Anonym (Lurad)

Äldre 5 Oct 16:15

316 svar

Han mörkade asperger

Min sambo sedan knappt ett år har inte berättat för mig att han har asperger.

Vi var hemma på middag hos hans mamma för någon dags sedan och hon undrade hur allt är och då sa jag att det mesta hade blivit lite väl trist och hennes son inte vill göra någonting mer än typ sitta och titta på olika dokumentärer på sin dator och jag undrar om han kanske är deprimerad.

Hon sa då att hon mer tror att det är hans asperger. Att han var sådan när han bodde hemma att han mest höll på med datorn och sällan ville följa med familjen på någonting och att hon varit så förvånad över att han blommat upp när han träffade mig.

När vi kom hem frågade jag sambon varför han aldrig berättat att han har asperger. Han blev arg och smällde i dörrar och slog med knytnäven i diskbänken och satte sig sedan vid sin dator. Jag tyckte det var obehagligt och gick och la mig.

Har frågat honom igen varför han ljugit och inte berättat och då fick han utbrott och skrek på mig så nära mitt ansikte att jag fick spott på mig att han inte ljugit. Han har bara inte sagt något om det därför det inte spelar någon roll. När jag fortsatte att fråga ut honom och sa att om det inte spelade någon roll kunde han ju berättat var han väldigt irriterad och sa till slut att om han berättat hade jag inte velat bli tillsammans med honom.

Det kan han ha rätt i för så som han varit de senaste månaderna är det inte roligt. Han är inte alls på samma sätt som han var i början när vi träffades. När vi började dejta och sedan flyttade ihop var han glad och pigg på att göra saker. Vi gick på stan, shoppade, var ute och åt eller tog en öl med kompisar. Vi träffade mina föräldrar och min bror och hans tjej. Vi till och med reste med dem och det var jättekul. Nu när jag föreslår något säger han bara att han inte orkar. Han vill inte göra någonting längre. Han bara kommer hem från jobbet, har köpt med sig någon snabbmat och dunsar ner framför datorn. Han sitter där hela kvällarna och ser mest en massa dokumentärer om krig och naturfilmer. Själv orkar jag inte titta på det varje kväll, så jag går oftast och lägger mig i sovrummet, läser en bok eller ser på TV där. Föreslår jag att vi ska se en komedi eller deckare tillsammans som vi gjorde i början så säger han att han inte tycker de är bra. Men det gjorde han ju när vi började träffas. jag har sagt till honom att jag tycker det är tråkigt och att jag känner mig ensam men han tycker att vi har det bra och att det är väl mysigt och räcker att "där är någon hemma", att då är man ju två.

Jag förstår inte hur han kan ha förändrats så. Kan han ha spelat en roll för att lura mig eller vad har hänt? Vet inte vad jag ska göra. Som det är nu så känns det väldigt trist och innehållslöst.

Anonym (Linn)

Äldre 6 Oct 09:19

#111

Miss Lycka skrev 2016-10-06 09:11:49 följande:

Men nu undviker du igen att svara på om du förstår TS situation?

Hur det måste vara för henne att inse att hon blivit lurad, att sambon låtsats var en helt annan typ av personlighet, att han inte berättat för henne om att han har en diagnos som ställer till problem och uppenbarligen formar honom till en annan typ av person än vad han först visat TS.

Du har son med asperger, så du måste väl ha läst och fått ganska mycket information om diagnosen. Så du vet väl att den med asperger ofta är ytterst rutinbunden, inte särskilt social och väldigt upptagen av sina egna special intressen, till exempel.

När du läser allt vad TS skrivit, ser du inte dessa inslag i hennes sambos beteende då?

Förstår hur jobbigt det måste vara med någon som bara prioriterar sina egna rutiner och sitt tittande på dokumentärer?

Jag frågar igen, skulle du vilja leva med en sambo som är som den TS nu har?

Tycker du att det verkar vara ett liv med livskvalité?

Jag hade inte hängt upp mig på diagnos eller inte, om du bemödar dig med att läsa alla mina inlägg så framgår min åsikt ganska tydligt. Och att Aspergare är osociala är en fördom som många okunniga har inklusive du, det är vare sig ett kriterie eller nåt som gäller alla, en del har specialintressen men inte heller där gäller det alla eller ens de flesta. Du verkar vara dåligt påläst.Fast du var ju uppenbarligen mer intresserad av hävda att jag skulle talat I egen sak för att jag nämner en fördom jag ofta stött på, ganska patetiskt att gå på så som du gjorde. Ja jag har ett barn med Aspergers, studerat kring NPF samt jobbat med personer som har det, sooo?

