• Kaninbunny

    Oetiskt med äggdonation

    Hej FL. Jag skulle vilja starta den allmän debatt om det här med äggdonation.

    Det är väldigt många som har svårt att få barn på egen hand och tar till ivf bland annat.

    När det kommer till spermie-och/eller äggdonation får det mig att må väldigt dåligt. Som jag har förstått det har inte barnet ifråga alltid rätten på sin sida att få reda på sitt ursprung, alltså vem som är donator.

    Känt är ju att adopterade barn ofta mår dåligt när de känner sig rotlösa och inte lyckas hitta sina rötter, även om de ser sina adoptivföräldrar som sina föräldrar naturligtvis. Det har gjort att de löper större risk för psykisk ohälsa.

    Inte heller är det etiskt rätt att köpa njurar av folk, och jag förstår inte varför det skulle vara okej att köpa ägg eller sperma av folk då det dessutom går ut över ett oskyldig barn. Jag kan förstå att man vill ha barn, men kan inte förstå hur man kan vara beredd att gå över lik för detta. Hade personligen aldrig klarat av att köpa ägg eller sperma av en okänd person utomlands just av den anledningen. Varför gör man det? Hur kan man tycka att det är okej? Och vad har barnet för rättigheter i detta?

  • Svar på tråden Oetiskt med äggdonation
  • Embla twopointoh
    Drottningen1970 skrev 2021-04-08 16:16:35 följande:
    Ja jag anser celler som celler. Ägg eller spermier är inte mer värdefulla än exempelvis donerat blod som räddar liv. Barnets identitet har inget med dess genetiska uppsättning att göra. Att barnet kom till världen med hjälp av donationer är en del av barnets livshistoria tillsammans med de föräldrar som skapade honom. (De enda föräldrar som finns) Att en donation varit ned i bilden definierar inte barnet. Jag påstår inte att man ska ljuga för barnet om donationen, menar däremot att du lägger en extremt stor vikt vid genetiken när det gäller vem man är. Jag anser inte att det är någon big deal alls. Varför du nämner adoptioner i sammanhanget förstår jag fortfarande inte...
    Vem man är, vad man kommer i från och hur man passar in i en grupp är mycket viktigt för de flesta människor, och där ingår även genetiskt ursprung. Sedan finns det såklart skillnader på individnivå hur mycket fokus man lägger på de olika bitarna av identiteten, men att påstå att genetik inte spelar roll för identiteten är ganska insiktslöst. Om genetiken inte spelade någon roll enligt det aktuella kunskapsläget, så är det rätt märkligt att vi har en lagstiftning som säger att människor har rätt till sitt ursprung (och där ingår genetik).
  • Drottningen1970
    Kaninbunny skrev 2021-04-08 16:08:54 följande:

    Åsikt?? Om jag donerar ett ägg, är barnet till hälften mitt genetiskt. Det är fakta.


    Barnet som blir är inte DITT på något vis alls. Barnet råkar bara dela genetiska markörer med dig.

    Kan informera dig om att ALLA människor delar 99% av sin DNA med alla samtliga människor på jorden förövrigt.
  • Kaninbunny
    Drottningen1970 skrev 2021-04-08 16:27:39 följande:

    Det finns ingen annan mamma. Det finns en donator. Utan donatorn och mamman och pappan skulle barnet inte alls ha existerat. Om du idag fick veta att du kommit till med hjälp av donation och då skulle önskat att du sluppit födas så är du en väldigt ovanlig person. Du verkar inte riktigt greppa faktumet att barn som kommit till via donation inte överhuvudtaget skulle existera om du fick som du ville.

    Du pratar som om dessa donerade könsceller är fullständigt heliga på nåt vis. Det är dom inte.

    Man donerar alla möjliga grejjer. Hud till brännskadade, ibland ett helt fucking ansikte kan transplanteras, livmoder kan doneras och stoppas in i nån som annars inte kan få barn. Men gud så mycket hej och hå om ett litet ägg eller sperm.

    Förälder blir man genom alla dagar och nätter man vakat, tröstat, matat, bytt blöjor, baddat febriga pannor, skrattat, kramat, oroat sig, gråtit av rörelse eller trötthet, och älskat barnet man har i sitt hjärta.

