Kära dagbok - skriv hur din dag varit

Kära dagbok

Jag blir ofta uppgiven och ibland nästan rädd, när jag läser här på Familjeliv. Det finns så många dumma människor, som lever i så konstiga relationer, och som finner sig i så mycket dåligt, eller själva bär sig så illa åt. 

...fast å andra sidan... om det vore min crush, så skulle jag nog också finna mig i rätt mycket, för att få vara med honom. Skulle jag bry mig om att han är gift och har barn och att jag bräcker upp en familj, om han plötsligt ringde på dörren och hade åkt till Sverige för att överraska mig..? Förmodligen inte. Man hittar ju alltid ursäkter just för sig själv. "Den känsla jag har för honom är så stark, att det måste ha varit MENINGEN. Vi måste ha varit tillsammans i andra världar förr... Vi är nog ett återfött kärlekspar, som en gång dog tillsammans på ett tragiskt sätt... Det var skrivet i stjärnorna att vi skulle träffas."

SÅ lurar man sig, när man vill göra dåliga saker, och det är väl antagligen så andra människor gör också... även om de har lägre krav på sina Kärlekar än jag. Men då får de ju också sin Kärlek i verkligheten - med fula metoder och under felaktiga omständigheter eller ej, men de FÅR honom. Och det är en stor fördel, såklart. 

Kära dagbok.

Gamla bekanta ansikten väcker minnen till liv. Det var år sen sist. Av slumpen möts vi igen i ingemansland. Intensiv blåögd blick. Han vet. De vet. Alla vet. Viskningar i mitt öra. Jag fladdrar. Snart flyger jag. okända män, plötsligt mina bästa vänner för en natt. Vi är samma sort. Jag vet. De vet. Vi smiter till en annan plats. Basen får mitt hår att resa. Han tar min hand och vill gå ensam med mig före de andra. Det var våra ensamma minutrar den här gången. Leendet får allt att kännas som igår. Vi samlas runt ett bord. Många var där. Alla tänker samma tanke, alla ögonvittnen måste bort. Han vill sitta nära men erbjuder sin plats till annan. Vi är så nära men samtidigt så otroligt långt bort. Fick minnen för livet den natten. Igen. 

Kära dagbok

Håller på att översätta ett försäkringsavtal från tyska till svenska. Tänkte egentligen bara göra två sidor idag, men det flöt på så bra att det blev fem. Jag kan de där fraserna nu, som finns i sådana avtal. Jag kan t.o.m. tänka på annat medan jag skriver, fingarnar går av sig själva! (Men sedan korrläser jag allt mycket noga innan jag skickar in, och DÅ tänker jag inte på annat.)

Åt upp det sista livsmedlet, från förra hamstringsomgången för två år sedan. En sparrissoppa på påse, som datumet hade gått ut på för fyra månader sedan. Men den gick att äta med tillsats av vispgädde, och så lite sprinklad olivolja och vitpeppar till serveringen. Det blev nästan en liter, och jag fick i mig alltihop i två omgångar. Jag har fått lära mig att inte kasta bort mat, och därför har jag väldigt svårt att göra det. 

Kära dagbok,

idag började jobbigt eftersom vi ville ha sovmorgon men det var omställning av klocka och vi hade fönsterinspektion med vår BRF kl 10. Dvs kl 9 enligt kroppens tid.

Virrade upp, flyttade blommor och prydnader och torkade blomdelar och damm för att komma åt alla fönster, och hann inte med ordentlig frukost. Grannarna hade också virrat och var inte nere till kl 10 så då gick vi in igen. Så dem träffade maken på utanför huset när han en stund senare skulle hämta en sak som han glömt i bilen. Och då hämtade han inte mig utan de hade mötet och han kom sen upp medan jag satt och undrade var farao han tog vägen...suck. 

Sen levde mitt blodsocker rövare och all disciplin spårade ur och jag har ätit nougat och vindruvor och chips med yoghurt och spetskål med brynt smör och pistagenötter och broccoli och tomater och kaffe tills jag är helt fyrkantig.

