• Anonym (Maja)

    Min 11-åring gillar inte min nya man

    Hej

    Min nya och jag har varit ihop i 3 år nu och är gifta.

    Min 11-åring har svårt för honom. Inte så att det märks så mkt i vardagen men hon gnäller över det till hennes pappa..

    Nu vill hon inte bo hos oss säger hon.

    Vi har för mkt regler.

    Vi har (och speciellt min man) ansträngt sig på alla vis för att hon ska bli nöjd. Men han får bara kalla handen.

    Själv tycker jag det inte är en giltig orsak till att inte vilja bo - att man inte tycker om någon.

    Så ser inte livet ut. Att man kan fly bort så fort nåt inte passar.

    Men en del inom mig säger också att jag inte kan tvinga?

    Det värsta är att hon drar med sig sin lillasyster i detta så att hon nu också bara vill bo hos pappa.

    Vad ska vi göra?

    Jag har sagt till min man nu att han helt enkelt får dämpasig lite. Både i sina försök att nå fram och att han inte får säga till henne saker (städa/plocka/osv/osv/)

    Men VAD gör man när ens barn inte riktigt gillar den nya konstellationen??

    /ledsen mamma

  • Svar på tråden Min 11-åring gillar inte min nya man
  • Anonym (H)
    Anonym (Jess) skrev 2017-05-25 15:35:35 följande:

    Fast ni tar för givet att dottern far illa hos mamman och styvpappan, det är lika trångsynt av er isåfall. Tycker också att det kan vara en bra idé att dottern flyttar till sin pappa, men det behöver inte vara för att mamman och hennes äkta hälft är elaka människor. Det kan vara så enkelt att flickans pappa kör en "låt gå-uppfostran", behöver inte var svårare än så.

    Att negligera mig som en elak bonusmorsa kommer du ingenstans med. Har en jättebra relation till biomorsan och med mina bonusbarn ska du ha klart för dig.


    Det gör jag / vi inte.

    Jag och flera har kritiserat TS eftersom hon avfärdar dottern och hennes känslor med " Själv tycker jag det inte är en giltig orsak till att inte vilja bo - att man inte tycker om någon. " osv.

    Istället av att lyssna på henne och försöka ta reda på varför hon mår dåligt och inte trivs...

    Det finns fina och trevliga bonusföräldrar , och det finns vidriga sådana , men det sist nämda oftast låtsas vara fina och trevliga när föräldern är med...

    Men beter sig helt annorlunda när hen är ensam med barnet.
  • Anonym (Jess)
    Anonym (Hanna) skrev 2017-05-25 16:08:50 följande:
    Ja men exakt! "Får inte jag som vill så tänker inte jag bo med er!" Undrar just hur de barnen som får som de vill känner det i vuxen ålder? Typ "du brydde dig inte mer om ditt eget barn än att du lät mig flytta bara sådär. Tyckte du att det var skönt att bli av med mig eller?"
    Exakt! I inlägg efter inlägg så har det antagits att tonåringen lider och far illa (hoppas verkligen det inte är så) hos mamman och hennes sambo. Ingen verkar ens vara inne på vanlig "tonårstrots" och gränstestande. Det ÄR jättevanligt!

    Nu tycker jag givetvis också att TS ska ta egentid med sin dotter och prata med henne om vad det är som trycker henne (kommunikation är A och O). Viktigt att ha tid med sina barn utan sin respektive med hela tiden, kan vara där skon klämmer också. Vem vet?!
  • Anonym (Jess)
    Anonym (H) skrev 2017-05-25 16:13:29 följande:
    Det gör jag / vi inte.

    Jag och flera har kritiserat TS eftersom hon avfärdar dottern och hennes känslor med " Själv tycker jag det inte är en giltig orsak till att inte vilja bo - att man inte tycker om någon. " osv.

    Istället av att lyssna på henne och försöka ta reda på varför hon mår dåligt och inte trivs...

    Det finns fina och trevliga bonusföräldrar , och det finns vidriga sådana , men det sist nämda oftast låtsas vara fina och trevliga när föräldern är med...

    Men beter sig helt annorlunda när hen är ensam med barnet.
    Kommunikation är A och O som jag sa. Givetvis så ska TS prata med sin dotter om det.