    Inte av att runka i en burk eller donerat ett ägg.


    Att donera blod eller hud eller organ påverkar ingen annan än mig själv. Att donera ett ägg betyder att du har en annan mamma än den som födde dig.

    Absolut kan man lägga olika mycket vikt vid genetik. Dock är det väldigt många som lägger stor vikt vid genetik.

    Så därav kan man likställa könsceller med något annat då detta påverkar en hel människas liv!

    Jag reagerar också på hur vuxna människors egoism får gå före barns rättigheter.
  • Kaninbunny
    Drottningen1970 skrev 2021-04-08 16:31:12 följande:

    Barnet som blir är inte DITT på något vis alls. Barnet råkar bara dela genetiska markörer med dig.

    Kan informera dig om att ALLA människor delar 99% av sin DNA med alla samtliga människor på jorden förövrigt.


    Jo, det är 50% genetiskt mitt barn och inte den andra kvinnans barn. Jaha, du verkar förneka då alla människors lidande som idag existerar kring att inte känna sina rötter? Det är mycket nonchalant utav dig.
  • Drottningen1970
    Kaninbunny skrev 2021-04-08 16:21:28 följande:

    Du förstår inte det? Båda adopterade och donerade barn har något gemensamt. De är inte dina föräldrars genetiska barn. Forskning visar att ens genetiska ursprung är mycket viktigt för ens identitet. Därför är det exempelvis lag på att man som mamma måste uppge vem som är biologisk pappa, adopterade ska ha rätt att kunna söka upp sitt genetiska ursprung vilket många gör då det är väldigt viktigt för många. Det finns en lag som reglerar detta. För att en kvinna väljer att inte låtsas om att barnet inte är hennes betyder det att hennes behov får stå över barnets.

    Vem som helst som skulle fått veta att den har en annan genetisk förälder någonstans kanske i ett annat land vill med största sannolikhet ta reda på vem det är och besöka landet hen till hälften kommer ifrån.


    Barnet har ingen ytterligare förälder utan en donator. Självklart tycker jag att barnet ska få information om att hon kommit till genom donation och medicinskt kunskap om det genetiska arvet kan vara relevant. Men nåt ursprung att söka upp anser jag inte att det finns. Barnets ursprung och livshistoria finns enbart med sina föräldrar.
  • Drottningen1970
    Kaninbunny skrev 2021-04-08 16:23:42 följande:

    Om jag kom idag till dig och sa att dina föräldrar är inte dina genetiska föräldrar, de kommer från Estland. Hur hade du känt då?


    Du skulle ge mig felaktig information om du sa så. Några föräldrar i estland finns inte. Det skulle finnas en donator. Jag skulle tycka det var intressant att få informationen och undra varför ingen berättat det för mig tidigare. Kanske skulle jag skicka ett tackkort och en bukett och tacka för att de hjälpte till att jag kunde födas. Men thats it...

    Skulle inte ha något intresse av att på någotvis söka upp nåt genetiskt ursprung.

    Vem jag delar gener med är helt betydelselös för mina relationer. Jag delar gener med en jäkla massa folk som är helt betydelselösa för mig. Kommer knappt ihåg vad de heter, samtidigt som jag har oerhört nära och viktiga relationer med andra som jag inte delar minsta gen med.
  • Kaninbunny
    Drottningen1970 skrev 2021-04-08 16:39:13 följande:

    Barnet har ingen ytterligare förälder utan en donator. Självklart tycker jag att barnet ska få information om att hon kommit till genom donation och medicinskt kunskap om det genetiska arvet kan vara relevant. Men nåt ursprung att söka upp anser jag inte att det finns. Barnets ursprung och livshistoria finns enbart med sina föräldrar.


