Anonym (FlisanLisa) skrev 2021-03-09 19:52:12 följande:
Tackar för alla svar.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag skall göra. Det är inte en lätt fråga, det förstår jag. En del av mig vill bara glömma och få det ogjort och hålla tyst för alltid, en annan del vill bara skrika ut och berätta, tror det skulle vara väldigt förlösande.
Jag vill inte bryta upp allt som har investerats över alla åren. Att säga att en gång otrogen alltid otrogen tror jag inte stämmer. Givetvis kan man lära av sina misstag.
Mår så vansinnigt dåligt, och känner en enorm skam. Jag har inte heller någon att prata med om det hela, varken familj, vänner, bekanta, kollegor, eller likande att bolla detta med, och hur gör man det utan att skämma ut sig inför dem.
Frågan är snarare hur man lägger fram det. Hur berättar man? Vad bör man tänka på? Vill inte att barnen skall vara hemma och höra allt när man berättar, vilket gör det svårt då de ofta är hemma.
Överväger faktiskt att ringa en psykolog eller terapeut för att få råd och ramar för hur jag skall göra.
Som jag skrev tidigare så tror jag det är svårt att lägga fram det här på ett bra sätt.
Jag tror att det bästa du kan göra är att bara riva av plåstret och berätta hela sanningen. Det tror jag du kommer längst på.
Om du vill att ert förhållande ska byggas på respekt,ärlighet och tillit så är det bra att vara ärlig om sina misstag.
Sen får ni försöka jobba utifrån det.
Om det här bara var ett engångsmisstag och du verkligen ångrar dig.och visar det,så kanske det går lättare för honom att förlåta än om du håller det för dig själv och slutligen exploderar.
För den risken finns om du har sådan ångest och bär det inom dig själv ett längre tag utan att berätta.
Jag brukar själv kunna vara ganska fördömande när det gäller otrohet.
Men ett engångsmisstag skulle nog även jag kunna förlåta.
Framförallt om jag fick veta det av min egen partner och inte på annat sätt.