    Sen att det finns dåliga bonus och bioföräldrar är ett helt annat ämne. Jag har blivit mycket bättre kan jag säga, iallafall säkrare och tryggare. Biomamman kritiserade min sambo och mig för att vara för mesiga och curlande. Det får vi ta på oss idag.
  • Anonym (Bonus mamma)

    Min sambos ex träffade en ny när deras dotter var 7 1/2 denna ena hann knappt flytta ut förrän den andra sov där hemma. Hon gillar inte han alls. Detta nog lite pga av att gick så snabbt och sen för att hon får inte prata om oss hos sin mamma för den nya. Varje gång hon e hos oss vill hon stanna längre. Det får hon givetvis göra för oss men inte alltid för mamman. Och mamman sätter sig själv först och inte sitt barn. Tragiskt säger jag bara. Jag skulle aldrig bli tillsammans med någon eller flytta i hop med någon som mitt barn inte accepterar.

  • KlunsSmurfen

    Att säga att man vill bo hos pappa är inte att rymma eller fly.
    Om din dotter inte tycker om din sambo så är det inte reglerna det sitter i.


    Anonym (Maja) skrev 2017-05-24 18:22:01 följande:
    I viss mån kan man undvika folk man inte gillar men om man t.ex inte gillar sin svärfar/svägerska/systerdotter osv så är det människor som liksom tillhör familjen och man kan inte bara sluta umgås med sin släkt för att man "inte tycker om" nån.

    normalt funtade människor gör inte så. Så är iaf jag uppfostrad.

    Av andra tragiska orsaker kan man såklart säga upp bekantskapen men då pratar vi ju andra saker.
    tja, jag är också uppfostrad så men jag kan tänka själv och jag blev ju myndig nån gång... Det spelar ingen roll vem det är, det är ingen mänsklig rättighet att förpesta min närvaro. Normalt funtade människor gör det inte men alla i min släkt är inte normala och jag klarar mej bättre utan dem.
    Froken Lokens skrev 2017-05-24 18:06:21 följande:

    Något du skulle ha tänkt på innan du gifte dig med mannen.

    Aldrig att jag skulle tvinga mina barn att bo under samma tak som någon de inte tyckte om. Aldrig att jag heller skulle fatta tycker för någon de inte tyckte om!


    Anonym (Maja) skrev 2017-05-24 18:15:33 följande:
    Haha så du skulle fråga dina barn om lov först innan du blev kär i nån.

    Käre tid...
    Beror väl på vad man prioriterar, det kan ju bli tråkigt när barnen vill flytta.

    Själv tycker jag det inte är en giltig orsak till att inte vilja bo - att man inte tycker om någon.


    Förklara varför någons känslor inte är en giltig orsak till vad man vill och inte vill och varför skulle någon vilja bo med någon man inte tycker om.
    Varför bor inte du med ditt ex?

    Som Undra­ skrev så känns det som att det är du och sambon mot din dotter, du  verkar vara piggare på att försvara än att försöka hitta lösningar, det kan vara din inställning som är problemet och du verkar bara vilja gnälla av dej och få medhåll.
    Ett barn kan ha väldigt svårt att förklara vad det sitter i speciellt när vuxna försvarar sej, det spelar ju ingen roll vad barnet som är i beroendeställning än säger så är det den vuxna som bestämmer om det är ett giltigt argument eller åsikt, de bestämmer också om deras argument är bättre. Många vuxna i tråden sågar dina argument.
    Styvfamiljen - styvförälder - styvmamma - styvpappa - styvbarn- bonusbarn:
    Tips och råd till styvföräldern

        Försök inte att leva upp till en roll, du måste kunna vara dig själv i din nya familj.
        Undvik att gå in i konflikter som egentligen inte rör dig.
        Inled din relation med barnen med att försöka hitta det lustfyllda mellan er.
        Om det finns både biologiska och styvbarn ? var noga med rättvisan.
        Föräldraskap handlar inte om biologi, utan om kärlek och engagemang. Vill du vara viktig för dina styvbarn finns det goda möjligheter till det.

    www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/barn-och-familj/styvfamiljen
    Det handlar inte om att man ska tvingas bo med någon man inte trivs med, det handlar om att de vuxna ska ta ansvar för att barnen ska trivas.
    Läs igenom den sidan.