    Jo, barnet har alltid två genetiska föräldrar och (oftast) två föräldrar på pappret. Du anser inte det nej? Du förnekar alltså detta enorma lidande många adopterade går genom dagligen? Du anser inte det, dem anser dock det. Det handlar inte enbart om genetik heller utan om kultur, ursprung, att känna igen drag hos folk från det eventuellt andra landet, språk osv. Det är INTE oviktigt. Som utländsk själv vet jag hur viktigt det är att ha kontakt med sina kulturella rötter. Jag skulle personligen inte bli glad att inte ha rätt att ta reda på vem exakt som är min biologiska mamma eller pappa oavsett hur mycket jag blivit omhändertagen av andra. Det går inte att förneka bort sina genetiska och kulturella rötter.
  • Embla twopointoh
    Drottningen1970 skrev 2021-04-08 16:39:13 följande:
    Barnet har ingen ytterligare förälder utan en donator. Självklart tycker jag att barnet ska få information om att hon kommit till genom donation och medicinskt kunskap om det genetiska arvet kan vara relevant. Men nåt ursprung att söka upp anser jag inte att det finns. Barnets ursprung och livshistoria finns enbart med sina föräldrar.
    Det kan du tycka så mycket du vill, men forskningen på området håller inte med dig.

    Varför anser du att barn som vuxit upp, medvetet eller omedvetet, där ena eller bägge föräldrarna inte är deras genetiska förälder, mycket ofta vill söka upp sina genetiska släktingar? Varför i all världen lägger de så mycket möda på att hitta människor som de, enligt dig, inte har den minsta koppling till?
  • Embla twopointoh
    Drottningen1970 skrev 2021-04-08 16:45:38 följande:
    Du skulle ge mig felaktig information om du sa så. Några föräldrar i estland finns inte. Det skulle finnas en donator. Jag skulle tycka det var intressant att få informationen och undra varför ingen berättat det för mig tidigare. Kanske skulle jag skicka ett tackkort och en bukett och tacka för att de hjälpte till att jag kunde födas. Men thats it...

    Skulle inte ha något intresse av att på någotvis söka upp nåt genetiskt ursprung.

    Vem jag delar gener med är helt betydelselös för mina relationer. Jag delar gener med en jäkla massa folk som är helt betydelselösa för mig. Kommer knappt ihåg vad de heter, samtidigt som jag har oerhört nära och viktiga relationer med andra som jag inte delar minsta gen med.
    Din anekdotiska bevisföring imponerar inte. Att du resonerar så är en sak, att du verkar tro att alla andra människor i hela världen tänker som du är något helt annat. Faktum är, oavsett vad du personligen tycker, att genetiskt ursprung är en viktig bit i mångas identitet. Det är också en viss skillnad på att aktivt välja bort sina släktingar, och att ha fått dessa släktingar fråntagna sig.
  • Jag är bara jag

    Om den som föder barnet inte är biologisk mamma vad sjutton är hon då?! Det är ju jag som burit mina barn i ca 8,5 månad, jag som mådde illa med dom, jag som kände dem sparka, jag som födde dom, jag som ammade dom. Vad är jag då? En behållare för nån annans barn eller? Så extrema synpunkter som dina har jag nog aldrig stött på. Att man kan ha åsikter om könscellsdonationer och rättigheter till att veta ens ursprung är en sak, men att som du helt förneka att det är den kvinna som fött barnet som är biologisk mamma är ju absurt. Rent juridiskt och på alla andra sätt är vi mammor också. 

    Jag googlade lite på hur barn till donationer mår och såg en studie från Karolinska där de kollat upp barn som blivit till genom spermiedonationer. Är man över 18 har man rätt att få veta vem donatorn är. Det vara bara ett ytterst fåtal som faktiskt tog reda på det. Även om man kan anta att inte alla vet så är det ändå bara några få som tar reda på ursprunget. Varför? För att det inte är viktigt helt enkelt för de barnen. De anser att den pappa de vuxit upp med är just deras pappa. Varför skulle det vara annorlunda vid ÄD? Jag är med i en ÄD/ED-grupp på F.B. Några av de barnen är rätt gamla idag. De struntar helt i vilket ursprung de har annat än att det är just bara kunskap/vetskap om att de härstammar från det och det landet rent genetiskt. Nån allmän önskan att söka upp deras "riktiga" mamma som du tror de skulle drabbas av har jag aldrig läst eller hört talas om. De har nämligen en riktig mamma- den som fött dom! 

    F.ö är det ju fler än adopterade barn som växer upp utan sina genetiska föräldrar. Styvbarn/bonusbarn, de som aldrig vetat vem pappan är, fosterbarn.

Svar på tråden Oetiskt med äggdonation