Autism-utredning

Självklart får du svara! Vi bor några mil från Västerås, så om det är något speciellt åker vi till Västerås. Om det handlar om hans LKG (gomspalt i hans fall) så är det Uppsala som gäller, nu kommer vi inte vara där lika ofta nu eftersom han gjort alla operationer. De närmsta åren vi kommer vara där på s.k. LKG-konferens så är det talet de kommer fortsätta kolla, men även hans tänder eftersom man ibland kan sakna tänder, och vissa kan få alldeles för många tänder istället.

Han har dålig balans märk han ska gå på något smalt, typ balansgång. Men sedan han var kanske 2 år så har han älskat att snurra runt, liksom stå på ett ställe på golvet och snurra runt, runt, runt.. En annan blir ju spyfärdig efter ett varv.. Han kan snurra hur länge som helst, man får liksom säga till honom efter 5-10 minuter att det faktiskt räcker.. Och han vinglar inte till minsta lilla, han går precis som vanligt efteråt... Helt otroligt!

Aha då förstår jag! Ja Västerås är ju inte så jättelångt ifrån iallafall men ändå skönt att slippa åka hit så ofta

Okej, otroligt att kunna snurra så länge. Det brukar väl vara om man har mer utvecklat balanssinne så blir man lättare yr.

Vi råkade fastna framför superungar idag jag och sonen. En serie på SVT om barn med npfdiagnoser. Idag var det om en kille med ADHD. Så tragiskt med inga kompisar. Är ju så vi hade det tidigare för sonen. Nu har han kompisar, mkt tack vare att vi varit på skolan och han fått stöd att leka tidigare. Han har två kompisar i klassen som han också leker mkt med på fritiden.

Har ni andra sett den serien? Ska se första avsnittet också vid tillfälle tänkte jag.

Såg att jag skrev fel i första meningen i förra inlägget, det skulle ju såklart stå "fråga" och inte 'svara'.. Ja, det tar ju lite tid att åka men vi tycker alla att det är så mysigt där.. Skulle gärna bo där, fast jag gissar att det kostar en hel del..

Jag har varken sett eller hört talas om det.. Är det på Torsdagar det går på tv? Det är jättesorgligt, det värker i hjärtat när jag hör eller ser sånt..

När jag lämnade sonen för någon vecka sedan såg jag en kille som gick mot klassrummen och bakom honom kom en annan kille med några andra bakom honom. Den som gick bakom höll på att säga en massa elaka saker och sa också 'din lilla bebis, ska du gråta nu?' När jag gick förbi honom så sa jag att det är inget fel med att gråta om man känner sig ledsen, om man kan visa att man är ledsen så är man stark.

Jag blir så himla arg så att jag kokar, samtidigt som det är synd om båda två och jag skulle vilja hjälpa dem... Jag skulle inte klara av att plugga igen, jag hade det tufft i skolan. Jag kunde allt, precis allt när mamma förhörde mig kvällen innan och när jag satt och skulle skriva allt så var det borta. Jag fick göra ett prov muntligt en gång från IG på pappret och när jag gjorde det muntligt var jag på gränsen mellan VG och MVG.... Jag tror att jag säkert har någon diagnos, men jag vet inte hur man tar reda på det och jag vet inte om jag orkar när det är så mycket annat.

Samtidigt som jag inte klarar av höga ljudnivåer så skulle jag vilja hjälpa barn inom skolan. Jag jobbade på dagis för länge sedan och jag drogs till vissa barn, jag vet inte riktigt varför... Sen i själva meriten hade de skrivit så himla mycket snälla och positiva saker, att jag tog så bra hand om de blyga och försiktiga barnen som annars gömmer sig och kommer i skym undan. Och när man tänker efter var det ju så. De var blyga och vågade knappt prata men att de tuffade till sig under tiden jag var där. Det är ju precis sånt jag vill göra! Jag var själv blyg som liten, jag höll mig inom min lilla kompiskrets där jag var trygg. Jag kanske ser mig själv i dessa barn?

Jag har varken sett eller hört talas om det.. Är det på Torsdagar det går på tv? Det är jättesorgligt, det värker i hjärtat när jag hör eller ser sånt..

När jag lämnade sonen för någon vecka sedan såg jag en kille som gick mot klassrummen och bakom honom kom en annan kille med några andra bakom honom. Den som gick bakom höll på att säga en massa elaka saker och sa också 'din lilla bebis, ska du gråta nu?' När jag gick förbi honom så sa jag att det är inget fel med att gråta om man känner sig ledsen, om man kan visa att man är ledsen så är man stark.

