Autism-utredning

Men oj vad snopet! Just det där är jag orolig för åxå..att vi ska komma därifrån utan diagnos.

6/11 träffar vi föräldrar psykologen

7/11 träffar barnet psykologen medan vi föräldrar träffar en "skötare" (har ingen aning om vad det innebär)

12/11 träffar föräldrarna arbetsterapeuten

14/11 träffar barnet psykologen

21/11 träffar alla arbetsterapeuten

Och sedan kommer tid för återgivning senare.

Nu är vi hemma från BUP.

Hon, psykologen, och BUP-läkaren har kommit fram till att han har det som förut hette Aspergers - numera autism grad 2 har han.

De ville vänta lite med att ge en diagnos gällande koncentrationen eftersom han ska göra EEG om 2 veckor. Om man har epilepsi kan man ha problem med koncentrationen, om det visar sig att inte har epilepsi, så kommer de säkerligen sätta diagnosen ADD på honom.

Imorgon ska en annan läkare ringa och tala om provsvaren från det sonen (och vi föräldrar) lämnade för 4 veckor sedan. Om det visar sig att han har syndromet som heter "22q11-deletionssyndromet" så kan allt detta höra ihop, för då kan han sakna någon kromosom i kroppen som gör att allt detta saknas.

På något sätt.. Det verkar så krångligt, men samtidigt så logiskt..

Fortsättning följer.

Okej. Vad skönt att ni blivit lite klokare nu då... Bara att läsa böcker och samla på sig mer fakta så blir ni ännu klokare... Föräldrahandböcker tycker jag är bra för oss föräldrar och lite barnböcker när man berättar...

Har ni tänkt berätta nu för sonen eller väntar ni lite?

Nu är vi hemma från BUP.

Hon, psykologen, och BUP-läkaren har kommit fram till att han har det som förut hette Aspergers - numera autism grad 2 har han.

De ville vänta lite med att ge en diagnos gällande koncentrationen eftersom han ska göra EEG om 2 veckor. Om man har epilepsi kan man ha problem med koncentrationen, om det visar sig att inte har epilepsi, så kommer de säkerligen sätta diagnosen ADD på honom.

Imorgon ska en annan läkare ringa och tala om provsvaren från det sonen (och vi föräldrar) lämnade för 4 veckor sedan. Om det visar sig att han har syndromet som heter "22q11-deletionssyndromet" så kan allt detta höra ihop, för då kan han sakna någon kromosom i kroppen som gör att allt detta saknas.

På något sätt.. Det verkar så krångligt, men samtidigt så logiskt..

Fortsättning följer.

Vi fick med ett häfte hem, som han läste lite i på vägen hem. Jag frågade om han tycker att texten stämmer på hur han är. "Jaa, väldigt mycket." svarade han. Men något mer än så har vi inte sagt, jag vet inte riktigt hur man ska börja? Och jag känner också att jag vill vänta lite tills vi vet mer om det andra... Är det dumt?

Vad skönt för er Och vad bra för sonen att få läsa om det och känna igen sig.

Vårt första möte gick bra. Sonen blev jätteblyg och vågade knappt svara på något utan tittade på mig varje gång så jag nästan blev orolig att de ska tro att han inte vågar svara utan min tillåtelse Vid läkarkontrollen larvade han sig och låtsades knappt kunna stå på ett ben. Efteråt var han SÅ hyperaktiv, vi gick in i en galleria för att äta på Max och han fladdrade runt och snurrade och skulle peta på allt han gick förbi...

Var sonen med på delgivningen?

Man kan ta det lite som det kommer. Det är ju ingen brådska. Vi berättade inte först för vi ville smälta själva och läsa på mer innan vi berättade för sonen.