Inalina skrev 2021-09-02 08:24:34 följande:
hej vännen, varma kramar härifrån också, så otroligt tufft att åka på dåliga besked man har ju en oro i den här processen och ALLT ska ju verkligen klaffa. Om du/ni mår väldigt dåligt kanske ni kan höra med kliniken om de har någon psykolog eller liknande ni kan tala med? kanske kan kännas bättre då.
Jag tycker i alla fall det är bra att ni har en tydlig plan för nästa steg så ni får ställa in er att det blir återföring om ungefär 2 månader då,
Vad härligt att du har en liten tjej också, förstår att hon är en stor ljuspunkt i allt detta (och även ett bevis på att det ändå är värt allt man måste gå igenom.)
Stor kram
Jag känner inte riktigt för att prata med någon. Jag har personer i min omgivning som jag pratat med, sen är det skönt att ventilera här med. Vi har ett inbokat läkarbesök 15/9, då vi får reda på och kan diskutera framtida plan.
Ja, vi får ställa in oss på att det blir återföring om två månader. Det jag irriterar mig på är att min sambo har sagt i ett års tid att han ska sluta snusa. Varje gång jag tar upp det, så blir han irriterad och ingenting händer. Han lägger sig platt och vill inte ta situationen på allvar. Sean så har jag påtalat att han kanske borde ta det lite lungt med alkoholen. Det är inte mycket alkohol, men lite vi. Eller någon öl på helgerna. Dock har han tendensen att ta det där extra glaset vin, medan jag känner att det räcker med två. Vi är väl som de flesta ?Svenssons? helt enkelt. Det gör mig också irriterad och får mig att fundera på om han verkligen kan tänka sig att ge 100% i förhållande till IVFen.
Ska man begära att sambon ska avstå alkohol och nikotin nu de närmsta två månaderna eller är det för mycket begärt? Själv anser jag att jag, i de fall jag blir gravid, kommer att avstå vin och rubbet minst 1,5 år med graviditet och amning. Vad kan jag kräva av honom utan att vara för hård?
Om jag får känslan av att han inte ger 100% är det då värt det med alla risker jag utsätter mig för med tanke på alla hormonbehandlingar? Vad tänker ni?