• Anonym (Bonuspappan som duger ibland)

    Hur gör ni med stora bonusbarn?

    Hej,


    Tack för att ni tar er tid att läsa hela inlägget. Jag behöver dels skriva av mig men samtidigt få råd/kommentarer om hur andra gör i samma situation.


    Jag är gift och har 3 barn varav äldsta en bonusson på dryga 20 år och de gemensamma under 13 år. Vi är relativt trångbodda och de yngsta barnen får dela rum medan den äldsta har haft ett eget rum hela tiden. Han har bott 50 % av tiden växelvis hos oss och likaledes hos pappan sedan han var mycket liten. Tidigt i våras så fick han för sig att inte åka till sin pappa längre och har bott hos oss sedan dess på heltid utan någon diskussion eller förklaring till varför. Ingen konflikt med pappan så vitt vi vet och de hörs av med jämna mellanrum. Han har haft lite ströjobb efter gymnasiet genom att jag har ställt krav så att han inte bara sitter hemma och spelar spel vilket han ändå gör. Han betalar ingenting hemma.


    Sedan så kom pandemin och efter mycket tjat så fick vi honom till att söka till universitet där han kom in och jag lyckades ånyo fixa ett extra jobb till honom (ett par helger per månad). Faktum och sakfrågan är att min fru tycker att det är helt ok att han får bo hos oss på heltid utan att ens ha diskuterat det med mig. Det är helt tabu att dra det på tal när han är närvarande om t ex varför han har valt att bo hos oss eller hur han tänker när det gäller framtiden mer långsiktigt och hon avser skydda honom till varje pris som om han vore 3 år gammal och jag förstår inte riktigt vad det är hon skyddar honom mot? Vi har varit överens om att han får bo hemma gratis under förutsättning att han pluggar. Men då har jag utgått ifrån att han sedvanligt fortsätter att bo halva tiden hos sin pappa men får också dra sitt strå till stacken här hemma.


    Jag kan tillägga att pappan har en mycket central lägenhet med promenadavstånd ifrån oss som står helt tomt. Jag har på senare tid trott att han någonstans tycker att det skulle vara skönare att bo själv nu när han ändå närmar sig 21. Våra yngre barn har på senare tid tjatat om att de vill ha varsitt rum och bråkar ständigt. Då hade vi löst det problemet. 


    Jag kan också nämna att bonussonen är väldigt kylig inte bara mot mig men även sin mamma och syskonen och behandlar oss mer eller mindre som luft och väldigt svår att få någon känslomässig kontakt med och enbart fokuserad på sina behov. 


    Jag är primärt väldigt störd över att hon på eget bevåg beslutar att det är ok att han bor permanent hos oss. Jag anser att hon borde ha involverat och diskuterat frågan med mig och i allra högsta grad hans pappa och hur han ser på det hela.

    Anser ni att jag förstorar upp/överdriver det hela eller är det bara en bagatell där jag bara ska finna mig i det? Utveckla gärna hur ni tänker. Jag är en pragmatisk och lösningsorienterad person men just nu har vi en infekterad och låst situation. Jag vet också att myntet har alltid två sidor och därför önskar jag höra hur ni i samma situation resonerar och löst liknande omständigheter.  


    Tack på förhand.

  • Svar på tråden Hur gör ni med stora bonusbarn?
  • Anonym (Eve)
    Anonym (Mor till vuxna barn) skrev 2020-11-06 15:19:47 följande:

    De får väl dela av rummet med en skärmvägg eller något.

    Att kasta ut sonen för att de nya ungarna inte kan dela rum är ju rent vansinnigt.

    Snacka om att han skullle känna sig utslängd, för att mammans karl inte vill ha honom boende i sitt eget hem längre.

    Det vore fruktansvärt.

    Jag tycker också att en separation låter som det bästa alternativet, men av helt andra anledningar.

    Mamman bryr sig säkertligen om sina yngre barn, men för den skull ska hon inte behöva visa sitt äldre barn på porten.

    Hade jag varit mamman i familjen så hade jag övervägt skilsmässa och låtit min stora son bo kvar, alternativt flytta med.


    Då är du en riktigt usel mamma. Man är ingen bra förälder om man vurmar enbart för sitt vuxna barn och skiter helt i sina yngre.

