• Anonym (Johan)

    Sambeskattning sjukdom

    Hej.

    Min sambo är gravid och vi är överlyckliga pga detta. Tyvärr ställer det ekonomiska till det med smolk i glädjebägaren.

    Min sambo är kroniskt sjuk och sjukskriven, tyvärr pluggade hon när hon insjunknade och hade ingen SGI. Att dra detta vidare är meningslöst då jag anses tjäna så bra att hon inte berättigas någon ersättning. Jag vet inte när, om någonsin, min sambo kommer friskförklaras igen.

    Detta skapar en situation där hon är helt beroende av mig ekonomiskt.

    Vi bor i en liten lägenhet i Stockholm och behöver verkligen större, på lite sikt vore ett radhus eller dyl drömmen. Vi är dock unga och har inget större sparat kapital än.

    Jag har kämpat som ett as hela livet och aldrig fått hjälp med något men ändå kommit till en position där jag tjänar bra. Runt 70 000. Då tänker säkert många av er "det är ju hur jävla mkt pengar som helst, vad klagar idioten för"? De som bor i Stockholm vet dock att utan stort sparat kapital är en sådan lön inte garant för mkt på bostadsmarknaden.

    Iom min sambos tillstånd är det viktigt att jag jobbar relativt nära hemmet. Att flytta till Åkersberga eller Skarpnäck är därmed inget alternativ (eftersom jag jobbar på kontor runt 08-19 varje dag i City hade 2-3 timmars pendling per dag också varit övermäktigt)

    Allt detta hade jag kunnat acceptera om det inte vore för beskattningen. Jag får behålla 45 000 efter skatt MEN om vi båda hade tjänat 35 000 var (vilket hade varit skönt för mitt jobb är väldigt psykiskt påfrestande) hade vi fått behålla 55 000. Det skiljer alltså 10 000 per MÅNAD beroende på vår inkomstfördelning. De 10 000 hade gjort en enorm skillnad i våra liv.

    HUR kan ett system rättfärdigas när vi BÅDE ses som individer (gällande beskattning) OCH som en familj (gällande ersättning)? Det måste ju vara konsekvent! Jag är fine med att jag ska betala för min sambo, men då ska vi inte beskattas hårdare än andra par som har samma inkomst!!

    IOM avsaknaden av SGI får min sambo bara minimibeloppet ur föräldraförsäkringen. Jag har mao, pga inkomstbortfallet, väldigt begränsade möjligheter ekonomiskt att vara hemma med mitt barn, som jag så djupt vill.

    Är detta vad jag får för att betala en bra bit över en halv miljon per år i skatt på min inkomst? Samtidigt sitter Iraks försvarsminister på sjukpenning med sin fru. FY FAN säger jag bara!

  • Svar på tråden Sambeskattning sjukdom
  • Anonym (anonym 2)
    Anonym (Johan) skrev 2019-11-25 20:23:16 följande:

    Vad är ditt tips? Ska jag dumpa min sambo för att hon blivit sjuk eller vars barnlös hela livet?

    Du verkar vara en sympatisk typ..


    Om man är så sjuk att man inte kunnat jobba och sannolikt kommer att vara sjuk länge bäddar det för att man inte heller kommer att klara av att ensam ta hand om ett barn hela dagarna när du är på jobbet.

    Så ni måste ju redan nu planera för att du kanske måste vara delvis föräldraledig redan från början med barnet och din sambo vara sjukskriven
  • KillBill
    Anonym (Johan) skrev 2019-11-25 21:04:06 följande:
    Då varför ska man premieras för att man har kontakter men inte för att man jobbar hårt? Eftersom HR har reglerade och inte marknadspriser så blir det ju rena jackpotten i Sthlms innerstad. Samtidigt får de som har mindre resurser och kontakter hanka sig fram på andrahandsboenden, försöker de jobba sig till pengar så de kan komma ikapp kommer staten och sätter P.

    Den progressiva skatten på lön gör att klyftan mellan vanligt folk och de med resurser ökar eftersom alla andra sätt att tjäna pengar är skattebefriat eller har låga platta skattesatser.
    Nej den progressiva skatten minskar, inte ökar inkomstklyftorna. Jag håller med dig om att det är märkligt att förmögenhet och bostäder inte beskattas. Fler och fler nationalekonomer föreslår att Sverige ska återinföra detta.
    Tino Sanandaji: SD är ett gäng skånsk trash med låg IQ!
  • Anonym (16000)
    Anonym (Johan) skrev 2019-11-25 20:23:16 följande:
    Vad är ditt tips? Ska jag dumpa min sambo för att hon blivit sjuk eller vars barnlös hela livet?

