Anonym (fg) skrev 2017-01-01 19:09:51 följande:
Jaha okej. Jag vet inte om abortgränserna ska gå hand i hand med neonatalvården, jag menar den går ju hela tiden framåt och kommer göra de i alla år. En dag går de att rädda barn i vecka 19-20, och då måste gränserna sänkas enbart p g a det och det ska även klassas som ett barn med personnr och grejer bara för att de KANSKE går att rädda. Först var det ett barn vid vecka 28, sen var det plötsligt vecka 24? och nu 22?? lite konstigt att resonera på de sättet enligt mig. Enligt mig är ett foster ett barn när medvetandet kommer vilket verkar vara runt vecka 24-25, inget medvetande, ingen individ.
Jag tycker inte gränserna ska sänkas, den är bra som den är men bättre blir de om man slutar blanda in socialstyrelsen för de är bara kränkande.
Du som jobbar på neo kanske vet hur Storbritannien ser på saken när ett foster blir ett barn? med tanke på att dom har fri abort till vecka 24? dom räddar ju även inte barn innan vecka 23 har jag läst vilket måste bero på någonting?
Du har rätt i att Storbritanniens abortlag är än mer liberal än Sveriges, jag vet inte om det spelar in att deras i grunden är från 1967 medan den svenska är från 1974. Det finns inga allmänna rekommendationer i Storbritannien att barn innan vecka 23 ska få neonatal intensivvård, dock ser praxis annorlunda ut och barn räddas tidigare där också. Dock tycker jag att det är mer viktigt att framhålla att de allra flesta europeiska länder har en abortlagstiftning där abort är tillåten fram till vecka 12-14, de flesta med särskilda undantag. Då är det ett glapp på några veckor vilket jag tycker vore önskvärt här också, alltså bör abortgränsen inte gå hand i hand med när ett för tidigt fött barn kan räddas till livet, utan det ska finnas en tydlig marginal däremellan. Termerna "embryo", "foster" och "barn" används som indelningar i livets början, där en sak alla oavsett stadie har gemensamt är att de är människor i beroende och under utveckling. Det är inte en åsikt utan ett biologiskt faktum. Och som sagt tvistar de lärde om medvetandebegreppet. Innan 1980-talet var det allmänt känt att prematurt födda nyfödda barn inte hade något smärtmedvetande, därför opererades de helt utan smärtlindring. Idag vet vi att just dessa barn är mycket mer känsliga för smärta och har lägre smärttröskel än större barn även om de har svårare att uttrycka det, så det var ju ett stort misstag som pågick ganska länge. Jag tycker att det är fullt rimligt att lagar och rekommendationer anpassas efter forskningens framsteg, och såklart även kan ändras tillbaka om forskningen sedan visar sig vara felaktigt genomförd. Skulle abortgränsen sänkas är det klart att många kvinnor som genomfört sena aborter skulle uppleva det som jobbigt, men jag anser inte att det ska få stå i vägen för en realistisk lagstiftning för framtiden. Det vore som att säga att vi inte skulle infört riktlinjer för att smärtlindra vid operationer nu för att de stackars kirurgerna då skulle påminnas om att de tidigare orsakat många barn fruktansvärd smärta vid operationer. När barnaga blev olagligt 1979 fick nog många föräldrar dåligt samvete men beslutet var ändå i efterhand rätt och normerande. Jag tror inte att resultatet av den inskränkningen blivit att fler barn misshandlas värre i hemlighet, utan att färre föräldrar upplever behov av att slå sina barn i uppfostrande syfte och därmed att färre barn blir slagna. Samma sak med attityder kring rökning förr och nu. Därmed håller inte heller argumentet att resultatet av en sänkt abortgräns skulle bli mängder av illegala sena aborter.