Anonym (Lurad)

Äldre 5 Oct 16:15

316 svar

Han mörkade asperger

Min sambo sedan knappt ett år har inte berättat för mig att han har asperger.

Vi var hemma på middag hos hans mamma för någon dags sedan och hon undrade hur allt är och då sa jag att det mesta hade blivit lite väl trist och hennes son inte vill göra någonting mer än typ sitta och titta på olika dokumentärer på sin dator och jag undrar om han kanske är deprimerad.

Hon sa då att hon mer tror att det är hans asperger. Att han var sådan när han bodde hemma att han mest höll på med datorn och sällan ville följa med familjen på någonting och att hon varit så förvånad över att han blommat upp när han träffade mig.

När vi kom hem frågade jag sambon varför han aldrig berättat att han har asperger. Han blev arg och smällde i dörrar och slog med knytnäven i diskbänken och satte sig sedan vid sin dator. Jag tyckte det var obehagligt och gick och la mig.

Har frågat honom igen varför han ljugit och inte berättat och då fick han utbrott och skrek på mig så nära mitt ansikte att jag fick spott på mig att han inte ljugit. Han har bara inte sagt något om det därför det inte spelar någon roll. När jag fortsatte att fråga ut honom och sa att om det inte spelade någon roll kunde han ju berättat var han väldigt irriterad och sa till slut att om han berättat hade jag inte velat bli tillsammans med honom.

Det kan han ha rätt i för så som han varit de senaste månaderna är det inte roligt. Han är inte alls på samma sätt som han var i början när vi träffades. När vi började dejta och sedan flyttade ihop var han glad och pigg på att göra saker. Vi gick på stan, shoppade, var ute och åt eller tog en öl med kompisar. Vi träffade mina föräldrar och min bror och hans tjej. Vi till och med reste med dem och det var jättekul. Nu när jag föreslår något säger han bara att han inte orkar. Han vill inte göra någonting längre. Han bara kommer hem från jobbet, har köpt med sig någon snabbmat och dunsar ner framför datorn. Han sitter där hela kvällarna och ser mest en massa dokumentärer om krig och naturfilmer. Själv orkar jag inte titta på det varje kväll, så jag går oftast och lägger mig i sovrummet, läser en bok eller ser på TV där. Föreslår jag att vi ska se en komedi eller deckare tillsammans som vi gjorde i början så säger han att han inte tycker de är bra. Men det gjorde han ju när vi började träffas. jag har sagt till honom att jag tycker det är tråkigt och att jag känner mig ensam men han tycker att vi har det bra och att det är väl mysigt och räcker att "där är någon hemma", att då är man ju två.

Jag förstår inte hur han kan ha förändrats så. Kan han ha spelat en roll för att lura mig eller vad har hänt? Vet inte vad jag ska göra. Som det är nu så känns det väldigt trist och innehållslöst.

Anonym (Ellen)

Äldre 5 Oct 17:47

#41

Anonym (Lurad) skrev 2016-10-05 17:39:36 följande:

Men det är ju inte särskilt juste att göra så? Bara för han var förälskad så borde han väl talat om hur han är egentligen? Han har ju lurat mig. Jag hade aldrig fastnat för den han är idag.

Ja, han borde ha varit tydligare med vem han är innan ni flyttade ihop. Det hade varit bättre för er båda. Men om han var såhär energifylld p.g.a. förälskelsen så kan det hända att han trodde att han skulle fortsätta att vara sådan så länge han var med dig. Eller så försökte han verkligen luras. Ingen mer än han själv kan veta säkert.

Anonym (Lurad) Trådstartaren

Äldre 5 Oct 17:48

#42

Anonym (Sun) skrev 2016-10-05 17:41:40 följande:

Okej TS, du är upprörd nu, så det är möjligt att det är därför du reagerar så starkt. Men om du tycker exakt likadant när du lugnat dig så tycker jag faktiskt synd om din sambo och anser att han förtjänar bättre, dvs någon som älskar honom på riktigt. Hans diagnos ska inte spela någon roll i sammanhanget. Du verkar dock snarare vara ute efter någon som ska underhålla dig. Jag blir beklämd av dina svar. :(

Jag kan ju tillägga att jag fick tipset av en legitimerad psykolog som jag gick hos att avvakta med att berätta om min diagnos med anledning av att folk flyr innan de lärt känna en då. Hon ansåg att det inte var relevant vad man kallade min problematik utan att det viktiga var vad man såg när man mötte mig och hur jag betedde mig.

