Kära dagbok - skriv hur din dag varit

Det har varit trist väder idag och jag har bara varit inne idag.

Kära dagbok    Onsdag den 13 april 2022 kl 21.08

Hur har dagen varit? Jag vill inte svara varken på den frågan eller hur de senaste veckorna har varit. Känner mig så låg och nere. Stressymptomen är starka. Har för mycket smärta, för mycket stress på jobbet.
Direktiv och förutsättningar som krockar med varandra. Jag känner en frustration över att jag lägger så mycket energi på jobbet. När jag kommer hem är jag fysiskt och psykiskt slut. Hamnar i soffan i timmar, halvsover, surfar och kollar på tv.
Varför hamnar jag i samma snurr hela tiden. Det håller på att ta livet av mig. Jag har (tror jag) hjärtklappning. Fast jag vet egentligen inte vad det är. Jag känner att hjärtat slår oregelbundet, stannar till och fortsätter att slå. För ca en månad sedan var jag på akuten och fick så småningom genomgå magnetkameraröntgen - stresskardiologi. Det såg bra ut, inga förträngningar. Men varför fortsätter detta? Det är så obehagligt eller är det stressen och smärtan som sätter andra symptom. Avskyr att söka vård.
Jag vet att jag måste stressa ner, jobba långsammare och mer avslappnat. Inte springa runt och spänna hela kroppen. Jag glömmer bort att dricka vatten. Känner att jag är törstig men har inte ro att stanna upp och dricka.
Jag beter mig så korkat. Det är helt absurt korkat beteende att lägga så mycket av mig själv på ett jobb som inte uppskattar det jag gör. Chefen kom med kuvertet med "löneökningen". Jag tror att jag fått under genomsnittet men jag vet inte, håller på att ta reda på det via facket. Om det stämmer så borde jag skämmas över hur jag behandlar mig själv. Jag har stressat och försökt hinna med all denna onödiga dokumentation som inte leder någonstans eller gynnar någon i verksamheten. Jag har inte hunnit göra det i den utsträckning som krävts utan jag har prioriterat verksamhetens behov. En del extra uppgifter jag får och som jag inte kan säga nej till, gör att jag inte hinner med byråkratin. Vilket i sin tur gör att jag får lägre löneökning. Min mål ska vara mer fokus på mig själv. Skita i att helt onödigt pappersjobb är det viktigaste och att verksamheten blir lidande. Jag har ju kollegor som gör det. Det ser ju fint ut på pappret allt man ska göra men som man inte gör..för man hinner inte. Men det ger mer i lön och chefen blir nöjd.
Ändå mer idiotiskt beteende att jag jobbat i veckan med en för kraftig huvudvärk i flera dagar.  
Undrar vad det är för mekanismer i inlärt i hjärnan som gör att jag fortsätter så här. Suck..
Försöker uppskatta det lilla. Jag bor inte i Ukraina och har det som dom..
Slut för nu kl 21.36

Kära dagbok,

nu var det påsk. Sedan nyår har de flesta veckor känts som att balansera på slak lina, och sen är helgerna som en pelare med en liten avsats som man kan vila på en kort stund innan nästa balansakt börjar. Men nu minsann skulle det vilas! Eller?

Fast man vill ju träffa folk också. Så hittills har vi:

Lånat lillkusinen 10 år så han slapp fritids, köpt lyxpåskchoklad på fina chokladaffären, haft filmkväll med popcorn och översovning, sen in med ungarna på Tropikariet och kolla lemurer och klappa trubbnoskrokodil, sen avlämning lillkusinen på tåg (första gången han satt på ett tåg ensam!) och lite paus.

Igår kom lilla mamma, hon kommer alltid tidigt på förmiddagen så det krävs både lunch (trevliga mackor med ugnsvarmt bröd), fika (bakade saffranskaka med vit choklad) och middag (ryggbiff med hasselbackare, bea, grillade sparris, tomtsallad mm), med obligatorisk vårpromenad och glo i rabatter fast jag är så mätt att jag nästan kräks och bara vill sitta kvar på soffan.

Idag har vi kört mamma ut i spenaten för påskbord med svåger och hans familj. Stället brukar ha bra påsk- och julbord men detta kändes standard 1A och lite överprisat, även om laxrätterna för all del var väldigt goda. Men jag antar att det är en pandemieffekt med prishöjningar. Blev lite irriterad när jag fick säga min vinbeställning tre gånger innan servitrisen hörde mig. Jag upplever ofta att de som jobbar inte har något fokus nuförtiden och service i Sverige existerar knappt längre tyvärr. Jag blir förvånad de gångerna någon faktiskt gör det som vore självklart i Budapest eller Dubrovnik.