    Provat att göra som Venenu­m?
    Anonym (Har varandra) skrev 2017-05-25 08:15:54 följande:
    Med det sagt så tycker jag inte att TS är en bra förälder. För det första ska man vårda relationen till sin man och pappan till barnen så att man blir en riktig familj. Man ser till att man bibehåller den bra relationen och håller ihop.

    Om något extremt inträffar som gör att föräldrarna måste gå skilda vägar då måste de vara medvetna om att de är på stort minus som föräldrar och att de måste kompensera för det. Att skaffa en icke omtyckt ny partner är att såra barnen igen. Två allvarliga fel som förälder med andra ord.
    Är man en dålig förälder för att man skiljt sej?
    Måste det vara extremt för att få skiljas?
    Hur tänkte du nu?
    Anonym (Jess) skrev 2017-05-25 15:35:35 följande:
    Fast ni tar för givet att dottern far illa hos mamman och styvpappan, det är lika trångsynt av er isåfall. Tycker också att det kan vara en bra idé att dottern flyttar till sin pappa, men det behöver inte vara för att mamman och hennes äkta hälft är elaka människor. Det kan vara så enkelt att flickans pappa kör en "låt gå-uppfostran", behöver inte var svårare än så.

    Att negligera mig som en elak bonusmorsa kommer du ingenstans med. Har en jättebra relation till biomorsan och med mina bonusbarn ska du ha klart för dig.
    Är det inte lite trångsynt att tycka att barn bara ska gilla läget så länge de inte far illa? Det är TS argument som folk reagerar på, mycket i första inlägget går ut på att försvara sej och kommunikation verkar inte vara på topp, de som känner igen sej vänder taggarna utåt.
  • Canadasvensk
    hon mot strömmen skrev 2017-05-25 06:14:58 följande:

    Jag vet precis hur din dotter känner sig. Min pappa gjorde samma sak som du för många år sedan, han blev tillsammans med en kvinna som aldrig har tålt mig under hela mitt liv. Hon har klagat på precis allt jag har gjort och vi kommer inte överens ens idag. Jag har inte kontakt med min pappa mer än nödvändigt och det är för mina barns skull. Hade jag inte haft mina barn så skulle kontakten vara obefintlig mellan oss.

    Dagen när jag fick veta detta kommer jag ihåg än idag och det sitter hårt kvar i mitt hjärta. Bland det sista jag sade till honom på ca 10 år var att kunde du inte välja någon som tycker om mig eller i alla fall accepterar mig? Han svarade att jag har ingenting med det att göra. Den dagen valde han bort mig som har varit hans allt till fördel för henne.

    Nu är det över 20 år sedan detta hände och så länge han väljer att bo med henne så kommer det att vara så här. Skadan är så stor att den kommer aldrig att läka även om han lämnar henne.

    Därför är det oerhört viktigt att den nya partnern och ens barn kommer överens och minst accepterar varandra. Så fundera och prata med din dotter om vad hon känner och respektera det hon säger för det är hennes känslor och hennes sanning om din nya man. Det kanske är något som händer när du inte ser.......


    Gud vad hämskt. Låter précis som det min bonus dotter går igenom med sin pappa...Gråter
  • Läs vad som står och inget annat

    Nu har jag inte läst övriga inlägg men har ni provat att sätta er ner med alla 3 parter? Hennes pappa, du och dottern och pratat med henne? Att föra en diskussion er vuxna emellan tillsammans med dottern tror jag är den bästa lösningen här.

  • Miss Skywalker

    Komiskt att folk drar en massa sorgliga historier och utgår från att det är så synd om barnet när ts skriver i ts att de och speciellt han verkligen har ansträngt sig för att hon ska trivas och tom slutat med regler..

  • Miss Skywalker
    Anonym (Jess) skrev 2017-05-25 15:20:34 följande:
    Fast någonstans så får det väl finnas gränser. Det är inte misshandel, missbruk och missförhållanden vi talar om här. Gå till botten med problemet först och främst, att ingen har reflekterat över att det är en pre-tonåring vi talar om här är sjukt. Det händer mycket i den åldern. Ska barn ha rätt att ringa BRIS bara för att föräldrarna ber en att plocka bort tallriken efter sig typ låter ju helt sinnessjukt.

    Bara på Familjeliv, blir mörkrädd!
    Inte undra på att psykologer pratar om den söndercurlade generationen som inte klarar någonting..
Svar på tråden Min 11-åring gillar inte min nya man