Är det någon som kan förklara för mig hur våra lagar kan vara uppbyggda kring att det är ok att göra abort i v.21 för att man inte vill ha barn? Jag vet att man behöver söka tillstånd men tydligen får man tillstånd på så pass "lösa" grunder.
Som mamma till ett barn fött i v. 23 är det här skrämmande. Ett barns liv räddas när ett annat avslutas nån vecka tidigare. Hur är det möjligt och är jag helt ute och cyklar som inte förstår detta?
Handlar inte om att ett barn som klarade sig inte var värt att rädda, men de stora resurserna och kostnaderna det krävs för att försöka rädda ett extremt tidigt fött barn som inte har en sådan stor chans att överleva och minimal chans att överleva utan svåra problem eller skador är vad som en del sjukhus inte anser gör det värt att försöka.
Fast så är det Inte. Eftersom det krävs mycket avancerad vård för att klara de allra minsta är det ett fåtal sjukhus som har specialiserat sig på detta. Det betyder inte att andra sjukhus inte bryr sig om att rädda dessa barn. De skickar den blivande mamman som riskerar att föda extremt prematurt till ett sjukhus med den kompetensen. Det är inte så att man låter kvinnan föda och struntar i barnet.
Nej, det var inte så jag menade heller förstås. Att man bara slänger upp händerna i luften om ett barn föds i vecka 24. Enda jag menade var att i princip all sjukvård så gör ju någon slags utvärdering över vad är den bästa behandling, vad är minst riskfyllt, vad kan vara mest effektivt, vad kommer det att kosta i pengar och resurser och med allt detta i beräkning: är det någon mening att behandla? Och att barn födda före vecka 24 är ju inget undantag för detta.
Det handlar ju heller inte bara om huruvida det går/är värt att försöka rädda för om man har resurserna till det, men om det inte går att rädda/inte värt att försöka så vill man ju inte heller dra ut på onödigt lidande för den som är sjuk och dennes närstående om det ändå inte kommer göra något i slutändan.
Nej, det var inte så jag menade heller förstås. Att man bara slänger upp händerna i luften om ett barn föds i vecka 24. Enda jag menade var att i princip all sjukvård så gör ju någon slags utvärdering över vad är den bästa behandling, vad är minst riskfyllt, vad kan vara mest effektivt, vad kommer det att kosta i pengar och resurser och med allt detta i beräkning: är det någon mening att behandla? Och att barn födda före vecka 24 är ju inget undantag för detta.
Det handlar ju heller inte bara om huruvida det går/är värt att försöka rädda för om man har resurserna till det, men om det inte går att rädda/inte värt att försöka så vill man ju inte heller dra ut på onödigt lidande för den som är sjuk och dennes närstående om det ändå inte kommer göra något i slutändan.
Nej, det var inte så jag menade heller förstås. Att man bara slänger upp händerna i luften om ett barn föds i vecka 24. Enda jag menade var att i princip all sjukvård så gör ju någon slags utvärdering över vad är den bästa behandling, vad är minst riskfyllt, vad kan vara mest effektivt, vad kommer det att kosta i pengar och resurser och med allt detta i beräkning: är det någon mening att behandla? Och att barn födda före vecka 24 är ju inget undantag för detta.
Det handlar ju heller inte bara om huruvida det går/är värt att försöka rädda för om man har resurserna till det, men om det inte går att rädda/inte värt att försöka så vill man ju inte heller dra ut på onödigt lidande för den som är sjuk och dennes närstående om det ändå inte kommer göra något i slutändan.
EXAKT!
Vi blev transporterade till ett större sjukhus som var specialister på prematur er när mitt barn skulle födas. Det mindre sjukhuset på orten tog inte emot barn födda före v.28 tidigast.Men det var vad du skrev. Hur ska vi kunna veta vad du "menar"?
Ni måste haft väldigt tuffa första månader med er lille. Är så imponerad över hur starka dom är dom små liven. Helt otroligt. En jobbarkompis till mig har en släkting som fått barn i v 23. Den tjejen har varit helt otrolig från början. Har mått bra hela tiden och man skulle aldrig idag kunna tro att hon är prematur. Hon är 3 nu. Så härligt när det går så bra :).
Har själv en prematur fast i v 31 så det är lite skillnad ;).
Vår hade några månader då man fick återuppliva honom nån gång i veckan och några riktigt tuffa år. Men sen han fyllde sex är han nästan aldrig sjuk och har som tur var inga men från den tuffa startsträckan han hade.
Vi är så otroligt tacksamma till alla som hjälpt på vägen och som sett "värdet" i att rädda ett litet liv med oddsen emot sig. Tur att det finns människor som tycker att även små liv är liv.