Vår idiot till granne meddelande att hon anmält att min snart tolvåring inte kan cykla. Vad tusan nu hon har med det att göra.
Inte kommer väl soc göra något? Kan inte tänka mig att det är något de bryr sig om. Vad kommer hända? Kommer de ringa, kalla till möte? Känns så sjukt.
Vem i tråden har skrivit om att inte ha några som helst krav?
Nej jag har inga barn med diagnoser, jag vet också att det inte går att tvinga barn med diagnoser.
Jobbade för övrigt flera år på flera boende med barn/ungdomar med diagnoser och har en kandidatexamen i psykologi och i pedagogik.
Svarade rent allmänt på föräldrar som gör barn utan diagnoser en björntjänst genom att inte tvinga.
Träffar fortfarande på rastlösa barn som hoppar mellan aktiviteter och som jagar känslan av att allt måste vara kul. Har svårt med ansvar, åtagande och har onödiga problem med det sociala samspelet. datorn/TV-spel är deras riktiga vän och som jämnt är kul.
Spelar ingen roll. Om du inte ställer några som helst krav på någon med autism är risken överhängande att barnet hamnar fastlåst vid datorn och inte ens går till skolan. Det är det vi har sett på senare år när föräldrars krav minskat och hemmasittandet ökat lavinartat och då i synnerhet för barn med autism.
I relationen med barn med autism gäller det att ha ständiga muntliga förberedelser, strikta rutiner, tydliga gränser och dessutom rimliga krav.
Att vissa lekmän i tråden uttalar sig om att det skulle vara bra för ett barn med autism att inte ha några som helst krav är rent bedrövligt att höra. Det kan vara oerhört skadligt om man på så vis inte ens lyckas upprätthålla hälsosamma rutiner.
Så om någon förälder med barn med autism läser detta upprepar jag. Använd er av ständiga muntliga förberedelser, strikta rutiner, tydliga gränser och dessutom rimliga krav.
Användaren Va exempelvis. Det är väldigt olyckligt när människor som uppenbarligen inte är insatta i frågan har så hög svansföring. Obildade människor kan lyssna med negativa konsekvenser för deras barn som följd.
Människor som har barn med autism och lever med det 24/7 är betydligt mer insatta än dig.
Så sant så sant.
Ett problem som alla hade som kom till vårt boende var att dom hamnade där för att föräldrarna gett upp. Att släppa på kraven var ett sätt att slippa tjafs och bråk.
Tro mig jag dömer ingen förälder, ett barn med autism är ett extremt krävande barn och kanske har man fler barn som knappt får någon uppmärksamhet alls. Dessutom vet jag hur jobbigt det är att jobba med det och jag kunde gå hem efter 10-12 timmar och sen släppa det hyfsat medan föräldrar lever med det 24/7.
Just datorn och inte gå till skolan var standard, rutiner för att gå upp och därmed rutiner för kost och socialt liv var satt ur spel.
Men det gäller att upprätta en rimlig handlingsplan och arbeta efter den. Det behöver inte och går inte snabbt men samtal, strikta rutiner, gränser vad ledorden.
Nej, det är de verkligen inte.
Vi har forskning och utbildning av en anledning. Men på detta område liksom så många andra nu för tiden inbillar sig lekmän att de vet bättre än de som är utbildade på området och arbetar med det på daglig basis.
Ja, det är den vägen det ska vandras. Vissa föräldrar må vara utmattade men det blir bara värre om de släpper på rutinerna och kraven för att det känns enklare för stunden.
Det låter jobbigt. Vilken psykisk sjukdom rör det sig om? Exmaken har tyvärr drabbats av psykisk ohälsa med stress, ångest mm och har legat inlagd i omgångar. Det görs då alltid en soc-anmälan vid inläggning. Men de jag då har pratat med har verkligen känts som att de varit väl insatta i psykisk ohälsa. Mycket bra personer att prata och resonera med.