Är det någon som kan förklara för mig hur våra lagar kan vara uppbyggda kring att det är ok att göra abort i v.21 för att man inte vill ha barn? Jag vet att man behöver söka tillstånd men tydligen får man tillstånd på så pass "lösa" grunder.
Som mamma till ett barn fött i v. 23 är det här skrämmande. Ett barns liv räddas när ett annat avslutas nån vecka tidigare. Hur är det möjligt och är jag helt ute och cyklar som inte förstår detta?
Ja det kan nog vara så som du skriver. Att en del är rädda för de stämplarna. Men tillhör inte det de lite äldre?
Allt fler ungdomar använder abort som preventivmedel istället för kondom ex. Om man plockar bort den etiska och moraliska dimensionen är det ändå problematiskt då abort alltid är förenat med risk för komplikationer.
nej en adoption är inte enkel och där behöver närstående och professionella li bättre på att möta dessa frågor.
Men vad är bäst. Att mina föräldrar valde att jag skulle få leva men i ett annat hem, eller att jag inte skulle få leva alls?
Nu är ju jag, som du kanske förstår, av uppfattningen att även ofödda har ett människovärde och rättigheter. Så med den utgångspunkten blir det svårt att argumentera för att det vore bättre att ta liv än att ge liv och låta det växa upp i ett annat sammanhang.
Gianna Jessen tycker jag är intressant. Hennes mamma valde att göra abort. Men aborten lyckades inte och hon föddes. Det traumat kan ju ha gjort Gianna hemskt deprimerad "Varför ville min mamma avsluta mitt liv?". Men istället, väljer hon att vara tacksam för att hon överlevde. Jag säger inte att hon haft en dans på rosor. Du kan se en kort snutt av hennes berättelse här:
Ja det kan nog vara så som du skriver. Att en del är rädda för de stämplarna. Men tillhör inte det de lite äldre?
Allt fler ungdomar använder abort som preventivmedel istället för kondom ex. Om man plockar bort den etiska och moraliska dimensionen är det ändå problematiskt då abort alltid är förenat med risk för komplikationer.
nej en adoption är inte enkel och där behöver närstående och professionella li bättre på att möta dessa frågor.
Men vad är bäst. Att mina föräldrar valde att jag skulle få leva men i ett annat hem, eller att jag inte skulle få leva alls?
Nu är ju jag, som du kanske förstår, av uppfattningen att även ofödda har ett människovärde och rättigheter. Så med den utgångspunkten blir det svårt att argumentera för att det vore bättre att ta liv än att ge liv och låta det växa upp i ett annat sammanhang.
Gianna Jessen tycker jag är intressant. Hennes mamma valde att göra abort. Men aborten lyckades inte och hon föddes. Det traumat kan ju ha gjort Gianna hemskt deprimerad "Varför ville min mamma avsluta mitt liv?". Men istället, väljer hon att vara tacksam för att hon överlevde. Jag säger inte att hon haft en dans på rosor. Du kan se en kort snutt av hennes berättelse här:
Nu vet ju inte jag vilken forskning du menar, kan du hänvisa till källan?
Jag pratar om Anna Nordal Boren, norsk psykiatriker som gjorde en studie och kom fram till att 20% av alla kvinnor mår dåligt 5 år eller mer efter aborten.
Sen finns Hanna Söderbergs avhandling där hon intervjuade 800 kvinnor som gjort en abort. Hon är själv abortläkare. Hennes slutsats var att över hälften av kvinnorna fick känslomässiga problem efter aborten.
Men det behövs betydligt mycket mer forskning på detta område, samt hur man mest effektivt ger stöd till kvinnor som hamnat i en graviditet som riskerar att avslutas i abort.
Här kan du läsa att ca 30% av alla ungdomar använder abort som ett slags preventivmedel. Det är enligt mig en för hög siffra.
Nu vet ju inte jag vilken forskning du menar, kan du hänvisa till källan?
Jag pratar om Anna Nordal Boren, norsk psykiatriker som gjorde en studie och kom fram till att 20% av alla kvinnor mår dåligt 5 år eller mer efter aborten.
Sen finns Hanna Söderbergs avhandling där hon intervjuade 800 kvinnor som gjort en abort. Hon är själv abortläkare. Hennes slutsats var att över hälften av kvinnorna fick känslomässiga problem efter aborten.
Men det behövs betydligt mycket mer forskning på detta område, samt hur man mest effektivt ger stöd till kvinnor som hamnat i en graviditet som riskerar att avslutas i abort.
Och du menar att de förde in missfall även i den studien?
Det är jag inte lika övertygad om.
I vilket fall har det gjorts alldeles för lite forskning på detta och det bör göras mer. Men tills dess får vi hänvisa till den som finns.
Men vi kan väl ta Hanna Söderbergs avhandling då med 800 kvinnor. Där över hälften visade sig inte må bra i samband med en abort.
Det jag vill komma till är att vi kan inte säga att alla kvinnor mår dåligt av en abort, lika lite som vi kan säga att ingen gör det.
Abort är alltid förknippat med smärta och risk för komplikationer. Om än så bara fysiska.
www.metro.se/artikel/emilie-28-gjorde-abort-vi-m%C3%A5ste-prata-om-sm%C3%A4rtan-xr
Och något vi aldrig kommer undan är: Abort är alltid att avsluta en annans liv.
den viktiga frågan är: Hur mycket värt är denna andres liv?