    Sen är det en vuxen man vi talar om här och ingen liten sjuåring som ska kastas ut på gatan. Han har en tom lägenhet hos pappan som vore det normala för honom att vilja nyttja när han är i den åldern. Vill han inte festa, ta dit tjejer (eller killar), kompisar och njuta av sin egna frihet? Det är ju sjukt att grabben hellre bor trångbott med mamma, styvfar och småsyskon? Det är inte synd om honom men man förstår att det finns vuxna människor därute som beter sig som små barn när det finns föräldrar som dig och TS fru.
  • Studentpappa
    Anonym (Bonuspappan som duger ibland) skrev 2020-11-06 10:47:32 följande:

    Så illa är inte hos oss. Det handlar inte om att han inte kan, och jag vet att han är mycket omtyckt och flitig på de arbetsplatser han brukar vara på. Det handlar mer om extrem lathet och en mamma som gör allt för honom som i sin tur lämnar mer tid till spelandet och egna sysslor. 


    Det är inga sådana problem med svågern heller, han är vuxen i allt övrigt förutom i närheten av sin mamma som förtsätter curla honom helt i onödan. Om inte din sambo slutar så kommer det ju inte ge sig av sig själv om han är som du skriver lat.

    Hon måste ju låta honom bli vuxen.
    Ride it like you stole it
  • AnnaSthlm
    Anonym (Mor till vuxna barn) skrev 2020-11-06 15:19:47 följande:

    De får väl dela av rummet med en skärmvägg eller något.

    Att kasta ut sonen för att de nya ungarna inte kan dela rum är ju rent vansinnigt.

    Snacka om att han skullle känna sig utslängd, för att mammans karl inte vill ha honom boende i sitt eget hem längre.

    Det vore fruktansvärt.

    Jag tycker också att en separation låter som det bästa alternativet, men av helt andra anledningar.

    Mamman bryr sig säkertligen om sina yngre barn, men för den skull ska hon inte behöva visa sitt äldre barn på porten.

    Hade jag varit mamman i familjen så hade jag övervägt skilsmässa och låtit min stora son bo kvar, alternativt flytta med.


    Vi prarat om en vuxen man, inte barn. Brukar du se män som svaga och vilja skydda dem?

    Ts, här har du ett exempel på hur mammor till vuxna barn kan resonera.

    Du behöver ta ett beslut om hur du själv väljer att leva och om du går med på att bli kastrerad.
  • Miss Skywalker

    Det här gör mig förbannad! Du säger att du behandlar barnen lika men varför låter du då heltidsbarnen får klämma ihop sig i ett rum medan ett stått tomt 50%

    Vilken kass mamma som låter en så stor dotter dela rum medan hon curlar sönder en vuxen man! Finns inget äckligare än när kvinnor skapar mansbebisar för en normal man hade varit överlycklig för en egen lägenhet centralt.

    Stå upp för barnen och ge dig inte. Hon får söka hjälp för att hon särbehandlar sina barn!

  • Ess
    Anonym (Mor till vuxna barn) skrev 2020-11-06 15:19:47 följande:
    De får väl dela av rummet med en skärmvägg eller något.
    Att kasta ut sonen för att de nya ungarna inte kan dela rum är ju rent vansinnigt.
    Snacka om att han skullle känna sig utslängd, för att mammans karl inte vill ha honom boende i sitt eget hem längre.

    Det vore fruktansvärt.

    Jag tycker också att en separation låter som det bästa alternativet, men av helt andra anledningar.
    Mamman bryr sig säkertligen om sina yngre barn, men för den skull ska hon inte behöva visa sitt äldre barn på porten.

    Hade jag varit mamman i familjen så hade jag övervägt skilsmässa och låtit min stora son bo kvar, alternativt flytta med.
    Rent trams!
    Det gäller en vuxen man och ingen liten bebis, vill han inte flytta självmant så får han ha en knuff i rätt riktning.
  • Anonym (Mor till vuxna barn)
    Anonym (Eve) skrev 2020-11-06 15:35:49 följande:
    Då är du en riktigt usel mamma. Man är ingen bra förälder om man vurmar enbart för sitt vuxna barn och skiter helt i sina yngre.

    Sen är det en vuxen man vi talar om här och ingen liten sjuåring som ska kastas ut på gatan. Han har en tom lägenhet hos pappan som vore det normala för honom att vilja nyttja när han är i den åldern. Vill han inte festa, ta dit tjejer (eller killar), kompisar och njuta av sin egna frihet? Det är ju sjukt att grabben hellre bor trångbott med mamma, styvfar och småsyskon? Det är inte synd om honom men man förstår att det finns vuxna människor därute som beter sig som små barn när det finns föräldrar som dig och TS fru.
    Dumheter.
    Småsyskonen kan gott dela rum. Annars får föräldrarna flytta ut i vardagsrummet.
    Man kastar inte ut en familjemedlem.

    "Vuxen man" va... annars tjatas det om att hjärnan inte är färdigutvecklad innan ca 25 års ålder. Men det gäller inte när  dessa människor ska slängas ut antar jag.

    Som mor hade jag inte tillåtit det. Aldrig.