Miss Lycka

Äldre 6 Oct 09:26

#112

Anonym (Linn) skrev 2016-10-06 09:19:48 följande:

Jag hade inte hängt upp mig på diagnos eller inte, om du bemödar dig med att läsa alla mina inlägg så framgår min åsikt ganska tydligt. Och att Aspergare är osociala är en fördom som många okunniga har inklusive du, det är vare sig ett kriterie eller nåt som gäller alla, en del har specialintressen men inte heller där gäller det alla eller ens de flesta. Du verkar vara dåligt påläst.Fast du var ju uppenbarligen mer intresserad av hävda att jag skulle talat I egen sak för att jag nämner en fördom jag ofta stött på, ganska patetiskt att gå på så som du gjorde. Ja jag har ett barn med Aspergers, studerat kring NPF samt jobbat med personer som har det, sooo?

Men du vill fortfarande inte svara på vad tycker om hur TS sambo har betett sig?

Eller om du själv skulle vilja leva i en kärleksrelation med en sambo som uppvisar det här beteendet på grund av asperger?

Jo, vi vet att alla är olika, men här har ju TS sambos asperger skapat ganska stora problem eller det ser inte du det som? Tycker att det verkar vara skoj att leva ett liv tillsammans med någon som bara vill sitta och se dokumentärer om begränsade ämnen och inte ens vill äta tillsammans? Det handlar ju inte fördomar mot asperger, utan hur Ts liv tillsammans med sambon ser ut. Du har väl en åsikt om det, för det är ju det tråden handlar om. Inte att det är allmänt synd om personer med asperger för att folk har fördomar eller neligt dig inte är tillräckligt pålästa.

Tror du att det är många vuxna kvinnor som skulle finna en sådan relation som TS har med sin sambo tillfredsställande?

Anonym (Solen)

Äldre 6 Oct 09:28

#113

Miss Lycka skrev 2016-10-06 08:57:03 följande:

Det är lite skillnad på att inte passa ihop och att ena partnern låtsas vara en helt annan typ av människa, med andra intressen och vanor än vad den personen har.

Du förstår inte alls att det är svårt för TS att ha blivit lurad?

Jag har fortfarande aldrig sett en kär person som "är sig själv". Men, jag hade också blivit besviken, och ledsen att han inte hade förtroende nog för mig att berätta tidigare. Jag är av typen som ofta tänker "tänk om" så jag hade nog skrivit ner hur jag känner och berättat vad som är minimum av aktiviteter tillsammans för att det ska kännas ok för mig, sedan hade hans respons fått bli avgörande. Jag hade också gett honom möjligheten att få stöttning i att söka hjälp för ev depression, om han ville ha mig kvar med mina "krav". Annars hade jag gått. Asperger eller inte är det hans egen skyldighet att lära sig hantera sina förhållanden bättre och att försöka hitta någon som passar honom (om det inte är depression).

Om man inte har några som helst känslor kvar däremot riskerar man inte att tänka "tänk om" utan kanske bara borde gå?

Mest av allt känns ändå den här tråden sorglig. Det blir en väldigt hjärtlös och generaliserande tongång, som är onödig. Det tycks vara svårt att skilja på "detta passar mig inte alls och får mig att må dåligt" och "han är onormal, får mig att må dåligt och därför startar jag krig mot hans personliga egenskaper och alla som försöker nyansera".

Anonym (Linn)

Äldre 6 Oct 09:31

#114

Miss Lycka skrev 2016-10-06 09:26:29 följande:

Men du vill fortfarande inte svara på vad tycker om hur TS sambo har betett sig?

Eller om du själv skulle vilja leva i en kärleksrelation med en sambo som uppvisar det här beteendet på grund av asperger?

Jo, vi vet att alla är olika, men här har ju TS sambos asperger skapat ganska stora problem eller det ser inte du det som? Tycker att det verkar vara skoj att leva ett liv tillsammans med någon som bara vill sitta och se dokumentärer om begränsade ämnen och inte ens vill äta tillsammans? Det handlar ju inte fördomar mot asperger, utan hur Ts liv tillsammans med sambon ser ut. Du har väl en åsikt om det, för det är ju det tråden handlar om. Inte att det är allmänt synd om personer med asperger för att folk har fördomar eller neligt dig inte är tillräckligt pålästa.

Tror du att det är många vuxna kvinnor som skulle finna en sådan relation som TS har med sin sambo tillfredsställande?

