Steffqw

Äldre 13 May 19:16

843 svar

Han älskar mig inte längre.....

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill skriva av mig här och få alla tips och råd som bara finns att få. Jag och mitt ja ex....har varit tillsammans i 1 år och 8 månader. Känt varandra i 2 år. Sedan dag ett vi träffades har vi alltid pratat med varandra.

Nu i fredags ville han ses för en promenad. På promenaden sa han att han inte känner glöden mellan oss, han känner att det är mer vänskap mellan oss. Han sa att han känt så här i en månad. Jag kollade in i hans ögon och sa är du inte kär i mig längre han sa ja.... Jag blev förkrossad....:( :( :(

Detta kom från ingenstans helt utan förvarning. Jag har inte märkt av några tecken och signaler från hans sida. Vi har sagt tidigare att vi ska försöka träffas oftare, mer än en gång i veckan. Men det har blivit lite att ingen har tagit intiativ till det. Men ändå vi har träffast 1-2 gånger i veckan, vi bor inte ihop.

Han sa att ingen har tagit intiativ och att han inte ser någon framtid med mig. Han sa att han gått och tänkt på detta i en månad. Men han har inte sagt något till mig?!!!

Han hade kunnat sagt något till mig tidigare så vi kunde jobba på detta. Jag försökte säga det till honom men han sa a bara nej...Jag förstår inte hur han inte vill jobba på detta, vi har verkligen något fint.....Hur kan känslorna bara försvinna? Sen också utan att säga något till mig när han tydligen gått och funderat på detta länge!!!!!!!!!!!!!??????????

Jag mår förjävligt just nu. Jag vill bara hålla om honom och prata med honom. Ringa honom, höra hans röst. Men ändå vet jag vad han kommer att säga till mig....Vad ska jag ta mig till???!! Orkar inte andas....:( :(

Steffqw

Äldre 17 Jun 18:52

#451

molly50 skrev 2018-06-17 18:01:34 följande:

Kanske skulle du då må bra av att åka hem till en vän eller dina föräldrar och stanna där ett tag?
Då slipper du i alla fall vara ensam.

Ja,vi är alla olika och hanterar sorg på olika sätt.
Att din syster kunde gå vidare så snabbt är kanske inte så konstigt om de bara hade varit ihop i 2 månader.
Du har i alla fall varit ihop med ditt ex i nästan 2 år.

Ja,det är så det kan kännas.
Men du verkar börja kunna tänka mer realistiskt nu.
Och då tror jag att det kommer att bli lättare för dig att kunna släppa taget och gå vidare med ditt liv.

Jag reste hem till mina föräldrar några dagar. Kändes skönt Men ändå tänkte jag på honom varje sekund. Han finns hela tiden i mitt huvud.

Just nu kommer smärtan ständigt i mitt hjärta, det hugger till och jag saknar honom så jävla mycket! Jag tänker: Jag ska smsa honom. Men försöker verkligen låta bli. Försöker tänka det ger mig verkligen inget!

Jag sitter just nu och tänker på saker han sa till mig när han gjorde slut. Bland annat att jag inte ville följa med honom till Australien när han blir 30. Då det har varit hans dröm.

Men jag fattar inte riktigt hur kan kan stoppa ut det i mitt ansikte dagen då han gör slut med mig? För vi har överhuvudtaget inte ens pratat om framtiden på det sättet. Det tycker jag bara var så dumt gjort av honom. Han har aldrig frågat om jag ens ville följa med!

Jag ska försöka gå ut en sväng. Rensa mina tankar. Blir så jobbigt när min sitter och tänker: varför gjorde han så, varför sa han så, vi hade kunnat jobba på det, tänker han på mig nu, kommer han någonsin höra av sig till mig, kommer det att kunna bli vi en dag osv osv osv....

Steffqw

Äldre 17 Jun 20:12

#452

Saknaden och smärtan just nu känns så jävla nära. Jag vill bara sluta gråta. Jag har fått fyra gråtattacker idag. Jag mår så jävla illa. Försökte spy men gick inte. Jag låg och skakade på köksgolvet.

Jag mår så jävla dåligt just nu. Vill bara skicka ett sms. Jag trodde jag mådde bättre. Men den här jobbiga ångest känslan kom krypandes så fort jag var ensam i min lägenhet.

Det är som en stor klump i min mage som knyter sig. Det känns som hjärtat ska brista. Jag saknar honom så jävla mycket!!

Vet inte vad jag ska ta mig till!!!

molly50

Äldre 17 Jun 20:41

#453

Steffqw skrev 2018-06-17 18:52:15 följande:

Jag reste hem till mina föräldrar några dagar. Kändes skönt Men ändå tänkte jag på honom varje sekund. Han finns hela tiden i mitt huvud.