Jag blir så himla arg så att jag kokar, samtidigt som det är synd om båda två och jag skulle vilja hjälpa dem... Jag skulle inte klara av att plugga igen, jag hade det tufft i skolan. Jag kunde allt, precis allt när mamma förhörde mig kvällen innan och när jag satt och skulle skriva allt så var det borta. Jag fick göra ett prov muntligt en gång från IG på pappret och när jag gjorde det muntligt var jag på gränsen mellan VG och MVG.... Jag tror att jag säkert har någon diagnos, men jag vet inte hur man tar reda på det och jag vet inte om jag orkar när det är så mycket annat.

Samtidigt som jag inte klarar av höga ljudnivåer så skulle jag vilja hjälpa barn inom skolan. Jag jobbade på dagis för länge sedan och jag drogs till vissa barn, jag vet inte riktigt varför... Sen i själva meriten hade de skrivit så himla mycket snälla och positiva saker, att jag tog så bra hand om de blyga och försiktiga barnen som annars gömmer sig och kommer i skym undan. Och när man tänker efter var det ju så. De var blyga och vågade knappt prata men att de tuffade till sig under tiden jag var där. Det är ju precis sånt jag vill göra! Jag var själv blyg som liten, jag höll mig inom min lilla kompiskrets där jag var trygg. Jag kanske ser mig själv i dessa barn?

[quote=79184486][quote-nick]Anonym (Mamma) skrev 2018-11-02 10:15:42 följande:[/quote-nick]

Jag har varken sett eller hört talas om det.. Är det på Torsdagar det går på tv? Det är jättesorgligt, det värker i hjärtat när jag hör eller ser sånt..

När jag lämnade sonen för någon vecka sedan såg jag en kille som gick mot klassrummen och bakom honom kom en annan kille med några andra bakom honom. Den som gick bakom höll på att säga en massa elaka saker och sa också 'din lilla bebis, ska du gråta nu?' När jag gick förbi honom så sa jag att det är inget fel med att gråta om man känner sig ledsen, om man kan visa att man är ledsen så är man stark.

Jag blir så himla arg så att jag kokar, samtidigt som det är synd om båda två och jag skulle vilja hjälpa dem... Jag skulle inte klara av att plugga igen, jag hade det tufft i skolan. Jag kunde allt, precis allt när mamma förhörde mig kvällen innan och när jag satt och skulle skriva allt så var det borta. Jag fick göra ett prov muntligt en gång från IG på pappret och när jag gjorde det muntligt var jag på gränsen mellan VG och MVG.... Jag tror att jag säkert har någon diagnos, men jag vet inte hur man tar reda på det och jag vet inte om jag orkar när det är så mycket annat.

Samtidigt som jag inte klarar av höga ljudnivåer så skulle jag vilja hjälpa barn inom skolan. Jag jobbade på dagis för länge sedan och jag drogs till vissa barn, jag vet inte riktigt varför... Sen i själva meriten hade de skrivit så himla mycket snälla och positiva saker, att jag tog så bra hand om de blyga och försiktiga barnen som annars gömmer sig och kommer i skym undan. Och när man tänker efter var det ju så. De var blyga och vågade knappt prata men att de tuffade till sig under tiden jag var där. Det är ju precis sånt jag vill göra! Jag var själv blyg som liten, jag höll mig inom min lilla kompiskrets där jag var trygg. Jag kanske ser mig själv i dessa barn?

[/

Jobbigt att du haft det tufft också. Det går ju utreda som vuxen, men långa köer och kräver ju en del. Till vilken nytta är det att ha en diagnos som vuxen?

Det sänds på torsdagar 21.00. På urskola kan man kolla på det på nätet. Första avsnittet om Alicia är en tjej med ADHD och autism.

Det går ju hjälpa barn i svårigheter även om man har jobbigt med ljud och att plugga. Kanske vara kontaktperson till någon eller så.

Å sånt där gör mig så arg! Barn kan vara så elaka men tyvärr förstår de inte bättre. När jag hör och ser barn som gör så blir jag mest arg på föräldrarna som antagligen fört vidare till sina barn att de som är annorlunda är dåliga. Så är det mycket här där många av föräldrarna idag är sånna jag gick i skolan med och man ser ju direkt att barnen beter sig som föräldrarna gjorde.