Oense om pengar

Det har hänt att jag pratat om separation, han får fullständig panik och vill inte för allt i världen att vi ska separera.

Förstår du verkligen inte att det här handlar om mer än pengarna? Det handlar om attityden i sig, att han inte ser några konstigheter i att jag vissa månader inte ens får ihop det hur mycket jag än snålar (vilket han hatar, att jag köper billigare alternativ, för "yta spelar roll") medan han kommer hem med massa dyra saker ständigt? Senast förra veckan spontanköpte han en kontorsstol för över 7000 bara för att färgen passade hans kontor bättre.

Har ni äktenskapsförord?

Yta är viktigt men ni bor uppenbarligen väldigt billigt/litet/ i ett sämre område och du handlar väldigt billig mat? Gissar jag annars måste han ha en lön på 200 000/ månad..

Separera på prov och se vem som får det jobbigast. Du påstår att han inte skulle klara sig utan din arbetsinsats och han tycker att du slösar pengar. Testa och se vem så får det tuffast. Då vet ni vems arbetasinsats som är värd mest.

Du får allt nödvändigt betalt! Jag tycker att du får mycket pengar för att inte ens behöva jobba! Du tar hand om ditt egna hem och dina egna barn precis som alla andra gör. Men du slipper jobba så som alla andra måste.

Sen sitter du självklart djupt i skiten. Du har skaffat fler barn än du orkar och skulle ha råd med. Du är ekonomiskt beroende och du och barnen hamnar snabbt i relativ fattigdom om mannen träffar någon annan...

Nej, för jag hade ingen sgi. Pluggade när jag blev sjukskriven.

Ni får det att låta som att det är mitt eget fel att jag blev sjuk.

Jag är inte främmande inför tanken att lämna, men jag tänker på barnen. Det är de som kommer att bli drabbade av att varannan vecka bo med en pappa som inte har tid till dem. Kanske kommer han blir bättre, kanske inte, men har jag väl lämnat kan jag inte göra något åt det. Jag kan heller inte gå emellan när hans krav på dem blir för höga. Han anser att man inte gjort sitt bästa om man inte får högsta betyg, han kan inte heller greppa att ena barnets dyslexi inte beror på lathet och för lite träning.

Ni tror helt enkelt inte att TS är sjuk? OK.

Vilka halvtidsjobb skulle ni rekommendera som passar med skoltider, och vem ska då ta hand om det TS gör hemma idag? TS man verkar ju varken intresserad av att hjälpa till hemma eller betala för städhjälp/barnpassning/matkasse/catering.

(Eller tänker ni att hon plötsligt ska orka allt hemma plus halvtidsjobb..?)