Lesbisk mamma

Hon har gjort ett val som egentligen var helt nödvändigt för henne (annars väljer man inte som gift 3-barnsmamma att byta liv och bli lesbisk), men som fullkomligt slog sönder hennes tillvaro - när man nu ser det i perspektiv. Hon förlorade sin man, vilket hon räknade med. Men hon har i princip förlorat båda sina äldsta döttrar, varav en hatar henne och den andra nu kan tänka sig att bo med henne 1g/månad, och inte har en kärleksfull kontakt med henne längre. Den yngsta dottern har bra kontakt, men kommer att bo varannan vecka. 

Vad har hon kvar? Varför ska hon vilja leva det här livet? Hon har i princip inga barn kvar. Det är sina barn en mamma lever för i första hand. Din mamma verkar vara en väldigt fin person, hon framstår omtänksam. Dock misshandlas hon psykiskt av sin egen familj...

Troligast är att hon kommer att försöka ta sitt liv igen. Depression är ett livshotande sjukdomstillstånd, hon får ECT-behandling vilket innebär mycket djup depression. Det här är väldigt allvarligt och farligt - och tyvärr har ingen vettig vuxen funnits runt er och fått er att gå ur sandlådan och fatta läget. 

Jag tror att någon också bör förklara för din syster att er mamma på riktigt riskerar att dö. Din syster (och du själv) kommer att få väldigt svårt att leva med skulden över hennes självmord om hon senare lyckas. 

Inse att era reaktioner inte är värda förlusten av hennes liv.

Han bryr sig om oss väldigt mycket. Även om mamma faktiskt.

Fast han visar ingen förståelse för er mammas situation.

Det här gör mig ledsen och förbannad. Hon kommer att göra fler självmordsförsök -och tillslut kommer hon att lyckas. Normalt står folk förlamade runt och frågar sig vad mer ee kunde gjort -och de flesta har då gjort ALLT för sin anhöriga.

I det här fallet har alla förstått i god tid, och ingen gör någobting. Alla tänker på sig själva. Sorgligt när någon levt här på jorden helt i onödan.

För övrigt rycker jag att minsta systern borde bo heltid hos sin mamma.

Hon sa själv att tack för att jag har dig, du får mig att vilja leva. Jag älskar min mamma men blir så ledsen att hon inte vill ses, att allting kommer bli annorlunda. Jag vill ha min mamma tillbaka jag önskade hon var lycklig, jag vill och jag behöver det. Jag vill bara gråta ut i hennes armar men det går inte allting är annorlunda. Hon är den starkaste och den bästa av dem alla. Och jag hoppas hon inte lämnar sina döttrar ensama. Som pappa sa tänk på dina döttrar dem behöver dig.

Hur ska hon förstå att hon är värdefull och behövs när en av döttrarna uttrycker hat och har brutit all kontakt - och den andra enbart kan tänka sig djupare kontakt en gång/månad.

Vad har hon att komma hem till? Ensamhet, ensamhet, ensamhet.....

Hur hade du själv upplevt livet om du hade varit i din mammas situation . Om din pappa hade varit vuxen hade han ställt ultimatum mot er som är äldst och fått er att inse allvaret. Han hade tvingat din syster till vuxen kontakt, och inte bara accepterat att du vill bo där enbart 1g/månad.

Det här är fördjävligt. Jag önskar att någon möter din mamma med öppna ögon och utan en yanke på sig själv och ser henne i den förtvivlan hon har. Hon är inte psykiskt sjuk - den här situationen och ert sätt att bete er gör henne sjuk. Hon har mist allt!

Tro mig min pappa har bråkat med min syster flera gånger. Han sa att du säger inte hora till din mamma hon är ingen hora hon är din mamma. Min syster sa senast igår att hon hoppas att mamma dör eller får ett nytt barn så hon låter oss vara. Hur dåligt en min syster beter sig det sista mamma skrev är hur mycket hon älskar min syster. Och att ingen kan ersätta hennes döttrar. Lyckligaste dagen i hennes liv var när hon fick tvillingar har hon sagt. Mina systrar har allrid varit hennes tjejer hennes flickor. Jag har som sagt alltid varit pappas tjej. Alla vi har försökt pratat med min syster men det ger ingenting. Ingen nytta. Pappa är bara rädd över att vi ska hitta henne, han tycker inte ett barn förtjänar det. Jag vill bara krama om mamma och säga att jag älskar henne mest på jorden. Hon kommer alltid ha mig och min lillasyster kvar. Men det vill hon inte hon behöver oss alla tre för att vara hel. Hon sa till min syster att hon kunde vara ensam hela livet om min syster valde att träffa henne. Frågade mormor om hon frågar om oss när hon varit dit. Och nej det gjorde hon inte. Hon tjatar dock på mig om att hjälpa mig med läxor. Sedan frågade hon är det för att jag har en flickvän ni väljer bort mig.