Är du otrogen?

Är i en sån jävla sits att jag vill kräkas lite! Har ALLTID sagt att jag aldrig nånsin skulle kunna vara otrogen, det är emot min natur, dessutom är jag som en öppen bok och mitt dåliga samvete skulle i princip ropa på uppmärksamhet.
Men nu sitter jag här, över 10 år med samma man, barn, hus, volvo osv. Inget är egentligen dåligt mellan oss, förutom att jag inte tänder på honom lika mkt längre. Annars älskar jag honom sjukt mkt.

Det som skiljer sig från många andra är att jag har sedan i vintras haft en öppen dialog med min sambo ang min önskan att träffa andra och förslagit öppet förhållande, men han vägrar. Han blir otroligt svartsjuk av tanken. Men trots att vi pratar om detta några ggr i månaden, blir skitledsen, säger dumma saker, vill kasta ut mig osv så vill han fortsätta. Jag vill oxå vara med honom, men problemet kvartstår trots allt! Har hela tiden sedan det började försökt få bort mina tankar självklart och inte varit otrogen!
Dock har jag haft kontakt med en man över 4 månader till och från utan min sambos vetskap, och nu ska vi träffas har vi bestämt, men mitt samvete äter upp mig! Men känner att jag måste träffa den här för att kunna få något slags avslut...behöver inte ens innebära att vi ligger med varandra, bara jag får prata med honom ansikte mot ansikte, en gång.

Att göra slut med sambo bara för den här saken vore ju bäst såklart, men den som fattar bättre är livet allt annat än enkelt. Mvh/ Stans största (fd) pretto.

Jo har man gnutta empati kan ju en del med mig sätta sig in hur det är att bli bedragen bakom ryggen av sin fasta partner man är förälder med. Men om det då är ett icke-problem är väl sådana reaktioner bara att ignorera. Om du mår bra, han mår bra, ni har det bra, varför beklaga sig?

Det där är begripligt för mig. Trots att det i teorin möjliggör en otrohet så ligger det inte ett ansvar hos dig. Vi delar nog synen i att aldrig kunna vara otrogen en partner men konstigt nog tänka sig vara älskarinnan/älskaren?

Ansvar ligger inte Mrs C nära till hands?

jag beklagar mig inte, du ställde frågor som jag besvarade. Jag är nöjd som det ser ut nu. Även jag har empati, men känner att han har ett ansvar gentemot mig också. Gifte mig med tron att jag skulle vara hans första prioritet, liksom han är min första prioritet. Jag har behov han försummar. Så alternativen är skiljsmässa eller leva ett liv i frustration. Något som varken jag eller han vill.

Klart man har varit.... om sexliv inte fungerar varför inte!???..skulle inte vara rädd göra det igen!

Jag förstår din fundering!

Det var inte min plan att träffa en gift man. Jag hade precis lämnat en dysfunktionell relation och kände där och då att jag aldrig skulle kunna lita på någon och kunna släppa in någon i mitt liv igen.
Sen hamnade jag bredvid den här attraktiva och omtänksamma mannen på en konferens och han gav mig bekräftelse som jag nog behövde där och då och saknat tidigare.
Eftersom han är gift så behöver jag inte känna kraven att han vill mera än bara ha sex.
Men jag kommer nog avsluta det inom en snar framtid, Går i terapi just nu för att må bra igen.

Din åsikt med alla dess variationer är klar. Vad sägs om att du behåller den för dig själv i fortsättningen?

Är inte i ett förhållande och har aldrig varit i nåt förhållande, men om jag är i ett förhållande i framtiden, hoppas jag verkligen att jag aldrig kommer vara otrogen, för det är en sak som jag tycker verkar väldigt fel. Men sen om jag någon gång kommer vara det i stundens hetta, kan jag ju inte veta säkert, kan faktiskt hända ibland att jag funderar: kommer jag vara det nån gång, men jag hoppas ju som sagt verkligen att jag aldrig någonsin kommer vara det. Och en sak som är ganska säker är, att om jag någonsin kommer vara det i framtiden, så kommer jag helt klart ha väldigt dåligt samvete över det.

Det som känns mest skrämmande är inte att du varit otrogen, för tokigheter kan väl alla göra, utan det är att du verkar se så lätt på att vara otrogen.

Nej, men du framförde den två gånger under loppet av 21 minuter, på ungefär samma föraktfulla sätt. Poängen har gått fram, även hos dem med IQ under 50.