Anonym (FlisanLisa)

Sun 7 Mar 2021 18:32

710 svar

Hur berätta om otrohet?

Goda råd är dyra har jag förstått.

Sambo sedan några år och barn finns i bilden.

Min sambo har kanske inte riktig funnits där eller så har jag känt med osedd, och i i augusti hörde en av mina tidigare kärleken av sig på sociala medier. Var inget annat är avstämningar då och då om hur livet levde och hur allt var.

I slutet av oktober så träffades vi för ett kort möte och på något sätt så hände det som inte fick hända. Ångrade mig direkt efteråt och har mått skit sedan dess. Min sambo han anar inget men jag våndas varje dag. Kontakten med tidigare kärleken är bruten, är ju min sambo och familj jag vill ha, och ha kvar. Men kan inte leva med att hålla det inom mig.

Hur fasiken berättar jag, och har familjen i behåll?

Anonym (Ditt ansvar)

Tue 9 Mar 2021 22:25

#61

Anonym (FlisanLisa) skrev 2021-03-09 19:52:12 följande:

Tackar för alla svar.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag skall göra. Det är inte en lätt fråga, det förstår jag. En del av mig vill bara glömma och få det ogjort och hålla tyst för alltid, en annan del vill bara skrika ut och berätta, tror det skulle vara väldigt förlösande.

Jag vill inte bryta upp allt som har investerats över alla åren. Att säga att en gång otrogen alltid otrogen tror jag inte stämmer. Givetvis kan man lära av sina misstag.

Mår så vansinnigt dåligt, och känner en enorm skam. Jag har inte heller någon att prata med om det hela, varken familj, vänner, bekanta, kollegor, eller likande att bolla detta med, och hur gör man det utan att skämma ut sig inför dem.

Frågan är snarare hur man lägger fram det. Hur berättar man? Vad bör man tänka på? Vill inte att barnen skall vara hemma och höra allt när man berättar, vilket gör det svårt då de ofta är hemma.

Överväger faktiskt att ringa en psykolog eller terapeut för att få råd och ramar för hur jag skall göra.

Ta ansvar och ta tag i dina egna personliga problem.
T ex sök professionell hjälp.

Dina egna personliga problem måste du själv ta ansvar för och sluta skylla ifrån dig och sluta tro att du kan glömma det du har gjort.
Att skyffla över dina problem på någon annan och kanske förstöra den personens och barnens liv är en mycket dålig lösning och visar på mycket svagt ansvarstagande.
Du känner och du tycker att du själv kan inte leva med att hålla det inom dig.
Men det är fruktansvärt egoistiskt att riskera förstöra en annan persons liv och riskera förstöra för barn och familj och kanske andra nära personer för att du själv har problem.

Du har gjort fel genom att vara otrogen.
Men du rättar inte ett fel genom att göra ett ännu värre fel och genom att ännu värre skada andra människor.

Sök professionell hjälp.

Kungsholmsbo

Wed 10 Mar 2021 01:35

#62

Anonym (jaha) skrev 2021-03-09 10:47:38 följande:

Ells så kanske man berättar för att både lätta sitt samvete OCH för att ge sin partner chansen att själv välja?

Det finns tusen och åter tusen människor i fängelse för att ha mördat andra människor. Betyder det att mörda andra människor är ok? Det händer ju hela tiden?

Att manipulera sin partner att vara kvar i förhållandet mot sin vilja genom lögner är inte snäll på något sätt och inget TS gör kommer någonsin sudda bort det. Hon kan massera hans fötter varje dag och han kommer fortfarande leva i en lögn och vara så jävla lurad.

Otrohet är inte straffbart. Du blandar bort korten här. Sämsta argumentet i världen skulle jag säga.

Kungsholmsbo

Wed 10 Mar 2021 01:54

#63

Anonym (jaha) skrev 2021-03-09 16:18:11 följande:

Eller som några påpekat i tråden... bara man själv kan leva med det så...

