nu i vecka 8+3. Speciell situation då jag inte är tillsammans med killen, detta var inte planerat. Visste inte ens om jag ville ha barn men nu känner jag bara att jag inte vill göra abort, allt har varit väldigt upp och ner men det börjar bli bättre.
Idag är typ första dagen på två veckor som jag inte mår illa.
Åh tack för stödet, och detsamma! Vi verkar vara i liknande situationer. Jag har också varit tillsammans med pappan till barnet, för ungefär ett år sen. Sedan gjorde vi slut och efter det har vi setts sporadiskt - det finns en värme och en attraktion mellan oss ändå, vilket är bra såklart. Han har blandade känslor, men har sagt att han stöttar mig oavsett beslut.
Jag tänker också att familjekonstellationer kan se ut på alla möjliga sätt, och den "avvikelsen" från normerna har jag egentligen inga problem med. Det kommer säkert utmaningar på vägen, men man får ta det som det kommer.
Och ja, det här med att lyssna på magkänslan tror jag också på. I mitt fall har det varierat, men den återkommande känslan har ändå varit att behålla det.
Hur förhåller sig pappan till ditt barn? Ska ni försöka satsa på förhållandet?
Ja, du har rätt! Är bara rädd att detta ska hålla i sig länge. Märker inte av någon lättnad än. Vecka 9 imorgon.
HEJ,
jag vill också vara med i den nya acebook gruppen :)
bf 16 typ
Tror mitt illamående började redan v 6 och nu i v 11 går det att stå ut, kommer mest på kvällarna och om jag ätit för mycket - men jag är superhungrig efter alla veckor med noll aptit så det är svårt att hålla igen... Fick börja äta medel mot förstoppning redan för ett par veckor sen, också sjukt tidigt?!
Skönt att höra att det verkar normalt att må sämre denna gång... Jag var tvungen att berätta på jobbet då jag mådde så himla dåligt, ville inte behöva hitta på andra ursäkter. Har fått mycket sympatier - förutom från min ena chef (som är man förstås) "Det är väl ändå fantastiskt att vara gravid?". Ha ha!