Autism-utredning

Många skyller på föräldrarna, men mina har verkligen stöttat mig. Jag hade jobbigt med matten på högstadiet, och mamma sa åt min lärare att jag skulle vara inne på rasterna och få hjälp. Men han skickade ut mig på rast iaf för han tyckte så synd om mig som skulle sitta där själv.. Dock var han inte den bästa läraren, jag vet flera sammanhang då den bästa eleven i klassen kunde svaren och inte läraren.

Idag var jag och sambon hos psykologen och fy sjutton så svårt det var! De ville veta saker som om han tittade på oss samtidigt som han pekade på någonting när han var 4 år. Det är liksom nästan 6 år sedan! Hon fick inte mycket vettigt ur oss tyvärr men hon ska försöka få tag på någon på förskolan så det är bara att hoppas att de jobbar kvar. Hon förstod att det var svårt att minnas och sa att egentligen skulle ju detta göras just under tiden barnet ÄR 4-5 år. Ganska irriterande att få slängt i ansiktet när det var just då vi nekades gång på gång att få komma!

Många ovetande människor skyller ju allt på föräldrarna. Vi har fått mkt skit tidigare kan jag säga. För hur vår son var tidigare. Det är verkligen inte lätt alltid. Men vi har slagits för vår son och nu är han ju välfungerande. Mycket kan hända på två år.

Det är ju bra att du haft stöttande föräldrar. Det är viktigt! Din son har ju också stöttande föräldrar så han får det stöd han behöver för att klara av alla utmaningar som skolgången kommer utsätta honom för.

Idag var jag och sambon hos psykologen och fy sjutton så svårt det var! De ville veta saker som om han tittade på oss samtidigt som han pekade på någonting när han var 4 år. Det är liksom nästan 6 år sedan! Hon fick inte mycket vettigt ur oss tyvärr men hon ska försöka få tag på någon på förskolan så det är bara att hoppas att de jobbar kvar. Hon förstod att det var svårt att minnas och sa att egentligen skulle ju detta göras just under tiden barnet ÄR 4-5 år. Ganska irriterande att få slängt i ansiktet när det var just då vi nekades gång på gång att få komma!

Ibland känner man sig osäker på sin roll som förälder.. Men så kommer dottern och ger en bamsekram och säger att man är bäst! Då blir man lycklig!!

Tack för era svar! Det känns skönt att kunna skriva av sig här till andra som går/gått igenom samma sak. Jag har inte riktigt någon att prata med om det här...

Just nu känner jag mig stressad och det är nog för att jag har ett stort kontrollbehov och jag har verkligen ingen aning om hur det här ska sluta..vill bara att det ska vara över.

Vet inte om vi skrivit om detta förut isåfall ber jag om ursäkt för mitt dåliga minne.. Men har era barn ångest?