Min 11-åring gillar inte min nya man

Festligt att folk pratar om att det inte är en giltig anledning att man inte vill bo med någon. Men det är ju precis det vuxna gör. Flyttar isär och ihop när man känner för det och barnen ska bara acceptera det och vara nöjda för mamma eller pappa är ju kär.

Mina mans föräldrar skilde sig när han var liten och hans pappa gifte om sig med en kvinna som verkade trevlig till att börja med men som visade sig vara falsk och spela ett spel och var en helt annan person mot min man när hans pappa inte var i närheten. Pappan trodde aldrig på sin son utan gav honom skulden för att deras relation var så ansträngd. T.o.m. jag föll för hennes spel i början vårt förhållande och alltid när min man klagade på sin styvmor så påpekade jag att hon alltid varit trevlig mot mig. Efter en tid så började hon dock plötsligt vara elak mot mig också, trots att jag inte gjort henne någonting och vi hade inte ens träffats speciellt mycket eftersom vi bor långt ifrån varandra. Detta hände när min svärfar inte var i närheten, men en dag råkade han oväntat komma hem tidigare från jobbet och gå in genom dörren precis när hon sa något riktigt elakt åt mig. Först då insåg han att mina mans styvmor kanske inte alltid hade varit trevlig mot min man under hans uppväxt och att deras dåliga förhållande kanske inte var enbart min mans fel. Det var dock för sent och under de senaste 10 åren har min man träffat sin far kanske max. fyra gånger varav en på en begravning och ringer åt honom kankse max. två gånger per år.

Uppfostra din dotter! 
Hon är 11 år, hon vet ingenting om livet! Hemma hos er gäller era regler. Klart att hon måste städa och plocka efter sig osv! Din dotter kan inte bestämma vem du ska vara tillsammans med. Sätt upp regler!

Läste de hälften av svaren du fått, orkade inte läsa resten. Så jag tänker att du TS kan få höra hur jag tänker, som själv varit i din dotters sits:

Det går över! Vad är det för fel på er andra som svarar här att TS ska separera etc etc? Så om era barn avskyr er om de inte får glass och godis till middag, så ger ni dem glass och godis till middag? För annars tvingar ni ju dem att äta något de inte vill? Hur fan kan man resonera på det viset?!

TS, jag var lite äldre än din dotter när min bonuspappa kom in i bilden. Den absolut jobbigaste åldern ett barn är i som man kan bli bonusförälder.. jag "avskydde" honom. Hade ingen pappa att fly till, men hade jag haft det så hade jag förmodligen velat göra det. Det var kämpiga år ett tag, det varvade med att kännas "ok" och att jag gormade "håll käften, lägg dig inte i, du är inte min jävla pappa" i princip. Idag är jag vuxen, och vi har en superfin kontakt! Han har funnits med så länge nu, och agerar själv som bonusmorfar till mitt barn som idag är 6 år.

Jag vet ju att det var någon slags revolt.. och idag är jag otroligt tacksam för att han brydde sig, att han försökte ge mig regler, rutiner och struktur. Så TS det kommer lösa sig! Herregud så länge han inte slår dina barn eller är respektlös genom att kalla de diverse elaka saker så är det ingen big deal.. jag tycker han kan fortsätta att upprätthålla regler och rutiner, men försöka vara mer av en vän än att agera "pappa". Bli vän med dem, visa intresse för dem och deras intressen etc. När ungarna tycker att du "inte fattar" så är det ju fint om han är mer av en vän som de faktiskt kan snacka med. Även om han såklart även ska fortsätta ha vissa regler etc.

Lycka till!