Men din psykolog menade nog inte att du skulle förställa dig och spela en annan person för att dölja effekterna av din diagnos.

Min sambo har ju varit en helt annan typ av person i början. Så här mycket förändras ingen. Jag fattar inte att det är HONOM du tycker synd om. Du tycker att det har varit helt okej att lura mig till att tro han gillade att göra allt det vi gjorde, till att nu ha blivit en person som knappt vill gå utanför dörrarna om det inte är absolut nödvändigt för att köpa en pizza.

Han tycker inte ens om den vegetariska mat som jag lagar som han sa sig ääääälska i början. Det är så många små och stora saker osm han inte gillar längre. Inte min parfym ens. Det säger han vara bara något som han sa för att tjejer gillar en massa dofter och sånt men att han inte trodde att jag skulle använda det sedan. Alltså varför skulle jag inte vilja använda parfym, det har jag alltid gjort.

Stårschan

Äldre 5 Oct 17:49

#43

Anonym (Lurad) skrev 2016-10-05 17:41:24 följande:

Det var väl ändå helt korkat resonerat?
Öroninflammationer ger dig väl inte plötsligt en helt annan personlighet????

Öroninflammationer gör väl inte dig zoombie som bara vill se urtrista dokumentärer, när du en månad tidigare minsann kunnat titta på vilekn film som helst och prata och ha trevligt?????

Självklart ger inte öroninflammationer personlighetsförändring. Jag försöker bara visa på att det kanske inte är något han vill dömas efter, på samma sätt som det inte var så trevligt med de fastsydda davidsstjärnorna på tyska judar, eller röda hormössor på ogifta mödrar förr i tiden.

Kanske kanske hans personlighetsförändring - att han har blivit tråkig - har andra orsaker? Kanske har han tröttnat på dig? Kan han ha hittat någon annan? ALLT kanske inte kan skyllas på diagnosen? Jag blir ärligt talat lite oroad över din oförmåga att inse att folk kan förändras, och att det är vanligt att de flesta anstränger sig lite extra i början av ett förhållande för att verka så attraktiva som möjligt, men att man sedan "slappnar av".

Anonym (Lurad) Trådstartaren

Äldre 5 Oct 17:50

#44

seriösanvändare skrev 2016-10-05 17:47:24 följande:

Det är inte diagnosen i sig som spelar roll, det är hans beteende som spelar roll. Hade han fortfarande varit samma glada roliga kille som i början av förhållandet, hade hon säkert inte brytt sig om en eventuell diagnos. Problemet är att hon har lärt känna den hon trodde att han var, inte den han verkligen är. Och nej, det är inte hans plikt att underhålla henne, men i en relation vill man väl umgås? Varför ville han resa och hitta på roliga saker för ett år sen mej inte alls nu?

Precis ! Herregud är det bara du i denna tråd som förstår mig?

Det verkar ju som att alla andra tycker att min sambos beteende är helt okej och helt rimligt.

Anonym (Sun)

Äldre 5 Oct 17:50

#45

seriösanvändare skrev 2016-10-05 17:47:24 följande:

Det är inte diagnosen i sig som spelar roll, det är hans beteende som spelar roll. Hade han fortfarande varit samma glada roliga kille som i början av förhållandet, hade hon säkert inte brytt sig om en eventuell diagnos. Problemet är att hon har lärt känna den hon trodde att han var, inte den han verkligen är. Och nej, det är inte hans plikt att underhålla henne, men i en relation vill man väl umgås? Varför ville han resa och hitta på roliga saker för ett år sen mej inte alls nu?

Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.

Som jag skrev innan så låter inte detta som att det har med Aspergern att göra vilket hon givetvis tror nu. Det där är mänskligt och många blir sådana efter ett tag...

Stårschan

Äldre 5 Oct 17:50

#46

seriösanvändare skrev 2016-10-05 17:47:24 följande:

Det är inte diagnosen i sig som spelar roll, det är hans beteende som spelar roll. Hade han fortfarande varit samma glada roliga kille som i början av förhållandet, hade hon säkert inte brytt sig om en eventuell diagnos. Problemet är att hon har lärt känna den hon trodde att han var, inte den han verkligen är. Och nej, det är inte hans plikt att underhålla henne, men i en relation vill man väl umgås? Varför ville han resa och hitta på roliga saker för ett år sen mej inte alls nu?

