Styvmamma-upproret

Jag levde länge i tron att min man skulle se på födelsen av vårat gemensamma barn som lika speciellt som hans första barn. Jag tänkte att det vore normalt. Att det är så det är. Men jag blev så förvånad när han en dag var lite deppig, jag frågade varför och han svarade att han har dåligt samvete för att han inte har ika starka känslor för sitt första barn som för vårat gemensamma när det första var i samma ålder som vårt gemensamma är i nu. Han kände som så att eftersom han älskade mig och vårat barn var ett kärleksbarn så kände han starkare för det. Hans första barn fick han bara för att det var något som skulle göras. Han älskar givetvis båda sina barn, men andra gången kände han ett större engagemang. Han läste på och bondade med bäbisen redan när den var i magen, något han aldrig gjorde med sitt första barn.

Det är ett oerhört laddat ämne, han skämdes när han berättade detta. Och det bär mig emot att ens skriva detta. Men eftersom andra inte drar sig ett ögonblick för att inbilla styvmammor att deras barn inte är älskade för att dessa inte kommit först så måste jag ge lite perspektiv. För det är varken sant eller okej att inbilla styvmammor att deras gemensamma barn är värdelösa i jämförelse med det första barnet.

Jag tror att många föräldrar som får en andra chans att skaffa barn, men pga kärlek och vilja (inte bara något som ska göras) känner att det är lite mer speciellt. De fattar liksom poängen med att få barn. Men jag är säker på att kärleken till slut jämnar ut sig. Men för min man var det mer maxat (som han kallar det) när vår flicka kom än då hans första flicka kom.

Så trött på svartsjuka satkärringar som gör allt för att få styvmammor att må dåligt. De ägnar inte en tanke åt styvmammans barn, fast de gömmer sig bakom "barnets bästa"-mantrat. För inte fan har dessa satkärringar någonsin brytt sig om ALLA barn oavsett, utan endast skilsmässobarnen, dvs deras egna barn. Mig lurar ni inte era manipulativa, svartsjuka, lögnaktiga, onda och galna kärringar. =)

Jag tror inte det är helt ovanligt att få en närmre relation till de små barnen eftersom de bor ihop på heltid och han därför är mer engagerad i dem.

Dessutom är han äldre och karriärdrömmarna är slut, likadant att resa i jobbet och jobba mycket, det är inte konstigt att relationen blir annorlunda till andra kullen.

Eddie har ju lämpligt nog någon npf-diagnos, så alla ska förstå vilken utmaning Patrik har. 

Katjas kille Henrik får ju däremot ett bryt över William men det är under en väldigt kort period.

Jag håller med dig, jag tror inte att manusförfattarna vågar visa en styvmorsa med större problem än Sima. 

Det här håller jag helt med om. Så här är det i mitt fall. Min sambo gjorde full karriär när hans äldsta var små och var väldigt frånvarande som pappa. Efter separationen har han överkompenserat dom väldigt mycket och han verkar drivas av dåligt samvete i sitt föräldraskap till dom. Han är mer normal mot vårt gemensamma barn och också mer sträng. Vilket retar upp mig eftersom jag ser orättvisan i det. Å andra sidan så står han betydligt närmre vår minsting som han är med på heltid. Han är fjäskig och konstlad med sina äldsta, nästan som om han är lite rädd för dom?! Han har inte fullt upp med sin karriär så som han hade för tio år sedan.

Det här håller jag helt med om. Så här är det i mitt fall. Min sambo gjorde full karriär när hans äldsta var små och var väldigt frånvarande som pappa. Efter separationen har han överkompenserat dom väldigt mycket och han verkar drivas av dåligt samvete i sitt föräldraskap till dom. Han är mer normal mot vårt gemensamma barn och också mer sträng. Vilket retar upp mig eftersom jag ser orättvisan i det. Å andra sidan så står han betydligt närmre vår minsting som han är med på heltid. Han är fjäskig och konstlad med sina äldsta, nästan som om han är lite rädd för dom?! Han har inte fullt upp med sin karriär så som han hade för tio år sedan.

Jag skrev det, men det var inte mannens släkt utan hans vänner. De som fanns i min yttre krets tyckte mer att det var snällt av honom att skaffa ett barn till.

Men ditt resonemang haltar lite eftersom svärföräldrarna kanske har fler än ett barn och barnbarn i blandade åldrar. Menar du att alla barnbarn födda efter ett visst datum blir sladdisar då eller?

Varför förändras synen på att va den nya och få en sladdis och bli ansedda som några som åker "snålskjuts" på den gamla familjen, till att bli en riktig familj när det kommer fler barn?