Autism-utredning

Vi fick komma till BVC psykolog ganska så snabbt tycker jag ändå. Sommaren kom emellan men vi blev kallade direkt efter sommarlovet. Och remiss skickades i juni/juli. Så det var ju bra.

Vi får se hur det går vidare nu. Har begärt utökad tid på förskolan då både jag och förskolan (och psykologen instämde i att det inte skadar honom iaf) tycker att man kan ge honom utökad tid för att få mer tid att öva sig i det sociala samspelet med jämnåriga. Han går nu 15h pga lillasyskon hemma. Så nästa månad börjar 20h. Pedagogerna på nya förskolan upplever honom som charmig, rolig, bestämd, älskar bus och älskar vara med någon av de vuxna o läsa eller spela spel. Att han leker med jämnåriga ibland men behöver push och stöttning men då kan han ofta tycka det är kul när han väl gör det. Men tar sig inte för det själv. Så de vill gärna ha mer tid med honom och hjälpa honom in.

Utbrotten han får kan variera så kraftigt. Ena veckan knappt något alls o veckan därpå känns det som man är i luven på varandra varannan timme nästan. Allt blir bara fel. Men många ggr kan det säkert tyvärr vara ens egna utmattning som påverkar. Tålamodet är inte på topp då kanske. Men absolut kan han reagera ifrån när han inte vill något eller när det inte blir som han vill. Samtidigt upplever jag honom som följsam och gillar nya situationer och miljöer. Ibland behöver man förbereda honom lite men det gör jag oftast per automatik med båda barnen. ?Nu ska vi iväg och handla. Och sen ska vi till parken sp får ni leka? den typen av förberedelser.

Om planerna sen ändras så accepterar han det 9/10 ggr. Ibland kan man behöva förklara det en gång extra varför vi inte kan gå till parken. Men som sagt han accepterar det.

Min största oro i detta är bara det med leken o kompisar. Han har många som efterfrågar honom på fsk men att han inte vet hur han ska göra med dem.

Vi ska ha ett uppföljningsmöte i januari med BVC psykolog. Får se då hur det fortsätter.

Hej.

Hakar på här lite även om jag inte direkt kan svara på trådstarten.

Har en son. 3 år. Förskolan uppmärksammade när han var 2-2,5 år att han inte lekte så mkt med kompisarna på förskolan (började när han var precis 2 år). Och att han inte lekte rollekar. Met intresserad av föremål och ?rada? upp saker.

Sen kom sommaren och vi bytte förskola pga flytt. Den pedagogiska kartläggning som gjorts på första fsk följde med till andra och jag har påtalat för nya vad gamla förskolan upplevde och bad de ha koll.

Fram till förskolan sa detta så har vi inte märkt något. När vi haft barn hemma (inte ofta. Har tyvärr inte mkt barn omkring oss) så har han varit nyfiken o lekt bredvid (som de gör när de är 1-2 år) och kollat vad de gjort osv. Han har alltid varit social med vuxna (har mkt vuxna kring oss) o alltid sprungit till dörren när folk kom till oss för att krama dom osv.

Han har lekt med oss. Busat och gett oss respons. Men han har absolut alltid varit mer intresserad av intellektuella saker än lek. Absolut. Och det blev mer tydligt för oss när förskolan påtala att han inte leker med kompisar. Han kunde redan som två åring räkna till 20, alla färger, former, alfabetet osv älskade djur, böcker.

Nu har jag varit hos psykolog för första snack. Hon tyckte att förskolan får stötta honom i leken men utöver det så behöver man inte problematisera allt. Nya förskolan tycker att han visst är nyfiken på kompisar. Men tar sig inte in i leken utan stöd o även då har han det svårt.

Spelar man sällskapsspel osv går det bättre. O har han en vuxen med sig så funkar det bra socialt.

Han pratar om kompisarna på förskolan hemma o blir jätteglad när han ser dom. O går fram till dom men verkar inte veta vad han ska göra.

Nu är han ju 3 år fyllda också. Mkt trots och utbrott vilket gör att man några dagar ibland tänket om han kan ha någon form av autism. Sen kommer flera lugna dagar o man stöter bort den tanken helt.