    Du verkar vara en sympatisk typ..
    Du ska såklart inte dumpa henne, men barn är faktiskt ingen rättighet. Kan man inte ta hand om dem så bör man inte skaffa dem.
    Nu tror ju jag att du och din sambo kan ta hand om ert barn, men är man kroniskt sjuk så kan det vara så att man måste förbli barnlös, ja, beroende på sjukdom.

    Ni bör ju i alla fall ha en plan om hur ni ska göra om något händer dig. Eller om något gör så att era familjer och vänner inte kan stötta din sambo när du är borta på jobb från tidig morgon till sen kväll.

    Sedan som jag redan skrivit till dig, så bör ni prata med försäkringskassan och ställa din sambo i kö till utredning mot alla jobb på arbetsmarknaden. När den utredningen är färdig så kan hon få pengar trots ingen SGI. Det kan dock ta några år. Men om hon nu aldrig kommer kunna jobba, så bättre sent än aldrig med inkomst till henne, eller hur? Om inte annat för att få känna sig lite självständig med tanke på sitsen hon nu sitter i.
  • Snäll men inte tråkig
    Anonym (Johan) skrev 2019-11-25 21:04:06 följande:
    Då varför ska man premieras för att man har kontakter men inte för att man jobbar hårt? Eftersom HR har reglerade och inte marknadspriser så blir det ju rena jackpotten i Sthlms innerstad. Samtidigt får de som har mindre resurser och kontakter hanka sig fram på andrahandsboenden, försöker de jobba sig till pengar så de kan komma ikapp kommer staten och sätter P.

    Den progressiva skatten på lön gör att klyftan mellan vanligt folk och de med resurser ökar eftersom alla andra sätt att tjäna pengar är skattebefriat eller har låga platta skattesatser.
    Visst kan man se det som orättvist, men kontakter spelar ofta lika  stor roll när det gäller arbete och uppdrag , det är väl lika orättvist det? Livet är helt enkelt inte rättvist.

    Att många  helst vill hyra ut sin hyreslägenhet till någon de  åtminstone vet vem det är eller någon som ens barn / föräldrar /kollega /nära vän kan gå i god för om det gäller en längre period är väl inte så väldigt konstigt egentligen?

    Vad HR med marknadshyror skulle fylla för funktion i Stockholms innerstad förstår jag absolut inte, det är ju att slänga pengar i sjön på exakt samma sätt som ni gör nu. Du skulle inte ha mer pengar över i månaden för att du hade förstahandskontrakt på en lägenhet med 20 000 i månadshyra än vad du har nu.

    Du behöver  inte alls hanka dig fram på andrahandsboenden och särskilt inte den typen av andrahandsboenden du har nu med 20 000 för 47 kvadrat i månadshyra, det har ju både jag och andra i tråden påpekat flera gånger.

    Du kan köpa en bostadsrätt och då kommer du att kunna göra avdrag för den varje år. Då får du tillbaka en del av skatten.
  • Anonym (Johan)
    Snäll men inte tråkig skrev 2019-11-25 21:27:07 följande:

    Visst kan man se det som orättvist, men kontakter spelar ofta lika  stor roll när det gäller arbete och uppdrag , det är väl lika orättvist det? Livet är helt enkelt inte rättvist.

    Att många  helst vill hyra ut sin hyreslägenhet till någon de  åtminstone vet vem det är eller någon som ens barn / föräldrar /kollega /nära vän kan gå i god för om det gäller en längre period är väl inte så väldigt konstigt egentligen?

    Vad HR med marknadshyror skulle fylla för funktion i Stockholms innerstad förstår jag absolut inte, det är ju att slänga pengar i sjön på exakt samma sätt som ni gör nu. Du skulle inte ha mer pengar över i månaden för att du hade förstahandskontrakt på en lägenhet med 20 000 i månadshyra än vad du har nu.

    Du behöver  inte alls hanka dig fram på andrahandsboenden och särskilt inte den typen av andrahandsboenden du har nu med 20 000 för 47 kvadrat i månadshyra, det har ju både jag och andra i tråden påpekat flera gånger.

    Du kan köpa en bostadsrätt och då kommer du att kunna göra avdrag för den varje år. Då får du tillbaka en del av skatten.


    Jobb är inte prisreglerade som Hyresrätter är av staten. Hade de inte varit det hade kontakter varit meningslösa.

    Du förstår inte grundproblematiken. Jag har NOLL avundsjuka på att mina kursare har fått miljoner av sina föräldrar att köpa lägenheter för, att de fått HR till låga hyror mitt i city, att de har fått aktieportföljer som genererar avkastning varje år. Sådant är livet.

