Oense om pengar

Även om man inte har gemensam ekonomi så ska man betala efter förmåga. Maken har betalat allt pga TS inte har haft pengar men nu har TS pengar. Men givetvis kan man se det så att TS inte längre behöver 3000 i månaden från sin man.

TS jobbar hårt hemma för att mannen ska kunna göra karriär, hur lyxigt som helst för honom och han borde dela sina pengar med ts.

Sköta hem och stora barn som går i skolan hela dagarna är ju som semester jämfört med ett tungt jobb.

Fast det låter inte som att TS man vill låta TS bestämma över ens hälften av pengarna.

Jag orkar inte läsa igenom 12 sidor...

Men detta är val standard "hans pengar är våra pengar, men mina pengar är mina"....

Resonemang i stil med detta verkar öka från dag till dag.....

Nej. Det är det inte.

Ofta är det så men i det här fallet tycker jag att det låter som att TS inte har så bra koll på inkomster och utgifter.

TS ondgör sig över att hennes man inte spenderar sina pengar som hon önskar...

Som jag läste trådstarten så har TS inte heller alls bidragit till familjens ekonomi på lång tid, men ändå levt ett bekvämt liv då hennes man tagit full ekonomiskt ansvar för familjens försörjning...

Nu när TS äntligen får in lite pengar, då är det minsann hennes egna pengar att spendera på sig själv?

Detta håller inte ens lite.

Hade jag varit TS andra hälft hade hon fått ultimatum, in med detta till familjen eller packa väskan o försvinn.

"Om du förväntar dig att allt mitt ska vara ditt, då får du också finna dig i att allt ditt är mitt."

Okej, så ska jag försöka förklara närmare.

Först, min hälsa.

Jag är till att börja med utbränd sen ett antal år tillbaka, något jag aldrig blivit helt återhämtad ifrån, antagligen för att jag aldrig får chansen att vila ut. Är så trött att jag många gånger inte vet hur jag ska ta mig igenom en dag till. Jag har också ptsd och min psykolog misstänker autism och adhd.

Jag har MS, fibro och endo. Lever med konstant smärta. Jag har något fel med mina ögon, min syn blir snabb sämre utan att någon förstår varför. Jag är livrädd för att en dag kanske förlora synen helt.

Så min vardag.

Jag går upp vid halv fem när de yngsta vaknar. Har ensamt ansvar att få i alla frukost, att de klär på sig och se till att de har allt med sig. Det är så gott som alltid minst en som kräver ett rejält peptalk för att komma iväg då det finns ångest med i bilden. Senaste året har de också varit hemma väldigt mycket.

Vid kvart över sju klär vi på oss och ger oss iväg till skolan. Går dit och tillbaka. Hemma igen runt timmen senare.

Sen måste jag städa huset dagligen, putsa fönster, sköta trädgården, tvätta, stryka skjortor osv. Handla och göra andra ärenden. Sen laga bra mat från grunden, som är väl igenomtänk och uträknad på vad han behöver för sin träning. Ofta är det något bara han äter, så då måste jag göra något annat till mig och barnen.

De yngsta gick inte på förskola, så de var alltid med mig innan de började skolan. De slutar nu senast 14 då jag hämtar. Efter det är det antingen att gå till en park eller ta oss till träning innan de äldre hämtas vid kvart över tre. Ta oss till deras träningar innan vi är hemma igen runt fem.

Då ska det fixas middag och hjälpas till med läxor. Ev. är det träningskläder som ska tvättas och barn som ska duscha.

Simsalabim så är det läggdags för mig för att jag ska orka upp dagen efter.

Jag sitter inte ner och slappnar av många minuter under en dag, det är alltid något och ser han mig sysslolös kommenterar han det direkt och frågar varför jag inte tar tag i det och det.

Skulle inte förvåna mig om någon tycker att det låter som rena drömtillvaron, men semester är det sista det är. Alla mina dagar är mer eller mindre likadana, inte ens när han är ledig hjälper han till.

Jo, men visst. Men man kan ju också tänka att om mannen har 60t kr till sparande och fickpengar efter räkningarna är betalda så kan han ju också bidra till barnens kläder och aktiviteter och inte räkna med att barnbidraget täcker allt sånt. Eller tänker du att det är att "betala efter förmåga"? Att han ska få lägga pengar på hög samtidigt som TS vänder ut och in på varenda krona för att barnen ska få utöva sporter och spela instrument?