Jag menar, om man gör dumma saker och kommer undan med det. Hur fan kan man öht tro att man kommer lära sig något av det och inte göra om samma misstag? Det enda man lär sig av det är väl att det går alldeles utmärkt att göra som man vill bara ens partner inte får reda på det.

Men den mentaliteten kvittar det väl om man är otrogen 1 gång eller 100, så länge ingen vet så är det väl ok?

Och de som resonerar som att "jag vill inte veta". Är man ok då med att ens partner är otrogen 100 ggr, bara man inte vet det? Är man ok med att leva i en lögn bara för att man är mer rädd för sanningen?

Jäkla märkligt sätt att förhålla sig till saker kan jag tycka. Personligen skulle jag tycka det vore 100 ggr värre att leva i en lögn och slösa bort mitt liv på ett asshole än att bli sårad. Att bli sårad kommer man över, tiden man slösat på en idiot får man aldrig tillbaka.

Vad händer tex om man inte får reda på något och sen skaffar man 2 ungar med fel partner och får reda på det 10 år senare... hade man fått reda på det tidigt så hade man kunna dra och skaffat barn med någon bättre partner. Istället sitter man redan där med fel partner och 2 ungar.

Men slappna av. Finns massor av dåliga saker som människor gör som ödelägger familjer men som är ok i samhället och därför ofta inte anses som ett svek som leder till skilsmässa utan istället något man bör ta sig igenom. Exempelvis att ljuga om sin ekonomi och försätta sin familj i en svår ekonomisk situation. Anledningen till att människor mår så dåligt av otrohet är att samhället säger att vi ska vara det. Det är en norm bland många andra. När ska folk fatta det? Så som vissa resonerar här är otrohet (som inte är ett brott) värre än pedofili (som är ett brott) och mord (som är ett brott). Det är som att otroheten en enda handling - mind you - kan utradera ett helt förhållande. Och att allt varit en lögn. Alla känslor, allt man upplever - allt är en lögn pga att ens partner legat med någon annan. Men hör du hur dumt det låter? Såklart bygger inte förhållandet på lögner för att någon varit otrogen. Allt som delats mellan de äkta makarna har ju varit sant och äkta. Eller menar du att det inte kan vara äkta för att en av dem haft sex med någon annan. Är det själva samlaget som gör att känslorna inte är äkta eller vad exakt är det som skapar lögnen?

Nej, vet du vad det är. Det är att du tycker du äger din partner och rätten till hennes kropp. Och du tror att allt handlar om dig. Att otroheten är något som görs mot dig. Men så är det inte. Otroheten handlar mer om personen som är otrogen än något annat. Tyvärr är vi så indoktrinerade i att skälet måste vara förhållandets sprickor att vi skyller på det vid otrohet. Men jag tror inte det handlar om det alls. Kan folk börja fatta det och sansa sig lite. Det är inte ett brott mot mänskligheten att vara otrogen. Men såklart när den egna självkänslan får sig en törn då är det svårt och det säger jag med ironi - för det är exakt det det handlar om. Är jag inte tillräcklig? Fattas något hos mig? Osv och sen börjar tankehjulen snurra. Prestige. Att man inte kan ta att någon gör så mot mig... bla bla bla. Det är för mycket prestige i det pga samhällets normer helt enkelt - därav din tidigare jämförelse med mord - som är absurd.

Anonym (anonym)

Wed 10 Mar 2021 06:35

#64

Eftersom det var en engångshändelse skulle jag nog inte råda dig att berätta enbart för att lätta ditt samvete. Hade otroheten pågått länge hade det varit en annan sak eftersom det då handlat om att ha ett helt annat liv vid sidan av, vilket varit mycket allvarligare.

Anonym (Nnf)

Wed 10 Mar 2021 06:50

#65

Du borde fundera på om du hade velat att han hade berättat eller inte om det vore tvärtom.

Anonym (Nnf)

Wed 10 Mar 2021 06:52

#66

Svennebanan75 skrev 2021-03-09 18:23:50 följande:

Ja, ska man uttrycka det lite finare så kan man enkelt säga att uttrycket ?det man inte vet lider man inte av? finns inte på riktigt...

