Lesbisk mamma

Samla dig nu och ta ditt förnuft till fånga!!

1) Ha daglig kontakt med din mormor, fråga henne EXAKT hur DU ska göra för att få din mamma att må så bra som möjligt. Sedan gör du EXAKT så - men ingenting ifrågasättande av hennes kärlek till dig, eller varför hon inte svarar etc. Det är en människa med en livsfarlig och livshotande sjukdom....

2) Fråga om du kan få prata med en läkare eller ssk inom psykiatrin för att få information om depression för att få förklaringar. Många inom psykiatrin satsar på anhöriginformation, även för barn och ungdomar. Jag tycker att du verkar få väldigt bristande info från alla i din omgivning. 

3) Prata med din pappa ordentligt. Han MÅSTE få din syster att kommunicera med din mamma så att de hittar varandra igen. Din syster är arg nu pga sin inre smärta. Hon har stått din mamma nära och uttrycker nu sin rädsla och smärta över det svek hon upplever då din mamma lämnade familjen. Hennes uttryck är på det här sättet, med att uttrycka aggression och hat. Hon är liten, rädd och känner sig lämnad av mamman. Om någon som beter sig vuxet tar sig an henne så kommer hon ganska snart att gå in i din mammas famn igen.

Hon får givetvis inte säga hora - enligt din pappa. Men det är inte nog - det MÅSTE bli en kommunikation mellan din mamma och syster. OM din mamma i sin djupa förtvivlan över att ha förlorat sina barn lyckas begå självmord så kommer din syster inte att klara att hantera skuldkänslorna över det, utan förlora kontrollen totalt.

4) Jag hoppas att ni inte tvingar henne att bryta med sin sambo, att en fin relation inte går sönder pga egocentrerade barn. 

Helt ärligt så hatar jag verkligen din morsa, finns ju alla möjliga olika varianter av flator så att säga, men är en flata feminint klädd så kanske du missat att hon är flata?

butch är inte överrepresenterat, bara lättare att känna igen/anta vara flator. Hur klär din mamma sig? Så vidrigt att hon hellre vill ha en fitta i sig istället för en hårding. Hon får skylla sig själv, ingen vill se sin mamma skicka f*tta. Så äckligt när två brudar kysser varandra offentligt. Din mamma älskar inte dig eller dina systrar. Och har aldrig gjort.

Min syster är inte liten hon är lika gammal som mig då vi är tvillingar. Den yngsta är liten

hon har nyligen fyllt tre år. Men hon älskar mamma pussar kramar osv. Hon frågar dock pappa vart är mamma hela tiden åka mamma. Vilket pappa tycker är jobbigt. Det spelar ingen roll vad folk säger och gör min syster kommer aldrig återuppta kontakten hon har egna problem. Hon har 1 slagit min mamma blå, hotat hennes flickvän kastat ägg på mammas dörr. Haft sönder all post. Sagt att hon hoppas att hon dör. Min mormor var så ledsen för mamma hade sagt till läkaren att släpp ut mig här ifrån så kan jag göra det som är bäst för alla, jag orkar inte mer och jag vill heller inte mer.

Så min syster är absolut ingen idé att kommunicera med, jag förstår jag försöker men inte hon. Pappa är ensam tar hand om allting han träffar dock en ny. Men vi går i första hand.

Ni går i första hand för er mamma också, det är ingen skillnad där. Skillnaden ligger i att hon inte kommer i första hand för er. NI gör skillnad mellan era föräldrar. Även du, eftersom du hela tiden försvarar din pappas brister och hugger på din mammas brister.

Se till att berätta för din mamma att hon är älskad. Skicka brev, kort, blommor....så dåligt som hon mår så kan det vara försent när som helst. 

Ta aldrig någon du älskar för givet. 

Det är för ert bästas skull hon vill försvinna från det här livet. Det är så hon ser det. Ni kan förändras hennes synsätt, men bara genom att älska HENNE som hon är.

Nej men det har egentligen inte hon för hans heller. Han sa skrik inte på min dotter.

Ni går i första hand för er mamma också, det är ingen skillnad där. Skillnaden ligger i att hon inte kommer i första hand för er. NI gör skillnad mellan era föräldrar. Även du, eftersom du hela tiden försvarar din pappas brister och hugger på din mammas brister.

Se till att berätta för din mamma att hon är älskad. Skicka brev, kort, blommor....så dåligt som hon mår så kan det vara försent när som helst. 

Ta aldrig någon du älskar för givet. 

Eller så kanske man inte ska ha några högre förväntningar på någon som precis försökt att ta sitt liv, utan istället ta sitt ansvar som pappa som om mamman inte ens funnits, tills dess mamman orkar vara mamma igen.