Just nu kommer smärtan ständigt i mitt hjärta, det hugger till och jag saknar honom så jävla mycket! Jag tänker: Jag ska smsa honom. Men försöker verkligen låta bli. Försöker tänka det ger mig verkligen inget!

Jag sitter just nu och tänker på saker han sa till mig när han gjorde slut. Bland annat att jag inte ville följa med honom till Australien när han blir 30. Då det har varit hans dröm.

Men jag fattar inte riktigt hur kan kan stoppa ut det i mitt ansikte dagen då han gör slut med mig? För vi har överhuvudtaget inte ens pratat om framtiden på det sättet. Det tycker jag bara var så dumt gjort av honom. Han har aldrig frågat om jag ens ville följa med!

Jag ska försöka gå ut en sväng. Rensa mina tankar. Blir så jobbigt när min sitter och tänker: varför gjorde han så, varför sa han så, vi hade kunnat jobba på det, tänker han på mig nu, kommer han någonsin höra av sig till mig, kommer det att kunna bli vi en dag osv osv osv....

Du kanske ska göra det igen? Eller gå ut och hitta på något roligt med dina vänner.

Jag förstår det. Det är jobbigt.
Men försök låta bli att ringa eller sms:a honom. Du vet ju själv att du bara lär bli ännu mer ledsen då.
Sen så har han ju hunnit få fundera ett tag.
Varför han nu behövde göra det.
Älskar man någon så vet man det. Det är inget man behöver fundera på.
Redan där så känns det som att det inte skulle bli bra om ni blev ett par igen.
Kanske blev han besviken när han fått veta att du inte ville följa med honom till Australien.
Jag vet inte om han hade tänkt flytta dit eller bara åka på en resa?
Men det är ju hur som helst något man pratar om innan.

Ja,gå ut en sväng.
Ut i skogen och skrik och gråt eller vad som helst.
Du kan nog behöva det.

Carpe Diem

Steffqw

Äldre 17 Jun 21:49

#454

molly50 skrev 2018-06-17 20:41:46 följande:

Du kanske ska göra det igen? Eller gå ut och hitta på något roligt med dina vänner.

Jag förstår det. Det är jobbigt.
Men försök låta bli att ringa eller sms:a honom. Du vet ju själv att du bara lär bli ännu mer ledsen då.
Sen så har han ju hunnit få fundera ett tag.
Varför han nu behövde göra det.
Älskar man någon så vet man det. Det är inget man behöver fundera på.
Redan där så känns det som att det inte skulle bli bra om ni blev ett par igen.
Kanske blev han besviken när han fått veta att du inte ville följa med honom till Australien.
Jag vet inte om han hade tänkt flytta dit eller bara åka på en resa?
Men det är ju hur som helst något man pratar om innan.

Ja,gå ut en sväng.
Ut i skogen och skrik och gråt eller vad som helst.
Du kan nog behöva det.

Jag har umgåtts med vänner och familj hela helgen. Det var när jag kom hem och var ensam i min lägenhet som ångest kom. Massa gråtattacker, jag kastade saker som påminde om honom, röjde upp saker i min lägenhet!

Jag kommer inte smsa eller ringa honom. Jag vill att han ska kontakta mig men jag vill inte han ska kontakta mig om han inte vill säga det jag vill höra.

Ja han har funderat ett tag nu, i snart 4 veckor. Jag har ingen aning om han funderar fortfarande eller om han helt enkelt har gått vidare. Vad tror du? Om det är det sistnämnda tycker jag det är dålig stil att han inte hör av sig till mig.

Jag ville/vill följa med till Australien. Tanken han har haft är att åka dit och typ bosätta sig där. Han har nämnt det ett flertal gånger för mig. Jag har sagt vad coolt, häftig grej. Men jag har aldrig sagt att jag inte vill eller att jag vill följa med.

Så att han tryckte upp i mitt ansikte att jag INTE vill följa med till Australien tycker jag bara var oschysst av honom. Verkligen taskigt att ens säga en sån sak när vi aldrig någonsin har pratat om framtiden tillsammans. När han inte ens har frågat om jag vill följa med. Speciellt taskigt att säga en sån sak när han precis gör slut med mig, som om han inte visste vad han skulle säga när han såg mig så ledsen...

Jag tog en tur ut i skogen. Gick ute i en timme. Kändes OK...

Anonym (mmmm)

Äldre 17 Jun 22:01

#455

Steffqw skrev 2018-06-17 21:49:27 följande:

Jag har umgåtts med vänner och familj hela helgen. Det var när jag kom hem och var ensam i min lägenhet som ångest kom. Massa gråtattacker, jag kastade saker som påminde om honom, röjde upp saker i min lägenhet!