Han kramas o gärna. Påtalar när han är ledsen o vill ha kram. Men kan väl inte på samma sätt trösta om jag skulle låtsas vara ledsen. Däremot kan han krama lillebror om han. Även om det inte är ofta. Däremot hämtar hab alltid en leksak till honom eller kommer o hämtar mig i säger att lillebror är ledsen och nog vill ha mamma. ?För jag vill ha mamma när jag är ledsen? kan han säga.

Han talar bra. Men är inte en springa runt kille. Vill hellre vata hemma. Läsa böcker. Spela spel tillsammans. Konstruera saker. Lära sig räkna osc. Så länge man är med honom är han världens lugnaste och finaste. Men kräver mkt uppmärksamhet. Har dock inte alltid varit såhär vilket gör att jag tänker på 3 års trotsen.

Aja jag famlar här märker jag. Hoppas att någon orkar

Läsa o ge lite feedback. Sonen har genomgått så mkt redan sen han föddes för tidigt 2 mån. Autism diagnos skrämmer inte mig. Men jag blir så ledsen iom att han redan gått igenom så mkt. Kan han inte bara få slippa sånt här

Å jag tycker att han låter som en helt normal härlig kille som kan behöva lite extra stöd med kompisar så här i unga år Men ändå bra att ha psykologkontakt för att få tips och idéer.

Får jag fråga vad du menar med att han gått igenom mycket? Var han dålig när han föddes? Min son föddes 7 veckor för tidigt men han var stor så han hade inte mycket problem.

Vi har fått tider för utredning! De ringde mig idag och första tiden är redan nästa vecka.

Hade ni redan gjort utredningen? Jag trodde det mest var barnet som skulle göra tester och sånt men nu inser jag att det blir en väldig massa frågor till föräldrarna med.. Jag tycker att jag redan svarat på allt hundra gånger de lär ju ha allt på papper? Jag hatar de där frågorna, jag minns inte hur han var när han var 3 eller när han började stå, gå, krypa osv.. Sedan är det inte VI som har problemen utan det har alltid varit dagis/skolan som haft dem. Att vi sitter där och säger att allt funkat bra hemma lär ju inte direkt hjälpa?

Usch nu är jag nervös..

Det kommer gå bra!

Vi har bara kvar att göra intervjun hos kurator imorgon. 1,5 timme.

Vi kunde absolut inte svara så bra på allt på intervjun hos psykologen nu. Två timmar satt vi ju där. När yngsta var liten var äldsta väldigt krävande så han hamna liksom i skymundan. Mycket var bara totalkaos här hemma med många utbrott hos äldsta då yngsta var 2-3 år. Sedan lugnade ju äldsta ner sig. I och med det så tänkte man liksom inte alltid på när han lärde sig saker.

Det viktiga är ju att de också intervjuar skolpersonalen när de gör utredningen.

Det kommer gå bra!

Vi har bara kvar att göra intervjun hos kurator imorgon. 1,5 timme.

Vi kunde absolut inte svara så bra på allt på intervjun hos psykologen nu. Två timmar satt vi ju där. När yngsta var liten var äldsta väldigt krävande så han hamna liksom i skymundan. Mycket var bara totalkaos här hemma med många utbrott hos äldsta då yngsta var 2-3 år. Sedan lugnade ju äldsta ner sig. I och med det så tänkte man liksom inte alltid på när han lärde sig saker.

Det viktiga är ju att de också intervjuar skolpersonalen när de gör utredningen.

Hej.

Hakar på här lite även om jag inte direkt kan svara på trådstarten.

Har en son. 3 år. Förskolan uppmärksammade när han var 2-2,5 år att han inte lekte så mkt med kompisarna på förskolan (började när han var precis 2 år). Och att han inte lekte rollekar. Met intresserad av föremål och ?rada? upp saker.

Sen kom sommaren och vi bytte förskola pga flytt. Den pedagogiska kartläggning som gjorts på första fsk följde med till andra och jag har påtalat för nya vad gamla förskolan upplevde och bad de ha koll.