Och så har vi veckohandlat men ingen orkade laga mat. Och så har jag tankat och blivit fattig, fy för den lede och sure vad dyrt det är. Sen strök jag en av två dukar, kom av mig och började istället rota i en pärm som maken ville ha hjälp med. 

Nu är klockan 22 fast egentligen 21 men det känns som jag redan borde lägga mig för jag mår apa. Söndagsångeeeeeeest!

//Auspex

En lättnad iaf, vi har kommit ett steg vidare mot skilsmässa. Viktiga materiella bitar är på plats nu och det känns bra. Ibland räcker det inte med kärlek och kämpaglöd, särskilt om den andra parten saknar det senare...

Kallare väder på väg, trist.

Kära dagbok

Sedan jag skrev här sist, har jag översatt en lång skilsmässodom. Jag gillar det tyska systemet, där en frånskild kvinna kan få underhåll av sin man under några år efter skilsmässan, om hon har tjänat mindre eller inget alls. Feministerna här i Sverige - som ju säger sig värna om kvinnor - har sett till att vi inte har den möjligheten längre, och därför vågar många kvinnor inte lämna dåliga förhållanden. Jag kommer nog aldrig att förstå mig på feminismen - att den går männens ärenden!

Fick erbjudande om ett nytt uppdrag igår, som jag kände att jag inte skulle hinna med på utsatt tid. Skrev igår förmiddag till min kontakt på översättningsbyrån, att jag kunde ta det om jag fick två dagar till på det, men annars inte. Hon har inte svarat, och nu gör hon det väl inte mer före helgen. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Om jag inte börjar på det i helgen, så hinner jag inte klart ens om jag får två dagars förlängning. Men om jag börjar, och hon sedan ger uppdraget till någon annan på måndag, så har jag jobbat gratis...

Det är ofta problem med den här kontakten. Hon verkar inte kolla sin mail eller systemet där uppdragen levereras, särskilt ofta. Det blir mycket fel och stress och osäkerhet på det sättet. ÖVERALLT sitter det olämpliga männniskor, på jobb som de inte borde ha!

Kära dagbok

En annan sak. Skrev ju förut om att jag funderade på att åka på kryssning med ett stort segelfartyg. Faktum är att min dotter bestämde sig för att hon ville åka, och vi hade kommit långt i planeringen - bland annat kontakt med både en resebyrå och rederiet - innan vi bestämde oss från att avstå ändå, och skjuta det på framtiden. 

Anledningen var främst kravet på PCR-test.Testet skulle göras tidigast 72 timmar före ombordstigningen, och det tar 24-48 timmar att få fram resultatet. Labben garanterar inte heller att de levererar på 48 timmar, och detta gäller både labben här i vår stad i Sverige (som dessutom tar hutlöst betalt för ett PCR-test med reseintyg: mellan 8-900 kr per person, det är ocker!) och på avreseorten, där vi tänkte bo på hotell två nätter före resan. Dels för att inte riskera att missa fartygets avgång om flyget hade krånglat, men även för att hinna uppleva den orten också.

Det landets folk är inte heller känt för punktlighet och ordningssamhet - tänk om de hade slarvat med testet, det hade blivit fel resultat eller de hade slarvat bort det! Då hade vi inte hunnit göra ett nytt och få svaret, utan förlorat hela resans pris, för en reseförsäkring täcker inte sådana händelser (jag har kollat). 

Jag kände, att oron över det där testet skulle ha förstört alltsammans - jag ville inte lägga så mycket i händerna på personalen på ett labb... Det skulle ha varit en ständig oro, från att jag betalt resan tills vi väl var ombord på skeppet, efter att ha kunnat visa upp ett negativt test. 

Så nu får det vara, tills rederiet tar bort testkravet. De kräver förutom PCR-testet att man ska vara fullvaccinerad OCH låta dom ta ett snabbtest på en vid ombordstigningen OCH att man ska bära munskydd inomhus ombord hela tiden, utom i den egna hytten. Det känns överdrivet, så här långt in i pandemin - när den nästan är slut. Och på sommaren också - när det inte är säsong för luftvägsvirus... 

Trist att det har blivit kallare.