Ni som förlåtit otrohet!

Själklart är man förlorare om man är bedragen och knäckt... Det är ju det stora problemet.

Om han hade velat tillräckligt och ansträngt sig, så ja, kanske jag hade gett det en chans. Men han valde att ta den fega enkla vägen, då är han inte värd mig. 

Han sa ibland att min man var så bra, han hade dåligt samvete mot min man (men tydligen inte sin egna fru), för att han såg hur mycket han älska mig. Han kunde skicka presenter och stora buketter till jobbet utan någon anledning, mer än att han ville. Kunde hämta upp mig spontat på jobbet, och ordnat med barnpassning bara för att han ville bjuda ut mig mitt i veckan, planera och köpte saker till mig, osv. 
Älskaren kunde inte anstränga sig nog för mig.

Inte värd dig? Men du anser att din make ska hålla tillgodo med en otrogen fru? Är du värd honom?

Men den andre är ju inte bara ett ligg för dig. Du är ju kär i honom och inte kär i din man.

Vet du, jag tror att du är sårad av den andre mannen. Du känner dig bortvald. Du stannar med din man pga att den andre inte gör som du säger.

Han säger dock att han älskar dig, men herregud, för honom kanske det är en jättegrej! Större än en blombukett till jobbet. Du verkar lägga väldigt mycket vikt vid materiella ting. Hur ofta visade du den andre att du menade allvar med er? Och hur ofta överraskar du din man?

Han var bara ett ligg, sen blev jag kär sen mattades det ut, för att jag blev trött på hans tafatta sätt att vara. Jag har lite känslor kvar, när jag tänker på de bra stunderna Men det var mycket tjat och frustration det sista som gjorde att jag inte orka med det längre. Och ja jag är lite sårad över att han inte prioriterade mig. Jag blev sårad när han inte kunde visa mig mer känslor, men det var också det hans fru och han bråkade om, att han var helt passiv av allt i livet. Han förklarade då att han förstod att hans fru tröttnat på honom, för han älskade inte henne. Han gifte sig och gjorde det rätta när hon blev gravid efter ett halvårs dejtande. Han kände ansvar att vara kvar för barnets skull. Men tillslut orka han inte ens låtsas för barnet att det var bra. Men han sa också att om han verkligen älska någon så skulle han kämpa och göra allt rätt, han skulle göra det för mig. Han skulle visa att han verkligen älskade mig att han ville ha allt med mig, men det vara bara ord och ingen handling. För sen kom han fram till att han inte visste hur han skulle göra, mer än blommor och choklad. Jag förklara att det inte var saker som visade, utan planera en dejt att bjuda ut på. Du känner ju mig vi vet ju vad vi tycker är roligt att hitta på, var spontan och be mig följa med till något som du engagerat dig i. Men då var det ursäkter att det var svårt att få tid till det osv. 

Jag var spontan och bad honom möta mig efter jobbet, jag hade hittat en plats i skogen med ett vindskydd som jag tände upp ljus i och hade ordnat med filtar. Vi hade jätte mysig och tog et dopp i sjön nakna, en av mina bästa em. Men han hade inte förmågan att tänka så, även om han uppskatta det. 

och ja jag gör mycket för min man, köper fina saker, dukar upp hemma, överraskar med aktiviteter/utflykter. Har t.om bokat resa och pratat bakom ryggen med hans chef så att han fick ledigt osv. 

Jag är ju inte otrogen längre. Och nej jag kanske är perfekt på alla plan, men i hans ögon är jag det för han vet inte vad jag döljer. Men visst han är värd att bli lika älskad tillbaka och en trogen fru, men det kunde jag inte ge honom.

Hon fick välja mellan en rejäl risbastu och skilsmässa.

Hon valde risbastun och sedan dess har hon aldrig varit otrogen igen. Vad jag vet. I och med hennes val förlät jag henne. 6 år sedan.

Så du är i hans ögon ( och era nära)  världens bästa fru.
Jag tycker synd om din man den dagen det kommer fram vem du egentligen är.
Dagen då hans härliga kvinna som han förmodligen skryter om och höjer till skyarna inför sina kollegor, vänner och familj, visar sig vara en orm.

Usch!

Eller så får han aldrig veta, och kan fortsätta var lycklig och glad med mig. 

Se på dig hur olycklig, ledsen och frustrerad du vart efter att din fru var så ärlig. Vad har du vunnit på det? Jag tycker inte att ärlighet alltid är bäst. Jag vet att min man skulle bli knäckt om han fick veta, efter 13 år ihop så är han forftarande så förälskad i mig. Och jag tror faktiskt att han skulle stannat kvar även om han vetat mitt misstag. Men han skulle leva med en bitterhet, sorg och tappat mitt förtroende. Så varför ska jag orsaka han så mycket smärta för något som är passerat i våra liv.

Vilket misstag pratar du om?