Fram till förskolan sa detta så har vi inte märkt något. När vi haft barn hemma (inte ofta. Har tyvärr inte mkt barn omkring oss) så har han varit nyfiken o lekt bredvid (som de gör när de är 1-2 år) och kollat vad de gjort osv. Han har alltid varit social med vuxna (har mkt vuxna kring oss) o alltid sprungit till dörren när folk kom till oss för att krama dom osv.

Han har lekt med oss. Busat och gett oss respons. Men han har absolut alltid varit mer intresserad av intellektuella saker än lek. Absolut. Och det blev mer tydligt för oss när förskolan påtala att han inte leker med kompisar. Han kunde redan som två åring räkna till 20, alla färger, former, alfabetet osv älskade djur, böcker.

Nu har jag varit hos psykolog för första snack. Hon tyckte att förskolan får stötta honom i leken men utöver det så behöver man inte problematisera allt. Nya förskolan tycker att han visst är nyfiken på kompisar. Men tar sig inte in i leken utan stöd o även då har han det svårt.

Spelar man sällskapsspel osv går det bättre. O har han en vuxen med sig så funkar det bra socialt.

Han pratar om kompisarna på förskolan hemma o blir jätteglad när han ser dom. O går fram till dom men verkar inte veta vad han ska göra.

Nu är han ju 3 år fyllda också. Mkt trots och utbrott vilket gör att man några dagar ibland tänket om han kan ha någon form av autism. Sen kommer flera lugna dagar o man stöter bort den tanken helt.

Han kramas o gärna. Påtalar när han är ledsen o vill ha kram. Men kan väl inte på samma sätt trösta om jag skulle låtsas vara ledsen. Däremot kan han krama lillebror om han. Även om det inte är ofta. Däremot hämtar hab alltid en leksak till honom eller kommer o hämtar mig i säger att lillebror är ledsen och nog vill ha mamma. ?För jag vill ha mamma när jag är ledsen? kan han säga.

Han talar bra. Men är inte en springa runt kille. Vill hellre vata hemma. Läsa böcker. Spela spel tillsammans. Konstruera saker. Lära sig räkna osc. Så länge man är med honom är han världens lugnaste och finaste. Men kräver mkt uppmärksamhet. Har dock inte alltid varit såhär vilket gör att jag tänker på 3 års trotsen.

Aja jag famlar här märker jag. Hoppas att någon orkar

Läsa o ge lite feedback. Sonen har genomgått så mkt redan sen han föddes för tidigt 2 mån. Autism diagnos skrämmer inte mig. Men jag blir så ledsen iom att han redan gått igenom så mkt. Kan han inte bara få slippa sånt här

Gick det bra hos kuratorn?

Ja. Kändes inte som samma frågor som med äldsta som vi ju utredde förra året. Var ju mkt om hur det ser ut i familjen, om vi bråkar, om syskonen är tighta och sånt.

Hur var det för er hos kuratorn?

Psykologen är nog samma överallt iaf. Ett tjockt häfte de läser frågor i. Precis som föräldraformulär man ska fylla i är samma oavsett ålder och så. Har ju fyllt i samma häften och formulär för båda barnen.

Hur långt kan din 4,5 åring räkna?

Min 5,5 åring kan bara räkna till fem, sen säger han fel ordning. Känns ju inte normalt. Att räkna till fem har han inte heller kunnat länge. Vi har ju försökt träna massor....

Vi har inte träffat någon kurator, inte vad jag vet.. Det var en massa på mötet i skolan, där fanns det säkert en kurator. Hon kan räkna till över 100 iaf, men ibland säger hon tjugotio, tjugoelva men hon kan räkna riktigt också.. Vet inte om hon gör det på skoj när hon säger så?

Okej. Vi fick ju träffa en kurator själv i båda utredningarna.

Känns som din dotter är tidig då. Till femtio ska man kunna räkna i ettan när man testar i matematik på normalnivån. Men min yngsta son har ju väldigt svårt med att lära sig och komma ihåg saker.

Liksom skillnad mot äldsta som lär sig väldigt snabbt.

Imorgon får vi veta iaf... Nervöst är det ju. En lång väntan är snart över.