Hur berätta om otrohet?

Det finns bara ett litet problem med att låta sambon vara lyckligt ovetande. Det är om sambon får kännedom av otroheten från någon annan TS.

Vad tror ni sambon skulle uppleva värre? Att få veta det nu efter halvår, från TS? Att få sanningen från någon extern person efter 5-10 år?

Inte alls. Du vill bara berätta för att dela det jobbiga och dra ner en lyckligt ovetande person i din samvetsbrunn. Avstå.

Att man mår så dåligt av otrohet har att göra med samhällets normer. Försök att förstå att tusen och åter tusen har gjort det du gjort och att det händer hela tiden.

Var extra snäll och uppmärksam mot din partner och gå vidare med ert liv.

Människor är olika där, vissa vill veta medans andra vill inte. Och det finns giltiga argument för båda resonemang.
Själv skulle jag vilja veta. Det skulle finnas en chans att absorbera det och växa starkare som par om det kom ut genom erkännande. Att få veta på ett annat sätt, skulle vara både svek och förnedring, vilket är oförlåtligt.

Det är inte så att ett snesteg är någonting som alla kommer över.

Så tyvärr tänker jag att du faktiskt är klok som döljer det.

Å andra sidan kommer det för alltid vara något som finns i bakgrunden och när som helst kan uppdagas.... Och då spelar det ingen roll att det var ett litet snedsteg. Då är det en livslögn.

Rent krasst tänker jag att du själv måste stå ut med dina val.

Ells så kanske man berättar för att både lätta sitt samvete OCH för att ge sin partner chansen att själv välja?

Det finns tusen och åter tusen människor i fängelse för att ha mördat andra människor. Betyder det att mörda andra människor är ok? Det händer ju hela tiden?

Att manipulera sin partner att vara kvar i förhållandet mot sin vilja genom lögner är inte snäll på något sätt och inget TS gör kommer någonsin sudda bort det. Hon kan massera hans fötter varje dag och han kommer fortfarande leva i en lögn och vara så jävla lurad.

Så det enda man behöver tänka på är vad man själv kommer drabbas av eller stå ut med. Sin partner kan man skita i, att personen lever i en lögn kan man skita i, att personen kanske inte hade velat leva i ett sånt förhållande kan man skita i?

Med en sån egoistisk mentalitet kan man väl lika gärna fortsätta knulla runt som det passar en själv för vadå, bara man själv kan stå ut med sina val så är väl det helt ok eller? 

Jag tror inte det finns något bra sätt att berätta om en sådan sak.
Utan det är nog bara att vara rakryggad och stå för det man har gjort.
Och visa att man verkligen ångrar sig och inte tänker göra om det.
Däremot så reagerar jag på att du vill berätta för att dämpa din egen ångest.
Om du verkligen vill berätta så gär det för att du vill ge din sambo chansen att själv få välja om han vill stanna kvar och ge dig en till chans eller om han vill gå.
Annars är det egoistiskt.
Du skyller också på honom för att du var otrogen.
Men det var ditt val att vara otrogen istället för att prata med din sambo om de problem du upplevde att ni hade.
Det kan du inte skylla på honom.
Man är alltid ansvarig för sina egna handlingar.
Men ska du berätta så var helt ärlig. Lägg alla korten på bordet och berätta varför du gjorde det du gjorde så kanske ni kan försöka jobba på att det inte ska bli så igen.
Jag tror att engångsmisstag går att förlåta.
Men då ska man berätta så fort det är möjligt och inte låta det gå för lång tid och riskera att ens partner får veta på annat sätt.
Då blir det svårare att förlåta.

En gång otrogen alltid otrogen...

Alltså, kan ju givetvis bara tala för mig själv här. Men skulle min sambo ha varit otrogen, ångra det djupt, aldrig tänker göra om det och valt att vara tyst om det och sen efter att en längre tid gått börja överväga att berätta? Jag hade inte uppskattat det. Alls. Hade hellre velat förbli ovetandes då, och med sambon lidande i det tysta. Varför?

Därför att snedsteget är illa nog. Att då i efterhand komma krypandes skulle skapa mer trauma. För det första har man då inte bara blivit bedragen, man har också levt i en lögn i flera månader och enda anledningen till att man får veta är att sambon vill döva sitt dåliga mående genom att berätta.. Hade tappat all respekt, och ansett honom som en patetisk och svag människa. Som inte ens klarar av att greja dåligt mående han orsakat sig själv dessutom. Hela bördan ska istället dumpas i mitt knä. Fy fan alltså.

Är man otrogen, ångrar sig och vet att man aldrig kommer göra om det. Berätta direkt då! Annars håll tyst. Kan du inte leva med det dåliga samvetet så gör slut istället. Garanterat mindre traumatiskt för dom sambo än att dumpa din otroget på honom såhär flera månader efteråt.

Hur intalar man sig själv att man inte kommer att göra det igen. Och hur länge räcker den uppfattningen innan man glömt ångesten och bara kommer ihåg hur jävla pirrigt, spännande och skönt det var?