Jag kommer inte smsa eller ringa honom. Jag vill att han ska kontakta mig men jag vill inte han ska kontakta mig om han inte vill säga det jag vill höra.

Ja han har funderat ett tag nu, i snart 4 veckor. Jag har ingen aning om han funderar fortfarande eller om han helt enkelt har gått vidare. Vad tror du? Om det är det sistnämnda tycker jag det är dålig stil att han inte hör av sig till mig.

Jag ville/vill följa med till Australien. Tanken han har haft är att åka dit och typ bosätta sig där. Han har nämnt det ett flertal gånger för mig. Jag har sagt vad coolt, häftig grej. Men jag har aldrig sagt att jag inte vill eller att jag vill följa med.

Så att han tryckte upp i mitt ansikte att jag INTE vill följa med till Australien tycker jag bara var oschysst av honom. Verkligen taskigt att ens säga en sån sak när vi aldrig någonsin har pratat om framtiden tillsammans. När han inte ens har frågat om jag vill följa med. Speciellt taskigt att säga en sån sak när han precis gör slut med mig, som om han inte visste vad han skulle säga när han såg mig så ledsen...

Jag tog en tur ut i skogen. Gick ute i en timme. Kändes OK...

Detta med Australien tog han säkert till som en sak som inte skulle funka (om du nu skulle sagt att du inte ville med dit), så han kanske tom hade intalat sig själv att det var så.
Påminner om en sambo jag hade, han ville göra slut. När jag frågade varför sa han bl. a att han inte var redo att skaffa barn och familj och att han blivit stressad över det. He? Vi var ca 25, ingen av oss var mogna för barn och vi hade knappt nämnt saken! JAG hade inte gjort det över huvud taget! Jag fräste ifrån att det var verkligen en märklig anledning att säga (och lägga nån slags skuld på mig), när jag inte ens har pratat om den saken! Hur kunde han bli stressad av det. Det störde mig verkligen, precis som det om Australien stör dig, liksom att lägga ord i ens mun. Jag sa att slut kunde vi göra, men han får inte hitta på fejkade anledningar, så patetiskt!

molly50

Äldre 17 Jun 22:14

#456

Steffqw skrev 2018-06-17 21:49:27 följande:

Jag har umgåtts med vänner och familj hela helgen. Det var när jag kom hem och var ensam i min lägenhet som ångest kom. Massa gråtattacker, jag kastade saker som påminde om honom, röjde upp saker i min lägenhet!

Jag kommer inte smsa eller ringa honom. Jag vill att han ska kontakta mig men jag vill inte han ska kontakta mig om han inte vill säga det jag vill höra.

Ja han har funderat ett tag nu, i snart 4 veckor. Jag har ingen aning om han funderar fortfarande eller om han helt enkelt har gått vidare. Vad tror du? Om det är det sistnämnda tycker jag det är dålig stil att han inte hör av sig till mig.

Jag ville/vill följa med till Australien. Tanken han har haft är att åka dit och typ bosätta sig där. Han har nämnt det ett flertal gånger för mig. Jag har sagt vad coolt, häftig grej. Men jag har aldrig sagt att jag inte vill eller att jag vill följa med.

Så att han tryckte upp i mitt ansikte att jag INTE vill följa med till Australien tycker jag bara var oschysst av honom. Verkligen taskigt att ens säga en sån sak när vi aldrig någonsin har pratat om framtiden tillsammans. När han inte ens har frågat om jag vill följa med. Speciellt taskigt att säga en sån sak när han precis gör slut med mig, som om han inte visste vad han skulle säga när han såg mig så ledsen...

Jag tog en tur ut i skogen. Gick ute i en timme. Kändes OK...

Det är bra att du gör något och umgås med folk. Det behöver du.
Det är jätteviktigt att ha stöd omkring sig.

Det är svårt att svara på om han kommer att höra av sig eller inte.
Men känslan man får är att han inte vågar säga rakt ut att han vill att det ska vara slut och därför hittar på diverse anledningar för att slippa säga det rakt ut.
Jag vill inte låta hård.
Men jag står fast vid att är man kär i/älskar någon så vet man det.
Då ska man inte behöva fundera på det.

Det här med Australien. Märkligt att han lägger ord i munnen på dig.
Som ovanstående skrev så kan det ju ha varit en sak han tog till som orsak till att det inte skulle funka mellan er.

Bra! Fortsätt med att ta promenader. Det kan kännas uppfriskande.

