Oetiskt med äggdonation

Det är en fråga om semantik, som jag redan skrivit. För majoriteten av människor är biologisk samma sak som genetisk.

Att man kämpat att få barn ursäktar inte vad som helst. Vuxnas längtan och välmående går inte före barnens dito, och de ger inte de barnlängtande rätten att till exempel utnyttja andra människor. Var gränsen går kan naturligtvis diskuteras, men attityden att man måste ha personlig erfarenhet av något för att få ha en åsikt värd namnet är inte bara avfärdande av andra människor, den är också logiskt felaktig.

Jag tycker det är bra att vi i alla fall försöker ge barnen rätten att få reda på sitt genetiska ursprung via lagstiftning! Skulle f.ö. ALDRIG donera ägg, hade också hellre ställt upp som surrogat i så fall (men det vill jag inte heller - men ALDRIG att jag skulle "ge upp mitt barn").

Som flera personer påpekar här är det inte vad som blivit sagt. Men det är mycket viktigt oberoende av andra relationer.

I Sverige har alla barn som blivit till med hjälp av ägg/spermiedonation rätt att få veta vem donatorn är när barnet uppnått mogen ålder. Mogen ålder tolkas ofta som 18 år, och det är utgångspunkten, men det är möjligt för barnet att få veta ännu tidigare.

Andra länder har olika regler. Vissa har det som i Sverige, vissa har tvärtom - all donation ska vara stängd (att barnet inte har rätt att ta reda på vem donatorn är) och ytterligare flera andra länder, däribland Danmark, har både anonyma och icke-anonyma donatorer och låter mottagare välja vilken typ de vill ha. Donatorerna är alltså inte alltid anonyma utomlands heller, utan många gånger har barnen som uppkommer där också rätt att få veta vem donatorn är.

Utomlands är det inte heller ovanligt att få en mängd information om donatorn redan innan behandling (i Sverige får man i stort sett ingen info alls, vissa får veta t.ex ögonfärg och hårfärg men inte mycket mer än så) oavsett om donatorn är icke-anonym eller anonym. Flera stora pdf-filer med detaljerad information om donatorns utseende, bilder på donatorn, ursprung, utbildning, yrke, favoritfärg/mat/resemål etc, hobbies, civilstatus, hälsa, ev allergier, info kring ålder/utseende/ursprung/utbildning/yrke/hälsa om donatorns familj och släktingar, ett handskrivet brev från donatorn där de t.ex förklarar varför de valt att donera, rödtinspelning mm. Många frågor ett barn kan tänkas ha om donatorn och sin genetiska bakgrund finns svarat på i dessa dokument och är som sagt vanligt att få oavsett om donatorn är icke-anonym (att barnet har rätt att ta reda på donatorns identitet) eller anonym (att barnet inte har rätt att få reda donatorns identitet).

Det finns många ?donatorbarn? som har stora problem med hur de blivit till och det som brukar varaen röd tråd bland de som mår dåligt är att de dels inte fått veta om att de blivit till med hjälp av donerade könsceller innan de blev vuxna eller tonåringar, de känner ofta att alla ljugit för dem hela deras liv och att de tappat sin identitet, samt att deras donator/donatorer är anonyma utan att de fått någon som helst info kring dem annat än att han t.ex var blåögd och läkarstudent m. Personer som blivit välinformerade om hur de blivit till redan från början, så att de alltid vetat - även som småbarn, brukar sällan ha en negativ syn på det hela, särskilt om de även har en icke-anonym donator. Det är faktiskt inte helt ovanligt att dessa personer själva donerar/vill donera ägg/spermier, vilket man ju också får se som tecken på att de verkligen inte har problem med konceptet...

Trots att alltså alla svenska ?donatorbarn? har rätt att få veta donatorns identitet är det ytterst få som faktiskt valt att ta reda på det. Även om vissa inte vet om att de blivit till genom donation (förr fick föräldrarna rådet att inte berätta för barnet, nu sedan en längre tid tillbaka har rådet samt uppmaningen varit att berätta så tidigt som möjligt) så verkar alltså en stor majoritet inte ha något intresse av att få veta mer om donatorn eller hans/hennes identitet. Det verkar alltså inte vara viktigt för de flesta. En del donatorbarn vet inte ens om de har en anonym/icke-anonym donator eftersom de aldrig brytt sig om att ens fråga sina föräldrar eller vården om det.

