• Anonym (Lurad)

    Han mörkade asperger

    Min sambo sedan knappt ett år har inte berättat för mig att han har asperger.


    Vi var hemma på middag hos hans mamma för någon dags sedan och hon undrade hur allt är och då sa jag att det mesta hade blivit lite väl trist och hennes son inte vill göra någonting mer än typ sitta och titta på olika dokumentärer på sin dator och jag undrar om han kanske är deprimerad.


    Hon sa då att hon mer tror att det är hans asperger. Att han var sådan när han bodde hemma att han mest höll på med datorn och sällan ville följa med familjen på någonting och att hon varit så förvånad över att han blommat upp när han träffade mig.


    När vi kom hem frågade jag sambon varför han aldrig berättat att han har asperger. Han blev arg och smällde i dörrar och slog med knytnäven i diskbänken och satte sig sedan vid sin dator. Jag tyckte det var obehagligt och gick och la mig.


    Har frågat honom igen varför han ljugit och inte berättat och då fick han utbrott och skrek på mig så nära mitt ansikte att jag fick spott på mig att han inte ljugit. Han har bara inte sagt något om det därför det inte spelar någon roll. När jag fortsatte att fråga ut honom och sa att om det inte spelade någon roll kunde han ju berättat var han väldigt irriterad och sa till slut att om han berättat hade jag inte velat bli tillsammans med honom.


    Det kan han ha rätt i för så som han varit de senaste månaderna är det inte roligt. Han är inte alls på samma sätt som han var i början när vi träffades. När vi började dejta och sedan flyttade ihop var han glad och pigg på att göra saker. Vi gick på stan, shoppade, var ute och åt eller tog en öl med kompisar. Vi träffade mina föräldrar och min bror och hans tjej. Vi till och med reste med dem och det var jättekul. Nu när jag föreslår något säger han bara att han inte orkar. Han vill inte göra någonting längre. Han bara kommer hem från jobbet, har köpt med sig någon snabbmat och dunsar ner framför datorn. Han sitter där hela kvällarna och ser mest en massa dokumentärer om krig och naturfilmer. Själv orkar jag inte titta på det varje kväll, så jag går oftast och lägger mig i sovrummet, läser en bok eller ser på TV där. Föreslår jag att vi ska se en komedi eller deckare tillsammans som vi gjorde i början så säger han att han inte tycker de är bra. Men det gjorde han ju när vi började träffas. jag har sagt till honom att jag tycker det är tråkigt och att jag känner mig ensam men han tycker att vi har det bra och att det är väl mysigt och räcker att "där är någon hemma", att då är man ju två.


    Jag förstår inte hur han kan ha förändrats så. Kan han ha spelat en roll för att lura mig eller vad har hänt? Vet inte vad jag ska göra. Som det är nu så känns det väldigt trist och innehållslöst.


     


     

  • Svar på tråden Han mörkade asperger
  • Anonym (Lurad)
    Anonym (tänker såhär) skrev 2016-10-05 17:12:43 följande:

    Jag förstår att du är besviken. Samtidigt lider ju din sambo av en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Risken är stor att man skäms och vill vara som alla andra tror jag. Det är nog smärtsamt för många. Det låter inte som att han ljugit utan som att han velat visa sitt bästa jag för dig. Det som händer nu verkar vara det som händer i många förhållanden dvs man slappnar av och visar hela sin pesonlighet. Hand nedsättning gör dock kanske att han inte orkar hålla måttet alls medan vi andra nanske nöjer sig med att inte fixa till oss lika mkt elller bara bli lite tråkigare. Fast många utan nedsättningar blir nog trista efter att första förälskelsen dalat så det behöver inte ha blivit annorlunda med en annan kille heller.

    Hoppas ni hittar varandra! Om du fortf vill satsa kanske ni kan ta hjälp av någon relationsexpert som förstår vad det innebär både att ha en "npf" och att ha en relation med någon som har en npf.


    Så snabbt och så totalt förändras inte ett normalt förhållande.


    Han har inte varit ärligt. Hur ska jag kunna lita på honom?


    Jag har frågat och frågat om varför han inte sa något och han bara växlar mellan att säga att jag inte frågade och att jag då inte blivit tillsammans med honom.


    Ska jag fråga honom alla möjliga alternativ i framtiden? Typ älskling du slog inte barnet, det är inte därför det gråter?  Du ligger inte med någon annan kvinna eller man? För om jag bara frågar om han ligger med en annan kvinna så ljuger han ju inte om han säger nej men knullar med en kille?


    Vem kan leva så? Om du inte frågar så behöver jag inte berätta för då ljuger jag inte.


    Han har lurat mig och jag är så arg och kränkt.


    Gå till en relationsexpert berättar han sanningen där då? Eller bara sina väl valda små bitar. Han kanske spelar sin Mr Perfect roll därmed. För det kan han ju när han vill.


    På ditt svar låter som att du tycker han att betett sig helt okej. har jag tolkat dig rätt?