    Det som STÖR mig något oerhört är att jag inte FÅR chansen att komma ikapp. Mina kursare kan enkelt få avkastning på sina bostäder, sina aktiekapital, sina bolag (ja vissa får det av föräldrarna). Många av de jag pluggade med tjänar inte ens hälften av vad jag gör. Men det spelar ingen roll. Klyftan mellan oss kommer öka oavsett hur jävla produktiv jag än är, vilken bostad jag än köper. Min lön beskattas så oerhört mycket hårdare än alla deras sidoinkomster. Får jag en löneökning på 100 000 per år får jag behålla 40 000 för staten. Om de realiserar en bistadsvinst, aktiekapital eller tar utdelning ur sina bolag på 100 000 får de behålla 78 000.

    Det är kört från början för vanligt folk att ens hålla jämna steg, och du verkar älska det. Hur kommer det sig?
  • Snäll men inte tråkig
    Anonym (Johan) skrev 2019-11-25 20:21:13 följande:
    Jo bland annat. Många sätter i system att ha hyresrätter i familjen. Bara att man skaffar en sunkig lya i knäckebrödhult och "byter" den mot den attraktiva HR brorsan syrran eller farsan sitter på och sen säger upp sunklyan när bytet är genomfört. Ingen olagligt alls vad jag vet. Eller så låter föräldrar barnen bo i den, de har sett till att ha kvar den trots de bor i BR.

    Sen förmedlas massorn av HR med hjälp av kontakter som konstaterats i tråden..Jag letaf kontakter men har tyvärr inga förmögna föräldrar med HR, jag har skapat all min framgång själv, men då ska jag beskattas sönder för närma mig mina förmögna studievänner det ska jag inte. Jag ska minsann "veta min plats" eller hur? Förmögenhetsskatt, arvsskatt eller fastighetsskatt har vi knappt.

    Sedan är det inte bara BR som hyrs ut. Har en äldre kollega långt utanför Stockholm aom hyr ut sitt inredda garage för 15 000. Han har nu gått ner i arbetstid för att bygga ett Attefall på tomten som han kommer hyra ut för 20 000. Bara där 35 000 i inkomst mef 22% skatt.

    Det är ju ett lite "finare" sätt att tjäna pengar på. En löneförhöjning beskattas däremot med 60%..
    Att den gamla fastighetsskatten försvann och förhoppningsvis aldrig mer kommer att återinföras är för att större delen av svenska folket tyckte att  det är fullständigt absurt att årligen betala  stora summor för något som är färdigbetalt för länge sedan . Tror inte ens att Vänsterpartiet vill ha tillbaka den, en av Sveriges mest utskällda skatter någonsin som tvingade bort fattiga åldringar från de hus där de bott hela sina vuxna liv, hus vars lån var betalda för decennier sedan.

    Att arvsskatten försvann handlade mycket om att  folk hamnade hos kronofogden på grund av pengar  de i realiten inte  hade eller inte kunde komma åt, t.e.x i form av hus ute i obygden som kunde ta år att få sålda. Den skatten , åtminstone om vi pratar om "normala" arv  är det knappast heller någon som saknar.

    Angående skatt på kapital inkomster är jag som sagt för en höjning i vissa fall. Som sagt, de som sitter i kassan på Åhléns eller  för den delen är inköpschefer på Åhléns borde inte betala större andel av sin inkomst i skatt än vad de som äger Åhléns gör. Det är inte en särskilt kontroversiell åsikt och jag tror att ganska många håller med om detta.
  • Snäll men inte tråkig
    Anonym (Johan) skrev 2019-11-25 21:44:21 följande:
    Jobb är inte prisreglerade som Hyresrätter är av staten. Hade de inte varit det hade kontakter varit meningslösa.

    Du förstår inte grundproblematiken. Jag har NOLL avundsjuka på att mina kursare har fått miljoner av sina föräldrar att köpa lägenheter för, att de fått HR till låga hyror mitt i city, att de har fått aktieportföljer som genererar avkastning varje år. Sådant är livet.

    Det som STÖR mig något oerhört är att jag inte FÅR chansen att komma ikapp. Mina kursare kan enkelt få avkastning på sina bostäder, sina aktiekapital, sina bolag (ja vissa får det av föräldrarna). Många av de jag pluggade med tjänar inte ens hälften av vad jag gör. Men det spelar ingen roll. Klyftan mellan oss kommer öka oavsett hur jävla produktiv jag än är, vilken bostad jag än köper. Min lön beskattas så oerhört mycket hårdare än alla deras sidoinkomster. Får jag en löneökning på 100 000 per år får jag behålla 40 000 för staten. Om de realiserar en bistadsvinst, aktiekapital eller tar utdelning ur sina bolag på 100 000 får de behålla 78 000.

    Det är kört från början för vanligt folk att ens hålla jämna steg, och du verkar älska det. Hur kommer det sig?
    Och du förstår inte att det inte är främst rika föräldrar jag pratar om. Jag pratar om att DU i egen kraft, genom den klassresa du verkar ha gjort borde ha skaffat dig nätverk och kontakter som du skulle kunna utnyttja för att slippa betala 20 000 för 47 kvadrat varje månad, oavsett om dina föräldrar är bönder i Knäckebröhult eller lägre medelklass i Kalmar eller har arbetaryrken i Sundsvall.