Jag försökte påska till det i mångfärgad kappa med dominant färg lila och en lavendelfärgad väska som jag fick hem i förra veckan, men lillkusinen var ohotat coolast i lila anime-hår, pilotglasögon och rugbytröja med HOGWARTS på. Gullunge! Vår son var också jättesöt i den åldern, nu är han en ung spydig man med hår som i princip alltid ser otvättat ut även om han kommer direkt ur duschen. Fast tonåren måste väl ge sig någon gång.

Storkusin B. var hemma över påsken från utbytestermin i Madrid. Hon var klädd helt i svart med stickad kofta men gnällde ändå att det var kallt, medan vi övriga tog kaffet ute på terrassen då det var sol och 15 grader minst. Man vänjer sig fort vid värme!

Nu ska jag äta mer saffranskaka och godis och kanske slösurfa lite på auktioner. Skulle fortfarande vara kul att ställa kinesiska parurnor (famille verte om jag hittar) uppe på 1800-talsskåpet vi ärvde i vintras, men det är ingen brådska. Maken vill renovera den förgyllda bordspendylen han också ärvt, men den är ett  åbäke rent ut sagt. Risken är överhängande att en flytt skadar möbeln den står på, eller pjäsen i sig, och att vi ändå inte kommer att vilja höra den slå varje timme efter en renovering, så jag är skeptisk.

Det är mycket med det jordiska ibland. Men nu ska jag ha en lugn kväll och inte laga mat ett endaste dugg.

Yo!

Idag har det varit precis som alla andra dagar egentligen. Jag har varit ledig från jobbet och hängt med Torsten hela dagen. Det händer inte så mycket, men det är jag glad för. Jag längtar dock efter att få träffa någon, men tills dess kör jag på som vanligt.

Over and out!

Kära dagbok

Min crush skickade, helt out of the blue, ett meddelande till mig på Messenger igår kväll. Jag fick som en stöt in i hjärtat och sedan hjärtrusning, började darra i hela kroppen och blev alldeles het! Öppnade meddelandet. Det var en länk om örlogsfartyg. Inget mer, han hade inte kommenterat den. 

Jag måste ha blivit friendzonad..? Han verkar tro att jag är en kompis, som han kan chatta lite med ibland om sina - mycket manliga - intressen. Det är förmodligen mitt eget fel, för att jag har läst på massor om hans intressen, för att kunna kommentera på hans inlägg med något intelligent. Jag har ju varit desperat efter varje form av kontakt med honom, även om jag egentligen inte delar hans intressen. Eller bara delar dem för att de är HANS intressen. 

Men vad skulle jag ha gjort då, för att han skulle förstå att jag är en kvinnlig kvinna som är kär i honom? Skickat bilder på söta kattungar? Kakor som jag bakat? Vantar som jag stickat? Kärleksdikter på hans språk av Goethe och Heine..? Nakenbilder av mig kanske...  

Jag har ju inte rätt att vara kär i honom och hålla på "så", eftersom han är gift. Vet inte var det här ska sluta. Har inte kunnat sova i natt. Och snart ska jag resa till hans land...

Påsken har firats lugnt hemma.

Kära dagbok

Alltså, jag kan inte släppa detta. Varför skickar en man, som MÅSTE ha förstått att en viss kvinna är kär i honom, en länk till en artikel om ÖRLOGSFARTYG, utan någon vidare kommentar, till henne mitt i Påsknatten..? Är det hans sätt att flirta? Är han aspig? Vad VILL han egentligen?

Önskar att jag hade någon att prata med. När man var ung brukade man ju ha en väninna för sådana tillfällen, som man kunde spåna med: "då sa han och då sa jag och då sa han... vad menade han med det..?" Nu har jag verkligen ingen jag kan prata med om detta. Alla jag känner skulle tycka att jag är barnslig och konstig.

...utom min tyska väninna, som även hon i alla år har svärmat för ouppnåeliga män (trots att hon varit gift); hon skulle förstå. Men henne kan jag som sagt absolut inte nämna min crush' namn för, för det är mycket troligt att hennes man känner honom - eller i alla fall känner till honom. Det är en för stor risk. Och att inte berätta vad han heter går inte heller, om jag ska diskutera honom, det verkar ju skumt. Då kanske hon tror att det är HENNES man, som skickar länkar om antitankvapen, torpeder och korvetter till mig om nätterna..!