Vad har jag och vem jag skulle leva med med saken att göra? Tråden handlar om TS inte mig. Eftersom du är för lat för att orka läsa har jag skrivit innan att samma problem rätt ofta ses hos personer utan Aspergers, killen blir astråkig efter ett tag eller bara vill göra sina saker, detta hos personer utan diagnos. Jag har även skrivit att jag inte alls är säker på att hans sätt behöver bero på Aspergern. Oavsett diagnos får väl TS bestämma sig för vad hon vill leva med? Diagnosen är ju trots allt ganska oviktig i det hela, utan det viktiga är hur TS vill leva. Jag har aldrig skrivit att det är synd om personer med Aspergers, däremot tycker jag det är synd om dem som får utstå folks okunskap och förutfattade meningar eftersom Aspergare hör och häpna är individer som alla andra.

Anonym (Linn)

Äldre 6 Oct 09:33

#115

Anonym (Solen) skrev 2016-10-06 09:28:51 följande:

Jag har fortfarande aldrig sett en kär person som "är sig själv". Men, jag hade också blivit besviken, och ledsen att han inte hade förtroende nog för mig att berätta tidigare. Jag är av typen som ofta tänker "tänk om" så jag hade nog skrivit ner hur jag känner och berättat vad som är minimum av aktiviteter tillsammans för att det ska kännas ok för mig, sedan hade hans respons fått bli avgörande. Jag hade också gett honom möjligheten att få stöttning i att söka hjälp för ev depression, om han ville ha mig kvar med mina "krav". Annars hade jag gått. Asperger eller inte är det hans egen skyldighet att lära sig hantera sina förhållanden bättre och att försöka hitta någon som passar honom (om det inte är depression).

Om man inte har några som helst känslor kvar däremot riskerar man inte att tänka "tänk om" utan kanske bara borde gå?

Mest av allt känns ändå den här tråden sorglig. Det blir en väldigt hjärtlös och generaliserande tongång, som är onödig. Det tycks vara svårt att skilja på "detta passar mig inte alls och får mig att må dåligt" och "han är onormal, får mig att må dåligt och därför startar jag krig mot hans personliga egenskaper och alla som försöker nyansera".

Huvudet på spiken där du :)

Anonym (Solen)

Äldre 6 Oct 09:33

#116

Miss Lycka skrev 2016-10-06 09:26:29 följande:

Men du vill fortfarande inte svara på vad tycker om hur TS sambo har betett sig?

Eller om du själv skulle vilja leva i en kärleksrelation med en sambo som uppvisar det här beteendet på grund av asperger?

Jo, vi vet att alla är olika, men här har ju TS sambos asperger skapat ganska stora problem eller det ser inte du det som? Tycker att det verkar vara skoj att leva ett liv tillsammans med någon som bara vill sitta och se dokumentärer om begränsade ämnen och inte ens vill äta tillsammans? Det handlar ju inte fördomar mot asperger, utan hur Ts liv tillsammans med sambon ser ut. Du har väl en åsikt om det, för det är ju det tråden handlar om. Inte att det är allmänt synd om personer med asperger för att folk har fördomar eller neligt dig inte är tillräckligt pålästa.

Tror du att det är många vuxna kvinnor som skulle finna en sådan relation som TS har med sin sambo tillfredsställande?

Undrar vem som är rigid. Hen har ju inte uteslutit att ts sambos beteende kan bero på Asperger, eller hur?

Johan75

Äldre 6 Oct 09:42

#117

Miss Lycka skrev 2016-10-06 09:26:29 följande:

Det handlar ju inte fördomar mot asperger, utan hur Ts liv tillsammans med sambon ser ut.

Jag håller med, och då är det nog bättre för både TS och tråden att man kanske inte fastnar i formuleringar som:

Miss Lycka skrev 2016-10-06 09:26:29 följande:

Eller om du själv skulle vilja leva i en kärleksrelation med en sambo som uppvisar det här beteendet på grund av asperger?

Jo, vi vet att alla är olika, men här har ju TS sambos asperger skapat ganska stora problem eller det ser inte du det som?

Kanske har killens asberger påverkat i någon form. Kanske är den styrande i vem han är, kanske förstärks vissa sidor av honom och kanske så har den snabbat upp förloppet i hans förändring. Men kanske är det också en otrevlig dryg och trist kille som råkar ha diagnosen asperger?

Behold, i come as a thief.

Anonym (Se sammanhanget!)

