Hur gör ni med stora bonusbarn?

Självklart kan han bo hos er på heltid.

Det som är sjukt är att den unga vuxna inte betalar för sig och inte har en sysselsättning. Det är katastrofalt. Mina föräldrar hade blivit vansinniga.
Dessutom ska hen göra sin femtedel av hushållssysslorna.

Kommer dina barn också sitta sådär om några år, spela spel hela dagarna och vara bortskämda skitungar?

Förlåt, jag hängde inte med där, vilken vårdnadstvist menar du? Har din fru ytterligare omyndiga barn med den vuxna sonens pappa? Mobilversionen är som du skriver har en del att önska och jag kan ha missat något.

Fast vi vet faktiskt inte om mamman isåfall flyttar ut i vardagsrummet för flickans skull.
Det är ts som står med armarna i kors och vägra, inte hans fru såvitt vi vet.

Nej, vi fick bo inom en viss radie i förhållande till pappan för att kunna flytta ihop för 18 år i syfte att undvika en vårdnadstvist.

Då de yngre barnen är av olika kön och dottern har kommit i puberteten så måste hon naturligtvis få ett eget rum nu! Man kan ha väldigt stora nojor över sin kropp i den åldern och inte vilja visa sig ens för familjemedlemmar, min yngsta dotter ville inte ens låta mig eller sin syster komma in i hennes rum när hon bytte om i den åldern. Och hur gör de när de tar hem kompisar, ska killen sitta där med sina kompisar när syrran sitter bredvid och vill göra något annat? Prata killar med sina kompisar, sjunga framför spegeln, plugga, se på film? Mindre barn kan dela rum, äldre kan det inte i alla fall om de är av olika kön.

Det är helt ologiskt och orimligt att de ska fortsätta dela rum när den äldre sonen faktiskt har en tom lägenhet han kan flytta till. Om jag var i er boendesituation skulle jag t.o.m be mitt eget barn flytta till lägenheten för att ge plats åt två yngre bonusbarn, om de inte ens var mina egna biologiska. För att det är den självklart bästa lösningen för HELA familjen, även för det äldre barnet som ju får tillgång till en egen lägenhet - det är minsann inte alla 20-åringar som har den lyxen!

Så något måste göras och de här olika möjliga lösningarna kan jag komma på nu:

1. De två sönerna får dela rum och den tonåriga dottern får ett eget rum.

2. Ni föräldrar flyttar ut i vardagsrummet och alla barn får ett eget rum.

3. Den äldre sonen flyttar ut i vardagsrummet och de yngre barnen får varsitt rum. Eller kan ni göra ett till rum i köket, hallen, en stor garderob?

4. Ni flyttar allihop till en större bostad.

5. Du och dottern och/eller den yngre sonen flyttar till den tomma lägenheten, om den är stor nog för två personer.

6. Du och något av barnen eller båda era gemensamma barn flyttar till en egen lägenhet och ni blir särbos. Det behöver inte betyda att ni separerar och det behöver inte vara permanent, när sonen flyttat hemifrån vilket han väl ändå lär göra någon gång, så kan ni flytta hem igen.

7. Ni separerar och du flyttar ut med de yngre barnen.

8. Den äldre sonen flyttar till den tomma lägenheten och de två yngre barnen får varsitt rum.

Nej, vi fick bo inom en viss radie i förhållande till pappan för att kunna flytta ihop för 18 år i syfte att undvika en vårdnadstvist.

Gäller knappast för en snart 21-åring så lägg ner nu! Du får sluta upp med att vara ängslig inför bonussonen och skylla på att kärleken till frugan håller tillbaks dig. Inte okej! Dina barn går först.

Det gäller ju inte längre så det är bara att börja leta större och flytta dit ni hittar något bra. Vill den vuxne sonen inte följa med så är det ju bara skönt.

Jag förklarade varför vi bor som vi gör nu och att tvisten går 18 år tillbaka. Vi kan inte flytta pga andra omständigheter kring ett av barnen vilket innebär att vi inte kan flytta tills efter högstadiet.

Jag förklarade varför vi bor som vi gör nu och att tvisten går 18 år tillbaka. Vi kan inte flytta pga andra omständigheter kring ett av barnen vilket innebär att vi inte kan flytta tills efter högstadiet.