I Sverige och många andra länder ska donation av könsceller ske altruistiskt. Det är alltså inte alls tillåtet att betala folk att donera. Det är däremot tillåtet för klinikerna att ge donatorerna ersättning för inkomstbortfall och resor till/från kliniken.

Var och en har rätt till sin åsikt och det är väl rimligt att åsikterna går isär. Personligen ser jag inget problem med ägg/spermiedonation alls. Det finns otroligt familjer som skapats med hjälp av detta och många barn (och numer vuxna) som blivit till på detta sätt och är glada att finnas till. Så länge donatorn är icke-anonym ser jag inga problem alls. Visst finns det säkert vissa donatorbarn med icke-anonym donator som inte mår bra över hur de blivit till, men i de fallen anser jag att det goda överväger. Familjer har skapats, föräldrars högsta önskan har uppfyllts, väldigt många av barnen verkar ibte ha några problem alls med hur de blivit till osv. När det kommer till icke-anonyma donatorer kan jag tycka att det är mer problematiskt. Att beröva barnen rätten att själv välja om de ska ta reda på mer kring sitt genetiska ursprung eller inte känns inte helt rätt. Särskilt som många av personerna med den typ av donator inte mår så bra över situationen. Samtidigt är det inte helt svart-vitt heller. Många med anonym donator bryr sig inte heller, mår bra och har inga problem. Det är de som är missnöjda som syns och hörs, resten har inget behov av att uttala sig utan lever nöjt på med sina liv. Men jag tror ändå att om jag hade fått bestämma lagarna kring detta hade alla donatorer varit icke-anonyma (då kan barnet välja själv om det vill ta reda på vem donatorn är eller inte) och så mycket info som möjligt om donatorn göras tillgänglig (så som det är i många andra länder) från start, så det finns om barnet skulle vara intresserad av att ta del av det eller ha frågor som i så fall ofta kan få svar direkt när de uppkommer under uppväxten.

Fast DU säger ju genomgående att det är etiskt fel att ?köpa? ägg som du kallar det.

Har jag alltså så gravt missförstått dig och att du egentligen menar att företeelsen är helt ok så länge barnet har rätt att få veta vem donatorn är?

Jag syftade inte på det. Men ja... jag personligen tycker det, men alla tycker inte det. Jag känner det främst för att det ser ut som det gör - att barnet saknar rättigheter i det här att ta reda på sitt genetiska och kulturella ursprung, att man ska förneka dessa rättigheter trots att de är lagstadgade och att det hej vilt ska förnekas och ignoreras gör att barnet försätts i en hemsk situation pga att vuxna utnyttjar andra för att få ett barn till varje pris.

Att inte känna till sitt ursprung skapar mycket ohälsa hos den drabbade. Det känns vidare smutsigt och jag vill likställa detta med människohandel. Hur du kan se en äggcell enbart som en cell, och inte vad det utsätter en individ för är för mig obegripligt. Jag kan absolut inte förstå hur man frivilligt sätter in en annan människas kroppsdelar i sig själv och utsätter ett barn för detta när det ser ut som det gör.

Om du växte upp och du var mycket mörk och dina föräldrar är ljusa, eller tvärtom och du hade frågat: varför liknar jag inte mamma på vissa sätt? Varför är jag så mörk men ni så ljusa? Eller tvärtom. Och de svarar: det är inte viktigt. Vi uppfostrar dig.

Jaha men var kommer jag ifrån?

Från oss!

Det är ju att ljuga. Om så inte är fallet.

Dåså, då hade jag inte missförstått det alltså.

Fast det är ju i ett sånt läge man får hoppas att föräldrarna förklarar det här med spermier och ägg, och att barnet kom till genom donerat ägg/spermie/embryo.

Jag har inget emot att man berättar för barnet om donationen. Tvärtom tycker jag det är bra. Däremot anser jag att din beskrivning om att donatorn är en mamma eller pappa till barnet är djupt problematisk och felaktig. Det är en donator som donerat celler. Celler som annars skulle spolats ned i toan. Tycker inte det är en big deal. Däremot en sjukt god gärning av kvinnan som utsätter sig för allt det obehag som en äggdonation innebär för att ett högt efterlängtat barn ska få chansen att se dagens ljus, helt utan egen vinning. Dessa kvinnor är fan nån slags helgon.