Äldre 6 Oct 09:54

#118

Anonym (Linn) skrev 2016-10-06 08:42:04 följande:

Framgår inte alls, däremot har extremt många fördomar mot personer med Aspergers utan att de ens träffats. För några år sedan var det tex ett grovt brott som gjordes av en person med Aspergers, helt plötsligt var folk livrädda för dessa människor. Okunskapen är generellt väldigt stor kring diagnosen och många har otroliga fördomar. Har själv ett barn med den diagnosen och folk säger väldigt ofta "jag tror inte Nisse kan ha Aspergers, han är ju så söt, social, rolig och trevlig@. Ungefär som att kriterierna är att man måste vara ful, dum och tråkig.

Du det märks att du är ytterligare en sådan där mamma med barn med diagnos, där ingenting beror på diagnosen.

Är det något som ställer problem så är det alla andra människor. Deras fördomar och okunskap.

Jo, jo du verkar inte vilja lyfta blicken och se hur stackars Ts har det. Utan du försöker få det till att hennes sambo handlat helt rätt som inte berättade om sin funktionsstörning. Han har ett handikapp som han dolt för TS och det tycker du är helt okej.

Jag har en sån mamma i bekantskapskretsen. Hennes son har asperger och vi är alla väldigt snälla och förmanar våra barn att de måste vara snälla och visa förståelse för hennes son. Men allt den mamman gör är att trumpeta om att ingen anpassar sig tillräckligt och att måste visas mer hänsyn mot hennes son. Samtidigt så påstår hon att diagnosen inte är några som helst problem.

Öh, visst, varenda barnkalas bland kompisar det senaste året har handlat om att våra barn har fått agera övningsmaterial för hennes son. De andra barnen tycker det är skittråkigt när de för femtielfte gången ska ställa upp på att ingå i hennes sons betendeövningar och försöka lära honom turtagning m m.

Den mamman saknar också insikt om hur vi andra uppfattar situationen.

Hennes son talar på det där typiska aspigasättet, som många av våra barn faktiskt tycker är lite läskigt. De säger att han låter som en robot. och att de blir rädda när han bara maler på och maler på om något som ingen annan är intresserad av. Men denna mamma säger precis som du att oj, han är så charmig och annorlunda och klok.Hon pratar gärna om att han är så stilig för han är ovanligt lång för sin ålder.

Ja, vi säger inte emot henne för att vara artiga och för att vi tycker synd om henne, men sinsemellan så undrar vi ju att ser hon verkligen inte vad alla vi andra ser. Att pojken är skitirriterande, egoistisk och inte alls charmig.

Han är väldigt förtjust i min dotter och hans mamma kallar henne för hans lilla flickvän. Min dotter tycker det är läskigt. Jag har försökt få hans mamma att sluta att säga så, men hon blir så sårad för det är ju så charmigt att hennes lilla son har en crush.

Men din oförmåga att se perspektiv som mamma till ett barn med asperger, gör faktiskt att jag börjar undra om det inte är dags att säga upp bekantskapen med den här mamman och hennes son. För det verkar inte som att föräldrar till barn med asperger kan ta in diagnosens implikationer.

Och TS lämna din sambo. Han verkar inte klok.

Anonym (Se sammanhanget!)

Äldre 6 Oct 10:18

#119

Anonym (Sun) skrev 2016-10-06 08:58:09 följande:

Ja om det är så är hon ju dum som inte lämnar honom. Jag tvivlar dock på att hon älskade honom från början, förälskad var hon möjligtvis isf.

Vad får dig att tvivla på att hon älskade honom från början?

EnAnonumius

Äldre 6 Oct 10:27

#120

Anonym (Lurad) skrev 2016-10-05 17:41:24 följande:

Det var väl ändå helt korkat resonerat?
Öroninflammationer ger dig väl inte plötsligt en helt annan personlighet????

Öroninflammationer gör väl inte dig zoombie som bara vill se urtrista dokumentärer, när du en månad tidigare minsann kunnat titta på vilekn film som helst och prata och ha trevligt?????

Nu är du bara löjlig. Och visa prov på att du saknar helt förståelse för olika intressen.
Olika intressen är naturligt att ha även om man är ett kärlekspar.
Och detta gäller inom alla kärleksförhållande oavsett om en eller båda har diagnos eller saknar diagnos.

Vad som är trist eller inte trist är en personlig sak. Ja du kanske tycker det är trist med dokumentäre, det är en sak. Men du kan aldrig kräva att någon annan måste tycka det är trist med dokumentärer för den saken skull, och välja att titta på underhållning i stället och diskutera filmen.

Han kanske vill titta på dokumentärer och diskutera dem. Eller är det bara din syn som skall gälla om vad som är intressant att titta på?

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

Han mörkade asperger

INNEHÅLL