  • seriösanvändare
    Anonym (tänker såhär) skrev 2016-10-05 17:12:43 följande:
    Jag förstår att du är besviken. Samtidigt lider ju din sambo av en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Risken är stor att man skäms och vill vara som alla andra tror jag. Det är nog smärtsamt för många. Det låter inte som att han ljugit utan som att han velat visa sitt bästa jag för dig. Det som händer nu verkar vara det som händer i många förhållanden dvs man slappnar av och visar hela sin pesonlighet. Hand nedsättning gör dock kanske att han inte orkar hålla måttet alls medan vi andra nanske nöjer sig med att inte fixa till oss lika mkt elller bara bli lite tråkigare. Fast många utan nedsättningar blir nog trista efter att första förälskelsen dalat så det behöver inte ha blivit annorlunda med en annan kille heller. Hoppas ni hittar varandra! Om du fortf vill satsa kanske ni kan ta hjälp av någon relationsexpert som förstår vad det innebär både att ha en "npf" och att ha en relation med någon som har en npf.

    Hoppas du verkligen att de hittar tillbaka till varandra? Tycker du att TS förtjänar en kille som skriker och slår i dörrar när hon konfronterar honom? Jag förstår att han har det svårt, men en partner är ingen mänsklig rättighet. Den här killen har för mycket problem för att vara något att satsa på, Asperger eller ej.
    Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.
  • Anonym (tänker såhär)
    Anonym (Ellen) skrev 2016-10-05 17:18:47 följande:

    Det skulle kunna vara så att han faktiskt tyckte att det var roligt, men att det i längden tog för mycket energi. Kanhända att den boost han fick av att vara nyförälskad gjorde att han kunde göra mer roliga saker än vad han normalt sett orkar med.


    Det var ungefär vad jag menade :) så är det väl oftast när man är förälskad och sen orkar man inte lika mycket. Alla faller väl lite men vi faller olika långt.
  • Anonym (Sun)

    Jag anser faktiskt inte heller att han har ljugit, däremot har han undanhållit något för dig vilket inte riktigt är samma sak. Jag gjorde exakt likadant de första månaderna med min nuvarande partner, jag har nämligen en ADD-diagnos. Ville helt enkelt låta honom lära känna mig som jag är utan att trycka upp i ansiktet på honom att jag har denna diagnos. Jag är ju samma person ändå, med eller utan diagnos. Det finns dessutom mängder med odiagnostiserade personer där ute med långt värre besvär än jag. Så, jag hat full förståelse för att han inte berättar en sådan sak när man bara dejtar någon. Självklart blir det också så här när många har förutfattade meningar om vad det betyder att ha en diagnos.

    Jag tror inte heller att han har försökt förställa sig, utan detta låter snarare som ett ganska vanligt problem när man väl blivit sambos. Jag har råkat ut för det själv, med helt vanliga killar utan diagnos. Efter ett tag så blir de bekväma och slutar liksom göra sig till. Tänk efter själv, sminkar du dig och klär upp dig lika mycket nu som du gjorde i början? Där tror jag snarare att du har svaret. Det handlar inte om hans Asperger i grund och botten, utan om att han har blivit lite för bekväm. Det är också detta ni isf behöver diskutera.

  • seriösanvändare
    Anonym (Ellen) skrev 2016-10-05 17:18:47 följande:
    Det skulle kunna vara så att han faktiskt tyckte att det var roligt, men att det i längden tog för mycket energi. Kanhända att den boost han fick av att vara nyförälskad gjorde att han kunde göra mer roliga saker än vad han normalt sett orkar med.

    Alla förälskelser blir vardag förr eller senare. Det är normalt att inte vilja umgås jämt eller hitta på lika mycket som i början. Men denna kille verkar ju ha gått från hundra till noll. Nu vill han bara sitta framför datorn och knappt umgås med TS, för honom räcker det med att de är i samma lägenhet. Det verkar alltså inte bara handla om ork, utan om ointresse. Hur kan man tro att en relation ska hålla om man inte vårdar den?
    Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.
  • Anonym (Lurad)
    Anonym (Sun) skrev 2016-10-05 17:24:49 följande:

    Jag anser faktiskt inte heller att han har ljugit, däremot har han undanhållit något för dig vilket inte riktigt är samma sak. Jag gjorde exakt likadant de första månaderna med min nuvarande partner, jag har nämligen en ADD-diagnos. Ville helt enkelt låta honom lära känna mig som jag är utan att trycka upp i ansiktet på honom att jag har denna diagnos. Jag är ju samma person ändå, med eller utan diagnos. Det finns dessutom mängder med odiagnostiserade personer där ute med långt värre besvär än jag. Så, jag hat full förståelse för att han inte berättar en sådan sak när man bara dejtar någon. Självklart blir det också så här när många har förutfattade meningar om vad det betyder att ha en diagnos.

    Jag tror inte heller att han har försökt förställa sig, utan detta låter snarare som ett ganska vanligt problem när man väl blivit sambos. Jag har råkat ut för det själv, med helt vanliga killar utan diagnos. Efter ett tag så blir de bekväma och slutar liksom göra sig till. Tänk efter själv, sminkar du dig och klär upp dig lika mycket nu som du gjorde i början? Där tror jag snarare att du har svaret. Det handlar inte om hans Asperger i grund och botten, utan om att han har blivit lite för bekväm. Det är också detta ni isf behöver diskutera.


