Oetiskt med äggdonation

Det kan du tycka så mycket du vill, men forskningen på området håller inte med dig.

Varför anser du att barn som vuxit upp, medvetet eller omedvetet, där ena eller bägge föräldrarna inte är deras genetiska förälder, mycket ofta vill söka upp sina genetiska släktingar? Varför i all världen lägger de så mycket möda på att hitta människor som de, enligt dig, inte har den minsta koppling till?

Din anekdotiska bevisföring imponerar inte. Att du resonerar så är en sak, att du verkar tro att alla andra människor i hela världen tänker som du är något helt annat. Faktum är, oavsett vad du personligen tycker, att genetiskt ursprung är en viktig bit i mångas identitet. Det är också en viss skillnad på att aktivt välja bort sina släktingar, och att ha fått dessa släktingar fråntagna sig.

Trots att det är lagstiftat att barn har rätt till sitt ursprung, så finns det de som inte talar om för sina barn att de blev till genom donation (eller adoption, men det är ovanligare).

Att föräldrarna verkligen är beredda att göra (nästan) vad som helst för att få barn och har möjligheten att betala för det ser inte jag som relevant för om de kommer att bli bra föräldrar eller ej. Tvärtom bäddar det för just oetiska förhållanden. Vid just ägg-och spermadonation är kanske risken att människor exploateras lägre, men den finns. Att man verkligen kämpar för att få barn är inte en garanti för att man inte handlar oetiskt.

Även om det absolut är en skillnad mellan att vara adopterad och att ha blivit till via donation, så är det ändå viktigt för många barn att veta sitt ursprung. Det är ju därför som denna rätt är lagstadgad, för att det är viktigt.

Jag upplever att denna fråga nästan alltid ses enbart ur föräldrarnas perspektiv, att för dem så spelar det ingen roll om de delar gener med barnet eller inte. Och det är säkert sant. Men många barn känner faktiskt inte så, för dem spelar det genetiska roll, men barnens perspektiv förminskas eller ignoreras helt.

Detta går hand i hand med att man ser barn som en rättighet, att bara man har resurser så har man i princip rätt att få barn. Din jämförelse om paret med stabil ekonomi och mycket innanför pannbenet kontra det fattiga, korkade paret som förökar sig som kaniner, ligger helt i linje med denna attityd.

(Inser du inte hur snedvriden denna jämförelse är, hur den ensidigt hyllar ena typen av föräldrar och hur ensidigt nedlåtande den är mot den andra? Att du försöker ursäkta denna jämförelse överväger inte det faktum att du gjort den.)

Man dör inte av att ha en njure och många gånger sker detta på kliniker under sterila former.

Man dör inte av att sälja sex heller om man skyddar sig, men hur etiskt är det av mannen att köpa detta?

Tänk dig själv att du blivit till genom exempelvis äggdonation. Din biologiska mamma kanske bor i Finland, Ryssland, Rumänien osv. Du kommer alltid undra vem är hon, hur är hon, liknar jag henne?

Och du har ingen som helst möjlighet att kontakta henne. Det är precis samma sak som vid en adoption förutom att du har en biologisk pappa men din bio-mamma finns någonannanstans. Vidare blir man ekonomiskt ersatt för detta.

För att en kvinna bär barnet i kroppen och föder detta gör henne inte till biologisk mamma. Tänk på surrogatmödradkap exempelvis.

Kan personligen inte förstå att barnet inte har mer rättigheter än såhär.

Hej FL. Jag skulle vilja starta den allmän debatt om det här med äggdonation.

Det är väldigt många som har svårt att få barn på egen hand och tar till ivf bland annat.

När det kommer till spermie-och/eller äggdonation får det mig att må väldigt dåligt. Som jag har förstått det har inte barnet ifråga alltid rätten på sin sida att få reda på sitt ursprung, alltså vem som är donator.