Vad är det dummaste en läkare sagt till dig?

1. När jag haft UVI 2 ggr på rätt så kort tid, så kommer jag igen till VC, berättar allting för en kvinnlig läkare - rätt så länge, hon tittar uppmärksamt på mig, nickar, och sen frågar: "Vad sa du?" Grrrr. Efter jag har upprepat typ allting fast lite kortare, frågar hon mig: "Men varför får du UVI så ofta då?" Äh, vad det inte därför jag kom hit - för att få svaret och inte frågan???
2. Min dotter för ca 2 år sedan fick väldigt märkliga symptom - kräktes under ett dygn varje timme, var väldigt trött, hade huvudvärk, var helt utslagen under hela den tiden för att sedan helt plötsligt bli bra som ingenting. Vanliga smärtstillande intravenöst hjälpte inte alls, skiktröntgen visade ingenting (gjordes 3 ggr, då hon var inlagt på sjukhus 4 ggr av totalt 5 tillfälle pga risk för uttorkning). Både neurolog och neurokirurg har undersökt henne (hon har en shunt inopererad sen hon var en bebis - därmed neurokirurg), kunde inte säga nåt. På vår teori att det kan handla om migrän, sa neurolog helt bestämt - nej, det kan det inte vara, det är för konstiga symptom, men de kan inte säga vad det var. Efter 4:e sjukhusvistelse gick de med på vår teori och hon även fick betablockerare. Några månader senare träffade vi en "riktig" barnneurolog som specialiserade sig just på barnmigrän som sa - det är klart 100% fall av migrän och blev chockad att det var vår teori och neurologen på KS ville inte acceptera det

När sonen började förskolan lite drygt 2 år började eländet. Han var sjuk jämt. I snitt var tredje vecka var han hemma med febertoppar. Tänkte att det var väl så det var när man utsattes för alla smittor. Var en del på BVC och fick alltid lugnande besked. När han började närma sej 4 och det fortfarande var likadant sökte vi på barnmottagningen.

Efter provtagning och undersökning sa läkaren att jag skulle förbereda mej på att vara hemma med sonen ett halvår med tillfällig föräldrapenning. Han behövde komma i från och få stärka upp se sej men beslutet skulle hon ta när proverna kommit. Ja reagerade med att säga oj, hur ska det gå med mitt jobb. Läkaren blev irriterad och gav mej en lektion om ansvarslösa föräldrar. Kände mej rätt tillplattad när jag gick därifrån. Hade mest tänkt högt och absolut inte menat att jobbet gick förr mitt barn.

Efter ett par veckor ringde jag läkaren, hon hade glömt. Fick inget besked om vad proverna visade det hade hon inte kollat. Frågade hur det blev med den tillfälliga föräldrarpeningen. Då exploderade läkaren fullständigt och skrek på mej att jag ska inte tro att jag kan få något intyg av henne för att gå hemma och lata mej?? Hon tänkte minsann inte vara med och finansiera att jag fick betald ledighet.

En läkare på vårdcentralen sa till mig, när jag sökte för depression, att jag inte ska må dåligt..jag har både barn och make. Eeeeh??

Ringde VC efteråt och berättade vad läkaren sagt..sköterskan blev först tyst och sedan fick jag tid till en annan läkare.

Var hos gynekologen för vanlig undersökning cellprov.
NI vet "kom lite längre ned" usch!
Men iallafall.. Gynekologen, som var kvinnlig, sa när hon hade sin hand inuti mig att det en del kan tycka att det är skönt ibland och att det är okej.

Jag visste inte vad jag skulle säga liggandes där halvt naken.. Inte fan är det skönt iaf!! 

Det två värsta jag minns är.

1. (Jag hade njursten)

Åkte till akuten (plågorna kom i intervaller) och där o då kunde jag sitta o prata o förklara att jag hade svinont o det kom i intervaller o behövde bli undersökt.. sa att jag själv lyckats googla mig fram till att de stämmer överens med njursten.. läkaren skrattade åt mig o sa nej då hade du inte kunnat sitta här.. skickade hem mig

Åkte tillbaka sen akut o lades in ..konstaterat njursten o det hade gått långt fick kissa ut dem men fick ialf starka smärtstillande! Vidrigt !!

2. Jag hade lägre värden av b12 o andra värden o läkaren säger ät mer kött sluta att vara vegetarian.

(Jag har inte varit vegetarian i hela mitt liv) har alltid ätit mängder med kött... ville ej utreda mera

Enda märkliga läkarbetende jag stött på var när jag i 25-års åldern var på vc och jourcentralen tre gånger under två veckor då jag hade stukat foten (trodde jag). Fick träffa samma läkare alla tre gånger som vägrade skriva remiss till röntgen då han menade att " det går över inom sinnes tid...). Tillslut drog jag själv till akuten och fick röntgat foten. Hade två frakturer som börjat läka ihop snett. Läkaren undrade varför jag väntat så länge med att söka... förklarade att jag redan varit på vc och jourcentral tre gånger. Det hela slutade med operation och gips i 8 veckor och att läkaren på akuten anmälde hela händelsen.

1. "Jag skriver ut antibiotika."

(Jag hade CRP 15 och ville inte alls ha antibiotika)

2. "Det är nog bara förstoppning, lite laxermedel så blir han som ny"

(efter 6 veckor med apatiskt/smärtpåverkat barn med magont dygnet runt trots fulldos smärtstillande och sex färder till akuten. Det var en medfödd missbildning i urinvägarna som blivit inflammerad och fick opereras bort)

3. "Ja det där får du nog bara leva med resten av livet"

(Efter att ha blivit vägrad remiss till dietist tre gånger för utredning av kostallergi, som medförde smärtsamma eksem, fick smörja in mig fem gånger om dagen och använda tunga kortisonsalvor pga ingen vettig utredning. Jag kom själv på vilka två ämnen jag behöver undvika och är sedan dess helt eksemfri.)

4. "Du ska fortsätta äta gluten för transglutaminasprovet visar inget"

Så min mamma rasade i vikt till storlek 32 och fick svår benskörhet innan hon accepterade att den läkaren var helt dum i huvet som inte skickade remiss för vidare utredning, och att hon faktiskt inte kan äta gluten eftersom hon då inte tar upp näring normalt p.g.a. skador i tarmen.

Så det gäller att tänka till själv för annars har man inte mycket till chans med vissa läkare. Nuförtiden utgår jag från att de är lätt inkompetenta tills motsatsen är bevisad, man blir mindre besviken då.

Detta handlar inte alls om den typ av kränkning som flera av er andra utsatts för men ändå hyfsat dumt.

Sagt av en manlig läkare i 50-årsåldern när jag fick göra extrabesök på KK pga högt SF-mått med mitt andra barn.

"Var inte orolig, jag har förlöst ett barn på 7 kilo och det bara gled ut"

1. INGA barn (eller iaf väldigt få) "bara glider ut"

och

2. Min nästan-6-kilos-bebis gled inte ut nånstans när det väl var dags. Lite tur och en väldigt skicklig barnmorska gjorde att hon klarade sig undan med "bara" ett brutet nyckelben och nervskador i ena armen.