Kära dagbok, 

Nu är allt så där tjabbligt igen. Sonen blev förkyld i början av veckan, och har sen bara fått mer och mer halsont, verkar vara en halv halsfluss eller så. Men 1177 säger så klart bara vänta och se fast inget har hänt som tyder på tillfrisknande på fyra hela dagar. Han släpade sig ut till påskaftonslunchen men sedan dess är det bara knapra smärtstillande och sängen som gäller. Stackare.

Och sen ringde de vi skulle träffat först idag och som var koordinerat med två andra vänner för att lämna över en present, och då var det sjuka där med så vi kunde inte komma. Ska det verkligen ta över tre månader att lyckas lämna en ynka födelsedagspresent?

Jag avskyr sånt hattande och strul, vill stryka saker från att-göralistan innan tiden springer iväg för det är nog och övernog med saker där ändå. Den sociala backloggen stressar mig nästan lika mycket som jobbet ibland.

Men nu ska vi iväg och äta middag med faster X och farbror Y, så blir det något gjort i alla fall även om vi inte kunde komma på påskafton som de först ville. Och så kan vi ge bort pralinkartongen jag köpte av oro att det inte skulle finnas nog med god choklad till påsk.

Min crush gav mig en  -smiley på ett av mina Facebookinlägg i morse!!!  Det har aldrig hänt förr. Jag har aldrig sett honom använda hjärt-smileyn till någon överhuvudtaget, utom till en annan man ironiskt. Det konstiga var, att han verkar ha gått långt tillbaka bland mina inlägg, tills han hittade ett inlägg som han ville ge just ett . Det var förstås en bild på ett fartyg... *suckar* Men jag måste väl ändå tolka det som ett budskap till MIG, eller, och inte till fartyget..? Eftersom det var ett så gammalt inlägg. 

Jag vet inte var det här ska sluta. I hamnen i den tyska staden där jag kommer att vara om två veckor, finns det ett museiskepp, ett örlogsfartyg för övrigt, som man får gå in i. Jag SKULLE kunna messa honom och skriva att jag ska besöka det, eftersom jag ändå bara råkar ha ett ärende till den staden, och att jag önskar SÅ mycket att jag hade en riktig expert på tyska örlogsfartyg, som kunde vara med mig och förklara allt fantastiskt ombord! 

Friskt vågat, hälften vunnet, liksom... Vem vet, jag kanske kastar all försiktighet och blyghet och moral över bord (no pun intended) och helt enkelt GÖR det!  

Och käre värld - det är ju inget som säger, att bara för att man går och tittar på ett museifartyg med någon av motsatt kön, så måste det sluta med en sängfösare på hotellrummet...   Män och kvinnor KAN faktiskt vara vänner. Det har jag lärt mig här på Familjeliv. Det är mycket mordernt och genusfeminstiskt korrekt, att ha vänner av det motsatta könet! PROST på er!    

Kära dagbok  Lördag den 23 april 2022 kl 10.45

Hur har min morgon varit? Och hur kommer min dag att bli? 
Morgon: Vaknade vid 05.30 som vanligt, trött för jag somnade sent ca 01.30. Jag kom hem sent. Åkte till mannen igår kväll. Han var sällskapssjuk, egentligen ville jag vara hemma men när jag vet att när väl är där så är det så mysigt att ligga nära honom i sängen, på hans arm och kolla på tv. Avslappnat och skönt. Jag ville inte sova kvar utan åkte hem vid 1 tiden.
Så jag var lite trött när jag vaknade, vaknar jämt vid 05.30 tiden. Låg i sängen och kollade på tv fram till 10.00. 

Nu har jag precis ätit frukost. Så vad ska jag göra idag? Tja,, ta mig själv i kragen och börja rensa ut i röran som jag tänkt så länge. Jag mår hyfsat bra idag, inte så ont i kropp, nacke. Jag borde gå igenom lådor och slänga gamla papper, sortera.
Och kanske ta en promenad, jag kommer sällan ut på lördagar. Kanske åka tillbaka till mannen ikväll, får se. 
Den spännande fortsättningen följer.... Jag ska försöka hoppa in ikväll och skriva om hur det blev.
Ha en fin dag.
Slut för nu. Kl 10.57