    Och någon "usel" mamma är jag då rakt inte. Tvärtom, jag har ALLTID satt mina barn i främsta rummet. 
  • Anonym (Eve)
    Anonym (Mor till vuxna barn) skrev 2020-11-06 17:22:05 följande:

    Dumheter.

    Småsyskonen kan gott dela rum. Annars får föräldrarna flytta ut i vardagsrummet.

    Man kastar inte ut en familjemedlem.

    "Vuxen man" va... annars tjatas det om att hjärnan inte är färdigutvecklad innan ca 25 års ålder. Men det gäller inte när  dessa människor ska slängas ut antar jag.

    Som mor hade jag inte tillåtit det. Aldrig.

    Och någon "usel" mamma är jag då rakt inte. Tvärtom, jag har ALLTID satt mina barn i främsta rummet. 


    Skämtar du med mig eller? Hade inte sagt så mycket om småsyskonen var små förskolebarn men stora flickan är nästan tonåring och du menar att hon och lillebror ska dela rum medans deras vuxna bror ska ha två hem och och två rum? Som mor hade du tydligen tillåtit det, det kallar jag uselt.

    Då drivs ditt föräldraskap av att ta lättaste vägen för dig där du gynnar de barn som matar ditt stora bekräftelsebehov. Bravo bravo!
  • Anonym (Mor till vuxna barn)
    Anonym (Eve) skrev 2020-11-06 19:05:16 följande:
    Skämtar du med mig eller? Hade inte sagt så mycket om småsyskonen var små förskolebarn men stora flickan är nästan tonåring och du menar att hon och lillebror ska dela rum medans deras vuxna bror ska ha två hem och och två rum? Som mor hade du tydligen tillåtit det, det kallar jag uselt.

    Då drivs ditt föräldraskap av att ta lättaste vägen för dig där du gynnar de barn som matar ditt stora bekräftelsebehov. Bravo bravo!
    Vad du kallar det för struntar jag i.

    Jag skrev att föräldrarna kan flytta ut i vardagsrummet för att ge plats åt de två yngre barnen. Missade du det?

    Antingen är man tonåring eller så är man inte. "Nästan" är bara löjligt. Det är två barn som delar rum oavsett och det är enkelt att lösa som jag berättar om nedan.

    Så återigen, nej dessa yngre barn behöver inte dela rum. Föräldrarna kan sova i vardagsrummet.

    Den äldre brodern har inte två hem, han bor i ts hem. I ett rum.

    Nej, jag skämtar inte. Gör du? Och usel för att man månar om sina unga, nyligen "vuxna" barn? Ja, tyck det du. Det gör DIG mer usel än mig. Kom igen när du har ett barn i 20-årsåldern.

    För du har såklart äldre barn? Ja, såklart du har det!
    Iallafall under ditt anonyma nick.

    Såklart. 
  • Anonym (Eve)
    Anonym (Mor till vuxna barn) skrev 2020-11-06 19:27:03 följande:

    Vad du kallar det för struntar jag i.

    Jag skrev att föräldrarna kan flytta ut i vardagsrummet för att ge plats åt de två yngre barnen. Missade du det?

    Antingen är man tonåring eller så är man inte. "Nästan" är bara löjligt. Det är två barn som delar rum oavsett och det är enkelt att lösa som jag berättar om nedan.

    Så återigen, nej dessa yngre barn behöver inte dela rum. Föräldrarna kan sova i vardagsrummet.

    Den äldre brodern har inte två hem, han bor i ts hem. I ett rum.

    Nej, jag skämtar inte. Gör du? Och usel för att man månar om sina unga, nyligen "vuxna" barn? Ja, tyck det du. Det gör DIG mer usel än mig. Kom igen när du har ett barn i 20-årsåldern.

    För du har såklart äldre barn? Ja, såklart du har det!

    Iallafall under ditt anonyma nick.

    Såklart. 


    Visst kan de göra det och det råder hade jag gett ifall grund som hade varit 16-18 år men en man som snart är 21 år gammal? Lägg ner! Aldrig i livet, inte efter rådande omständigheter med en tom lägenhet som står och väntar på honom.

    Du är lika anonym som mig här, om du ska vara spydig mot mig så kan jag väl också säga att dina inlägg färgar av sig. Du har din 23-åring i en kuvös där hjärnan ska växa till sig i två år till och det är dags för nattamaten för den lille parveln.
  • Anonym (Bonuspappan som duger ibland)

    Jag uppskattar verkligen alla inlägg och i synnerhet de konstruktiva. Bra med olika infallsvinklar men låt oss ha en god ton i diskussionen.

    Jag återkommer med förtydliganden och uppdateringar efter helgen då jag får fokusera lite extra på läget hemma. Trevlig fredag på er.

Svar på tråden Hur gör ni med stora bonusbarn?