    Jag har varit sambo tidigare och nej den här förändringen är inte normal på något sätt.


    Det som att jag levde med en person i början av året och en helt helt annan nu.


    Så mycket förändras ingen normal människa så vida den inte plötsligt blir djupt deprimerad eller sjuk eller arbetslös. Du kan liksom inte jämföra det med att sminka sig mindre.


    Jag fattar inte att flera här bara försvarar att han ljög för mig. I mer än ett år.


    Om hans mamma inte hade berättat, när hade han tänkt säga något?


    Jag har frågat och det säger han att han inte ens tänkt på. Det är så egoistiskt.

  • Stårschan
    Anonym (Lurad) skrev 2016-10-05 17:20:39 följande:

    Så snabbt och så totalt förändras inte ett normalt förhållande.


    Han har inte varit ärligt. Hur ska jag kunna lita på honom?


    Jag har frågat och frågat om varför han inte sa något och han bara växlar mellan att säga att jag inte frågade och att jag då inte blivit tillsammans med honom.


    Ska jag fråga honom alla möjliga alternativ i framtiden? Typ älskling du slog inte barnet, det är inte därför det gråter?  Du ligger inte med någon annan kvinna eller man? För om jag bara frågar om han ligger med en annan kvinna så ljuger han ju inte om han säger nej men knullar med en kille?


    Vem kan leva så? Om du inte frågar så behöver jag inte berätta för då ljuger jag inte.


    Han har lurat mig och jag är så arg och kränkt.


    Gå till en relationsexpert berättar han sanningen där då? Eller bara sina väl valda små bitar. Han kanske spelar sin Mr Perfect roll därmed. För det kan han ju när han vill.


    På ditt svar låter som att du tycker han att betett sig helt okej. har jag tolkat dig rätt?


    Jag vet att du är upprörd och arg just nu, men om du inte ens kan försöka sätta dig in i orsaken till varför han inte berättade detta för dig redan dag 1 så verkar du inte vara helt felfri själv heller. Det kallas empati, att kunna sätta sig in i hur någon annan fungerar. Eller åtminstone försöka. Han verkar ju ha haft rätt i sin teori att du inte skulle ha velat ha honom om han hade berättat redan från början.

    Och varför fokuserar du mer på lögnen än det faktum att ha blivit våldsam och att du är uttråkad i ert förhållande?
  • Anonym (Lurad)
    seriösanvändare skrev 2016-10-05 17:27:35 följande:

    Alla förälskelser blir vardag förr eller senare. Det är normalt att inte vilja umgås jämt eller hitta på lika mycket som i början. Men denna kille verkar ju ha gått från hundra till noll. Nu vill han bara sitta framför datorn och knappt umgås med TS, för honom räcker det med att de är i samma lägenhet. Det verkar alltså inte bara handla om ork, utan om ointresse. Hur kan man tro att en relation ska hålla om man inte vårdar den?

    Precis så är det!


    Guud började tro att jag inte uttryckte mig tydligt nog.


    han är förändrad som från dag till natt, från vitt till svart. Det är liksom inte allting bara har blivit vardag istället för fest, det är en helt annan verklighet, en helt annan människa.


    Det känns som han medvetet spelat en roll för att skaffa sig en sambo. Att han manipulerat mig in i detta genom att utge sig för någon han inte är. Ja jag känner mig känslomässigt sol och vårad. Det är som en slags groooming.

  • Anonym (Sun)
    Anonym (Ellen) skrev 2016-10-05 17:18:47 följande:

    Det skulle kunna vara så att han faktiskt tyckte att det var roligt, men att det i längden tog för mycket energi. Kanhända att den boost han fick av att vara nyförälskad gjorde att han kunde göra mer roliga saker än vad han normalt sett orkar med.
    Väldigt troligt att det är så! Om man har den minsta kunskap om Aspergers så fattar man att det förmodligen är fallet.
  • Stårschan
    Anonym (Lurad) skrev 2016-10-05 17:30:54 följande:

    Jag har varit sambo tidigare och nej den här förändringen är inte normal på något sätt.


    Det som att jag levde med en person i början av året och en helt helt annan nu.


    Så mycket förändras ingen normal människa så vida den inte plötsligt blir djupt deprimerad eller sjuk eller arbetslös. Du kan liksom inte jämföra det med att sminka sig mindre.


    Jag fattar inte att flera här bara försvarar att han ljög för mig. I mer än ett år.


    Om hans mamma inte hade berättat, när hade han tänkt säga något?


    Jag har frågat och det säger han att han inte ens tänkt på. Det är så egoistiskt.


    Om han hade låtit bli/glömt bort  att berätta för dig att han har lätt för att drabbas av öroninflammationer, hade du varit lika upprörd och känt dig lika bedragen då?
Svar på tråden Han mörkade asperger