Ni som förlåtit otrohet!
Har ni fått ångra det? Dvs har det upprepats? Eller har vederbörande kammat till sig och hållit sitt löfte om trohet efter att ha fått en andra chans..?
Har ni fått ångra det? Dvs har det upprepats? Eller har vederbörande kammat till sig och hållit sitt löfte om trohet efter att ha fått en andra chans..?
Du saknar ju empati och moralisk kompass. Shit. Om du inte tror på monogami-vad fan gjorde du då på ett bröllop? Hur kan du fortsätta ha varit gift i 12 år utan att vara ärlig och säga att det inte är bra för honom att vara gift med dig då du inte tror på monogami och ser sex med andra som din rättighet och enbart positivt för er båda? Hoppas nån berättar för din man.
Ja, jag var nykär och attraherad. Men efter ett år la sig förälskelsen. Då blev det mer bara ett nöje att ligga och ha lite skoj ihop. När han ville ta det hela till en ny nivå så backa jag. Jag hade inte för avsikt att splittra min familj. Jag älskar min man med, därför valde jag honom.
Jag gifte mig för att jag älska honom och det var det juridiskt korrekta när vi köpte hus och skaffa barn. Jag var trogen i 9år utan snedsteg. Att det blev så här är väl för att jag är ego. Jag blev attraherad och förälskad i kollegan. Jag kände att jag har rätt att få vara nykär och lycklig, det är ju mitt liv och det skadar ingen annan. Så länge han inget vet så får han vara ta del av min glädje. Han och barnen är ju min sanna kärlek och det viktiga i livet. Ett nöjda ligg är bara för stunden. På vilket sätt skulle han må bättre av att hans kärlek lämnar honom, splittra familjen , flytta från vårt fina hus och hem. För ett ligg han inte vet om?
*inte skadades
Jag gifte mig för att jag älska honom och det var det juridiskt korrekta när vi köpte hus och skaffa barn. Jag var trogen i 9år utan snedsteg. Att det blev så här är väl för att jag är ego. Jag blev attraherad och förälskad i kollegan. Jag kände att jag har rätt att få vara nykär och lycklig, det är ju mitt liv och det skadar ingen annan. Så länge han inget vet så får han vara ta del av min glädje. Han och barnen är ju min sanna kärlek och det viktiga i livet. Ett nöjda ligg är bara för stunden. På vilket sätt skulle han må bättre av att hans kärlek lämnar honom, splittra familjen , flytta från vårt fina hus och hem. För ett ligg han inte vet om?
Så du har inga känslor kvar den här andra mannen?
Jo det har jag. Men inte tillräckligt för att leva ihop med. Men när jag tänker på våra stunder så ler jag inombords, för de fina och roliga stunder vi haft ihop.
Jag har inga åsikter om vad hur du väljer att leva ditt liv, men är du säker på att den här kollegan skadades av ditt handlande? Du skriver att han ville att ni skulle ta det vidare. Uppenbarligen är nån sårad här.
Och det är det jag finner sorgligt. Jag skiljer på känslor och känslor. Jag skulle inte stanna och tänka på nån annan.
Nu är ju min situation helt annorlunda, otroheten är känd i mitt äktenskap. Jag funderar på om jag ska stanna eller inte.
Tack för dina ärliga svar! De har hjälpt mig mer än du tror.
Nej. Du har inte rätt när du är juridiskt och moraliskt gift med din man. Det finns ingen högre form av monogami än just giftermål. Det är din plikt att berätta för din man vad du gjort och att du sett det som din rättighet att ha affärer bakom hans rygg så fort du känner för det. Utan att berätta också.