    Johan, du verkar inte särkilt streetsmart.

    Jag missunnar inte alls dig att få bo i det där radhuset strax utanför tullarna,det tycker jag  absolut inte  ett märkligt önskemål på något sätt även om jag själv inte skulle vilja bo i Stockholm även om jag hade haft möjlighet.

    Du verkar ha bestämt dig för att det finns ett glastak för just dig. Först berodde det glastaket  enbart på bristen på sambeskattning, eller som det skulle bli frågan om i ditt fall samboavdrag, och nu beror det här glastaket enbart på bristen på platt skatt.

    Men du skulle kunna bli egen företagare istället för att vara anställd. Då ser skattesystemet annorlunda ut.

    Du skulle kunna starta ett eget företag paralellt med ditt jobb redan nu och därmed få en sidoinkomst.

    Eller ni skulle kunna bo ett eller ett par år i något annat EU-land med andra skatteregler  hela familjen,  och anställa en nanny som hjälper din fru med barnet /barnen.

    Och framför allt skulle du kunna göra något åt er bostadssituation redan nu. Köp en bostadsrätt om du verkligen inte kan utnyttja de kontakter du med din position och studiebakgrund borde ha.

    Men du verkar inte ens vilja överväga de här lösningarna.


  • Anonym (Mutter)
    Anonym (Johan) skrev 2019-11-23 10:38:52 följande:
    Eftersom hon inte är en latmask jobbade hon hela tiden efter studierna. Dock inte med samma inkolstnivå givetvis. När hon hastigt insjuknade och hamnade några veckor på intenssiv vård med risk för sitt liv så var det intr direkt prio för mig att rulla sjuksängen till Försäkringskassan.

    Eftersom hon är en kämpe ville hon fortsätta jobba och plugga så mycket det gick, dock blev jobbandet mindre och mindre succesivt varför det till slut inte fanns så mycket kvar att skydda.

    Men du har rätt, det hade varit bättre att hon bara skyddade sin SGI innan studierna och drack kaffe all den tid hon nu jobbade alternativt jobbade svart. Att vars så produktiv man kan är sannerligen inget som premieras..
    Precis som min fru. Hennes sjukersättning är sedan dess (25 år sedan) baserad på studiebidraget, dvs knappt något alls. Och sedan blir ju pensionen som den blir.
  • Anonym (***)
    Snäll men inte tråkig skrev 2019-11-25 22:12:12 följande:
    Och du förstår inte att det inte är främst rika föräldrar jag pratar om. Jag pratar om att DU i egen kraft, genom den klassresa du verkar ha gjort borde ha skaffat dig nätverk och kontakter som du skulle kunna utnyttja för att slippa betala 20 000 för 47 kvadrat varje månad, oavsett om dina föräldrar är bönder i Knäckebröhult eller lägre medelklass i Kalmar eller har arbetaryrken i Sundsvall.

    Johan, du verkar inte särkilt streetsmart.

    Jag missunnar inte alls dig att få bo i det där radhuset strax utanför tullarna,det tycker jag  absolut inte  ett märkligt önskemål på något sätt även om jag själv inte skulle vilja bo i Stockholm även om jag hade haft möjlighet.

    Du verkar ha bestämt dig för att det finns ett glastak för just dig. Först berodde det glastaket  enbart på bristen på sambeskattning, eller som det skulle bli frågan om i ditt fall samboavdrag, och nu beror det här glastaket enbart på bristen på platt skatt.

    Men du skulle kunna bli egen företagare istället för att vara anställd. Då ser skattesystemet annorlunda ut.

    Du skulle kunna starta ett eget företag paralellt med ditt jobb redan nu och därmed få en sidoinkomst.

    Eller ni skulle kunna bo ett eller ett par år i något annat EU-land med andra skatteregler  hela familjen,  och anställa en nanny som hjälper din fru med barnet /barnen.

    Och framför allt skulle du kunna göra något åt er bostadssituation redan nu. Köp en bostadsrätt om du verkligen inte kan utnyttja de kontakter du med din position och studiebakgrund borde ha.

    Men du verkar inte ens vilja överväga de här lösningarna.
    Han har inte tid att hitta lösningar, han sitter ju och stickar på sin offerkofta...
  • Anonym (...)

    Jag är i en liknande situation men bor utomlands och är väldigt glad att vi kan välja att sambeskattas. I och med att vi väljer att deklarera som ett hushåll istället för två individer blir min (vår) effektiva skattesats 19% istället för 29.6%.

Svar på tråden Sambeskattning sjukdom