För att han har tröttnat på henne? Bara en teori.

Anonym (ee)

Äldre 5 Oct 17:53

#47

Anonym (Lurad) skrev 2016-10-05 16:53:55 följande:

Amen, att resonera så, att det inte är en lögn, det låter ju som en domstolsförhandling eller det finstilta i mobilabonnemang. Det är väl klart att han skulle ha berättat.

Så om någon är otrogen är inte det heller att ljuga för en partner man har bara undanhållit sanningen? Då kan man klara sig undan allt genom att inte berätta får då har man inte ljugit utan bara inte sagt något. Helt sjukt.

Nej jag känner det som ett jättesvek.

du kanske missade mitt tidigare inlägg där jag skrev att min son med asperger skulle reagerat likadant? (iaf har du inte kommenterat det)
Du visar tydlig att du inte vet nånting om autismspektrat. Genom att fortsätta anklaga honom för lögn kommer ni ingenstans. Du måste förstå att har man autism är livet oftast mer svart/vitt. Jag säger inte att det var bra gjort av honom men om det i hans huvud inte är lögn om man varit tyst, måste du förklara just det för honom. Du kan inte bara fortsätta säga att han ljög, för han förstår inte det, han vill försvara sig. Du måste säga "att undanhålla fakta så att jag inte vet viktiga saker om dig blir samma sak som att ljuga". Han förstår nog till slut.

Om du kan läsa på mer om detta så förstår du att han inte gjort det för att vara elak mot dig. Sen är alla med asperger olika. Om ni har varit tillsammans så pass länge utan att du märkt nåt, kan han inte ha så "kraftig" asperger.

sen tycker jag nog inte ni ska vara tillsammans ändå. Dels är det svårt leva med en som har asperger och kan man som partner inget om det hamnar man ständigt i fallgroparna. Du kanske heller inte vill skaffa barn med honom tex?

Anonym (Sun)

Äldre 5 Oct 17:56

#48

Anonym (Lurad) skrev 2016-10-05 17:48:21 följande:

Men din psykolog menade nog inte att du skulle förställa dig och spela en annan person för att dölja effekterna av din diagnos.

Min sambo har ju varit en helt annan typ av person i början. Så här mycket förändras ingen. Jag fattar inte att det är HONOM du tycker synd om. Du tycker att det har varit helt okej att lura mig till att tro han gillade att göra allt det vi gjorde, till att nu ha blivit en person som knappt vill gå utanför dörrarna om det inte är absolut nödvändigt för att köpa en pizza.

Han tycker inte ens om den vegetariska mat som jag lagar som han sa sig ääääälska i början. Det är så många små och stora saker osm han inte gillar längre. Inte min parfym ens. Det säger han vara bara något som han sa för att tjejer gillar en massa dofter och sånt men att han inte trodde att jag skulle använda det sedan. Alltså varför skulle jag inte vilja använda parfym, det har jag alltid gjort.

Vi är alla annorlunda i början av en relation, har du inte fattat det? Det gäller helt klart dig också. Du kan ju börja med att fråga honom hur han tycker att DU har förändrats.

Eller skit i det förresten, jag tycker att du ska göra slut. Du verkar förbaskat enerverande och det är sällan jag stör mig på någon enbart utifrån text men så jobbig är du alltså. Det är helt uppenbart att du inte älskar honom, så varför stanna?

Anonym (ee)

Äldre 5 Oct 17:57

#49

Anonym (Lurad) skrev 2016-10-05 17:39:36 följande:

Men det är ju inte särskilt juste att göra så?

Bara för han var förälskad så borde han väl talat om hur han är egentligen? Han har ju lurat mig. Jag hade aldrig fastnat för den han är idag.

så är faktiskt de flesta förälskelser. Dels anstränger sig alla mer i början, dels ser man också det man vill se. Du var förälskad också och såg säkert hans goda sidor mer än de minde goda, så som alla gör. Sen går förälskelsen över och blir lite lugnare och då är det en del som separerar när de inser det inte riktigt var som de hade trott.

Anonym (Sun)

Äldre 5 Oct 17:59

#50

Anonym (Lurad) skrev 2016-10-05 17:50:06 följande:

Precis ! Herregud är det bara du i denna tråd som förstår mig?

Det verkar ju som att alla andra tycker att min sambos beteende är helt okej och helt rimligt.

Det är du som är så fel ute att ingen förstår dig därav.

Han mörkade asperger

INNEHÅLL