Carpe Diem

Steffqw

Äldre 18 Jun 08:53

#457

Anonym (mmmm) skrev 2018-06-17 22:01:34 följande:

Detta med Australien tog han säkert till som en sak som inte skulle funka (om du nu skulle sagt att du inte ville med dit), så han kanske tom hade intalat sig själv att det var så.
Påminner om en sambo jag hade, han ville göra slut. När jag frågade varför sa han bl. a att han inte var redo att skaffa barn och familj och att han blivit stressad över det. He? Vi var ca 25, ingen av oss var mogna för barn och vi hade knappt nämnt saken! JAG hade inte gjort det över huvud taget! Jag fräste ifrån att det var verkligen en märklig anledning att säga (och lägga nån slags skuld på mig), när jag inte ens har pratat om den saken! Hur kunde han bli stressad av det. Det störde mig verkligen, precis som det om Australien stör dig, liksom att lägga ord i ens mun. Jag sa att slut kunde vi göra, men han får inte hitta på fejkade anledningar, så patetiskt!

Ja varför liksom slänga ut sig ens en sån kommentar när vi aldrig har pratat om att göra det gemensamt tidigare. Hur kan han veta att jag inte vill följa med när han aldrig har ställt mig den frågan?

Snälla om man ska resa till Australien handlar det väl ändå om planering. SÅ första steget är väl då att ställa frågan om vi ska åka dit tillsammans. Inte slänga ut sig att jag inte vill följa med dagen han dumpar mig när jag aldrig sagt att jag inte vill följa med!!!

Steffqw

Äldre 18 Jun 08:57

#458

molly50 skrev 2018-06-17 22:14:48 följande:

Det är bra att du gör något och umgås med folk. Det behöver du.
Det är jätteviktigt att ha stöd omkring sig.

Det är svårt att svara på om han kommer att höra av sig eller inte.
Men känslan man får är att han inte vågar säga rakt ut att han vill att det ska vara slut och därför hittar på diverse anledningar för att slippa säga det rakt ut.
Jag vill inte låta hård.
Men jag står fast vid att är man kär i/älskar någon så vet man det.
Då ska man inte behöva fundera på det.

Det här med Australien. Märkligt att han lägger ord i munnen på dig.
Som ovanstående skrev så kan det ju ha varit en sak han tog till som orsak till att det inte skulle funka mellan er.

Bra! Fortsätt med att ta promenader. Det kan kännas uppfriskande.

Jag försöker tänka att det är slut mellan oss. Det har ändå gått 4 veckor sedan vi träffades sist och 3 veckor sedan jag skrev att jag ville ringa honom och prata, men jag ringde aldrig.

Men än idag vaknar jag upp med en enorm klump i magen och hjärtat slå forttare än vanligt. Jag vaknar upp med en otrolig ångest och tänker: Jag måste fråga honom om han har tänkt klart.

Borde jag inte sluta tänka i de banorna? Att det verkligen är slut. Jag tror jag har hoppet i mig än. Att han fortfarande tänker på sina känslor.

Vad ska jag göra?

Steffqw

Äldre 18 Jun 11:45

#459

Jag ser det som jag har två alternativ.

1. Låta bli att skriva, härda ut. Fast det gör så jäkla ont. Trodde det skulle kännas ok men gör verkligen inte det! 2. Skriva och då får jag förhoppningsvis mitt svar och det kommer göra så jävla ont!

Min syster sa alternativ 2. Vad tycker ni? Behöver verkligen tips och råd!

Då det nu har gått 4 veckor sen han sa han behöve betänketid och inte hört av sig tror jag såklart att han tänker fortfarande. Kärleken gör en blind och jag kan verkligen inte sluta hoppas. Jag har ju hoppet kvar. Så jävla jobbigt, jag måste få slut på mina förhoppningar och jag antar att han är den enda som kan släcka mina förhoppningar helt. Vad tror ni??!!

molly50

Äldre 18 Jun 12:43

#460

Steffqw skrev 2018-06-18 08:57:13 följande:

Jag försöker tänka att det är slut mellan oss. Det har ändå gått 4 veckor sedan vi träffades sist och 3 veckor sedan jag skrev att jag ville ringa honom och prata, men jag ringde aldrig.

Men än idag vaknar jag upp med en enorm klump i magen och hjärtat slå forttare än vanligt. Jag vaknar upp med en otrolig ångest och tänker: Jag måste fråga honom om han har tänkt klart.

Borde jag inte sluta tänka i de banorna? Att det verkligen är slut. Jag tror jag har hoppet i mig än. Att han fortfarande tänker på sina känslor.

Vad ska jag göra?

Jag tycker du ska försöka släppa dina förhoppningar.
Även om det är svårt.
Om han hade haft samma känslor för dig som du har för honom så hade han inte ens behövt fundera på det.
Om han är intresserad så hör han av sig,

Carpe Diem

Han älskar mig inte längre.....

INNEHÅLL