BIM Juni
Nu hoppas vi på många gravida i juni!
Jag är inne på tredje försöket och hoppas på att det blir tredje gången gillt för vår del!
Välkomna och Lycka till!!!
Nu hoppas vi på många gravida i juni!
Jag är inne på tredje försöket och hoppas på att det blir tredje gången gillt för vår del!
Välkomna och Lycka till!!!
Jag är på ÄL +8 idag, tänkte hålla mig till BIM med att testa :D, alltså onsdag nästa vecka
Runt 19/6 om min cykel är ?normal? denna gången. Själv?
Haha man blir verkligen galen haha. Hmm, jag ?kände på mig? att jag var gravid veckan innan BIM, men jag kan inte sätta fingret på vad det var för symptom utan det bara kändes annorlunda hormonellt.
Jag behöver skriva av mig.
Jag har varit med i denna tråd men vill vara anonym.
Igår berättade min sambo något som fick min värld att rasa.
Jag grät så otroligt mycket igår, många förstår nog inte hur det här kan vara en sån big deal för mig ( har två barn sen tidigare) men jag gissar på att många av er andra som försöker och längtar förstår precis.
Det värsta av allt är att vi har försökt i tre månader, att han sa att han var redo (på min födelsedag med ett paket inslaget med en bebismössa och ett fint skrivet brev från blivande bebis (Hur romantiskt)) och att han nu har ändrat sig....
Jag har varit så säker på att vi faktiskt snart kommer att ha en bebis, en liten människa som vi tillsammans har skapat, en blandning mellan oss två.
Just nu känner jag mig så tom. Det känns nästan som att någon har dött och det gör ont i hela mig.
Tänk om jag är gravid nu!? Och han inte vill...
Jag behöver skriva av mig.
Jag har varit med i denna tråd men vill vara anonym.
Igår berättade min sambo något som fick min värld att rasa.
Jag grät så otroligt mycket igår, många förstår nog inte hur det här kan vara en sån big deal för mig ( har två barn sen tidigare) men jag gissar på att många av er andra som försöker och längtar förstår precis.
Det värsta av allt är att vi har försökt i tre månader, att han sa att han var redo (på min födelsedag med ett paket inslaget med en bebismössa och ett fint skrivet brev från blivande bebis (Hur romantiskt)) och att han nu har ändrat sig....
Jag har varit så säker på att vi faktiskt snart kommer att ha en bebis, en liten människa som vi tillsammans har skapat, en blandning mellan oss två.
Just nu känner jag mig så tom. Det känns nästan som att någon har dött och det gör ont i hela mig.
Tänk om jag är gravid nu!? Och han inte vill...
Hej, känner för dig <3 Det är nog bra att skriva just här för jag tror att vi är många som kan förstå. Jag kan i alla fall verkligen förstå hur tungt detta är att höra när man börjat hoppas och planera och gått in i detta "projekt" som det ju känns som. Inte en lätt process att avbryta, känslomässigt.
Jag behöver skriva av mig.
Jag har varit med i denna tråd men vill vara anonym.
Igår berättade min sambo något som fick min värld att rasa.
Jag grät så otroligt mycket igår, många förstår nog inte hur det här kan vara en sån big deal för mig ( har två barn sen tidigare) men jag gissar på att många av er andra som försöker och längtar förstår precis.
Det värsta av allt är att vi har försökt i tre månader, att han sa att han var redo (på min födelsedag med ett paket inslaget med en bebismössa och ett fint skrivet brev från blivande bebis (Hur romantiskt)) och att han nu har ändrat sig....
Jag har varit så säker på att vi faktiskt snart kommer att ha en bebis, en liten människa som vi tillsammans har skapat, en blandning mellan oss två.
Just nu känner jag mig så tom. Det känns nästan som att någon har dött och det gör ont i hela mig.
Tänk om jag är gravid nu!? Och han inte vill...
Jag förstår verkligen att det är en big deal, precis som du säger så är det ju ändå något man föreställer sig och ställer in sig känslomässigt på. Det måste vara så fruktansvärt tufft, jag känner med dig <3
Hoppas inte att det här låter som oombedda råd eller bara nåt du inte alls vill höra, då får du helt bortse från det jag skriver nu. Jag undrar bara om din sambo har kunnat förklara vad det är som har förändrats? Tänker om det kan stå för något annat, typ en rädsla för att vara otillräcklig eller inte orka, ha råd, ha tid till? Alltså om det är något som ni kan prata igenom och ta stöd av varandra kring eller om han "helt enkelt" inte vill?
Jag hoppas att du har någon som du kan få stöd av nu och som kan ge dig en bamsekram, om inte annat får du en skickad här <3
Jag behöver skriva av mig.
Jag har varit med i denna tråd men vill vara anonym.
Igår berättade min sambo något som fick min värld att rasa.
Jag grät så otroligt mycket igår, många förstår nog inte hur det här kan vara en sån big deal för mig ( har två barn sen tidigare) men jag gissar på att många av er andra som försöker och längtar förstår precis.
Det värsta av allt är att vi har försökt i tre månader, att han sa att han var redo (på min födelsedag med ett paket inslaget med en bebismössa och ett fint skrivet brev från blivande bebis (Hur romantiskt)) och att han nu har ändrat sig....
Jag har varit så säker på att vi faktiskt snart kommer att ha en bebis, en liten människa som vi tillsammans har skapat, en blandning mellan oss två.
Just nu känner jag mig så tom. Det känns nästan som att någon har dött och det gör ont i hela mig.
Tänk om jag är gravid nu!? Och han inte vill...
Jag behöver skriva av mig.
Jag har varit med i denna tråd men vill vara anonym.
Igår berättade min sambo något som fick min värld att rasa.
Jag grät så otroligt mycket igår, många förstår nog inte hur det här kan vara en sån big deal för mig ( har två barn sen tidigare) men jag gissar på att många av er andra som försöker och längtar förstår precis.
Det värsta av allt är att vi har försökt i tre månader, att han sa att han var redo (på min födelsedag med ett paket inslaget med en bebismössa och ett fint skrivet brev från blivande bebis (Hur romantiskt)) och att han nu har ändrat sig....
Jag har varit så säker på att vi faktiskt snart kommer att ha en bebis, en liten människa som vi tillsammans har skapat, en blandning mellan oss två.
Just nu känner jag mig så tom. Det känns nästan som att någon har dött och det gör ont i hela mig.
Tänk om jag är gravid nu!? Och han inte vill...
Är idag på äl+3 och har kännt av en ilande, stickande mensvärk/molande smärta i eftermiddag. Vet inte alls varför och tycker det värkar vara lite tidigt för denna sortens symptom haha men kan inte förneka att jag känner det. Vissa sidor står det att ett ägg kan fästa redan på dag 3 efter äl, men andra sidor säger tidigast dag 5. Så här ingen aning om van man ska gå efter :).
ÄL+7 idag, känner knappt något mer än liite molvärk som kommer och går och att brösten ömmar lite.. Funderar också på att testa på morsdag, har köpt ett testa tidigt test