Lögner av den här typen skapar en grund där relationen inte bygger på respekt och ärlighet för varandra, samveten som påverkar beteenden, och lögner som skapar nya lögner... relation blir en pseodoverklighet och relationen har påverkats djupt negativt vare sig man vill eller ej av lögnerna!

Så för dig är det helt okej då att vara oteogen

Usch!!

Anonym (Nnf)

Wed 10 Mar 2021 06:53

#67

hemligbc skrev 2021-03-09 20:15:26 följande:

Råder dig att inte göra något ogenomtänkt.

Ta tid på dig, fundera igenom ordentligt om det är verkligen är så viktigt

för dig att berätta om detta. Vad skulle barnen säga? all tid som är investerat,

för även om du berättar så blir inte saken ogjord.

Som om inte barnen vill veta hur sanningen är också eller? Klart man ska berätta.

Anonym (Ditt ansvar)

Wed 10 Mar 2021 07:41

#68

Anonym (Nnf) skrev 2021-03-10 06:53:46 följande:

Som om inte barnen vill veta hur sanningen är också eller? Klart man ska berätta.

Men herregud, barn får ju generellt aldrig höra sanningen och ska verkligen inte alltid behöva veta hela sanningen.

Ärligt talat, har du, eller någon, vuxit upp med att alltid och hela tiden varit tvungen att förhålla dig till hela sanningen?

molly50

Wed 10 Mar 2021 08:39

#69

Kungsholmsbo skrev 2021-03-10 01:54:08 följande:

Men slappna av. Finns massor av dåliga saker som människor gör som ödelägger familjer men som är ok i samhället och därför ofta inte anses som ett svek som leder till skilsmässa utan istället något man bör ta sig igenom. Exempelvis att ljuga om sin ekonomi och försätta sin familj i en svår ekonomisk situation. Anledningen till att människor mår så dåligt av otrohet är att samhället säger att vi ska vara det. Det är en norm bland många andra. När ska folk fatta det? Så som vissa resonerar här är otrohet (som inte är ett brott) värre än pedofili (som är ett brott) och mord (som är ett brott). Det är som att otroheten en enda handling - mind you - kan utradera ett helt förhållande. Och att allt varit en lögn. Alla känslor, allt man upplever - allt är en lögn pga att ens partner legat med någon annan. Men hör du hur dumt det låter? Såklart bygger inte förhållandet på lögner för att någon varit otrogen. Allt som delats mellan de äkta makarna har ju varit sant och äkta. Eller menar du att det inte kan vara äkta för att en av dem haft sex med någon annan. Är det själva samlaget som gör att känslorna inte är äkta eller vad exakt är det som skapar lögnen?

Nej, vet du vad det är. Det är att du tycker du äger din partner och rätten till hennes kropp. Och du tror att allt handlar om dig. Att otroheten är något som görs mot dig. Men så är det inte. Otroheten handlar mer om personen som är otrogen än något annat. Tyvärr är vi så indoktrinerade i att skälet måste vara förhållandets sprickor att vi skyller på det vid otrohet. Men jag tror inte det handlar om det alls. Kan folk börja fatta det och sansa sig lite. Det är inte ett brott mot mänskligheten att vara otrogen. Men såklart när den egna självkänslan får sig en törn då är det svårt och det säger jag med ironi - för det är exakt det det handlar om. Är jag inte tillräcklig? Fattas något hos mig? Osv och sen börjar tankehjulen snurra. Prestige. Att man inte kan ta att någon gör så mot mig... bla bla bla. Det är för mycket prestige i det pga samhällets normer helt enkelt - därav din tidigare jämförelse med mord - som är absurd.

Nu var det inte mig du citerade.
Men för mig är inte otroheten i sig det som sårar mest. Utan det är lögnerna och sveket.
Att den man älskar och litar på mest kan gå bakom ens rygg och ljuga och svika.
Kanske under en lång tid.
Har man gjort ett engångsmisstag,som TS,och verkligen ångrar sig så kan det vara lättare att förlåta än om det pågått systematiskt under en längre tid.
Det handlar inte om äganderätt utan om att tilliten får sig en törn.
Och den kan vara svår att bygga upp igen. Om det ens går.
Att otrohet inte är ett brott gör det ju inte mer rätt.
Har man svårt att leva monogamt så kanske man ska prata med sin partner om det och ge partnern samma chans att ligga med andra.
Dvs föreslå en öppen relation.
Eller prata med varandra och försöka lösa de problem man upplever sig ha i relationen.
En bra kommunikation är A och O för att ett förhållande ska fungera bra.

Anonym (Ditt ansvar)

Wed 10 Mar 2021 10:08

#70

molly50 skrev 2021-03-10 08:39:51 följande:

Nu var det inte mig du citerade.
Men för mig är inte otroheten i sig det som sårar mest. Utan det är lögnerna och sveket.
Att den man älskar och litar på mest kan gå bakom ens rygg och ljuga och svika.
Kanske under en lång tid.
Har man gjort ett engångsmisstag,som TS,och verkligen ångrar sig så kan det vara lättare att förlåta än om det pågått systematiskt under en längre tid.
Det handlar inte om äganderätt utan om att tilliten får sig en törn.
Och den kan vara svår att bygga upp igen. Om det ens går.
Att otrohet inte är ett brott gör det ju inte mer rätt.
Har man svårt att leva monogamt så kanske man ska prata med sin partner om det och ge partnern samma chans att ligga med andra.
Dvs föreslå en öppen relation.
Eller prata med varandra och försöka lösa de problem man upplever sig ha i relationen.
En bra kommunikation är A och O för att ett förhållande ska fungera bra.

Hej Molly, nu var det inte mig du citerade...

Jag förstår precis allt du skriver och jag förstår dina känslor, särskilt mot den bakgrund att du faktiskt har fått uppleva att bli sårad, lögnerna och sveket. Den du litade på mest gick bakom din rygg med lögner och svek vilket givetvis ledde till tappat förtroende och förlorad kärlek.
Alltså de känslor som detta medför är självfallet fruktansvärda och påverkar en livslångt. Det förstår jag och det vet jag.

Men inget av allt detta hade ju hänt, inga svåra känslor alls, överhuvudtaget inga följder alls, inte ens den allra lilla minsta gnutta påverkan,
om man (du) slipper få reda på det.

Jag förstår att det är känslomässigt svårt att ta in.
Men om man ser till de faktiska omständigheterna så är det ju sant. Om man slipper veta, om man inte anar något, om kärleken och hela livet fortsätter precis lika som innan otroheten utan att man vet något annat, så finns det ju inga som helst svåra känslor att förhålla sig till.

Då kommer jag osökt att t ex tänka på detta med barnen. De vet absolut ingenting och kommer aldrig i livet att tvingas förhålla sig till det här problemet överhuvudtaget. Om de slipper få reda på det så fortsätter deras liv helt utan påverkan.

Jag vet att du och andra brukar prata om misstankar, om att man kanske kan känna något, eller att det finns risk att det kan komma fram så småningom, eller några andra hypotetiska argument och resonemang.
Men om det faktiskt förhåller sig så att man överhuvudtaget inte vet något alls, inte misstänker, inte känner något, om det faktiskt aldrig blir avslöjat, om det inte finns några påhittade och försvårande omständigheter överhuvudtaget, utan att det faktiskt förhåller sig så att man inget vet,
ja då är man ju helt opåverkad!

Inga känslor överhuvudtaget omkring det svåra som du räknar upp, inga lögner, inget svek, inga brister i förtroende, ingen påverkan alls på kärleksrelationen, inga följder. Ingenting.

Men om man i stället väljer att berätta så blir det ju alltid svåra följder, och i många fall katastrofala följder för många av de inblandade och för all framtid. T ex för barnen.

Hur berätta om otrohet?

INNEHÅLL