• mson

    Orkar inte längre

    Hej!

    Jag är en man på 36 år. Jag lever i ett destrukrivt samboförhållande sedan 13 år tillbaka. Vi har 6 barn mellan 1 och 14.

    Min sambo har asperger syndrom och är mentalt på en mycket lägre nivå än jag vilket gör att jag inte får något intellektuellt utbyte av henne.

    Hon förstår inte vanliga saker som normalbegåvade förstår. Hon kan inte sköta sin egen ekonomi. Hon vet inte hur man byter en glödlampa och hur man ändrar hdmi på rvn. Hon vet knappt vad de olika instanserna och myndigheterna är i ett samhälle.

    Hon överlåter allt åt mig. Jag fick sköta hela dödsboet efter hennes far osv.

    Hon har varit arbetslös hela sitt liv och med tanke på våra 6 barn har hon hittills levt på grundarvodet från föräldrapenning. Hon hade inte vetat hur det fungerar att sköta ett jobb.

    Själv är jag egenföretagare och drar in all kosing till familjen.

    Hon är inne i en depression och har varit det under lång tid, där hon inte gör mycket alls. Hon sköter tvätten och gör enkla grejer som att byta blöjor på barnen och ammar, men allt övrigt gällande husgöromål får jag göra.

    Jag sköter hennes ekonomi, jag gör maten när jag kommer hem från jobbet då hon inte ens förberett något. Jag städar hela huset, gör läxor med barnen, kör dem till aktiviteter, sköter trädgården, diskar.. Ja i princip allt.

    Hon har inget körkort så jag får köra henne överallt, hämta paket åt henne osv. Hon har social fobi och vågar inte ens gå in och handla i affärer själv så det får jag göra.

    Hon är nedstämd och ledsen hela tiden och ligger för det mesta i sängen och vilar.

    Mycket tråkigt har hänt i hennes liv, hennes mor dog när hon var 11 år. Hennes pappa dog också nyligen, och hennes andra släktingar hör aldrig av sig.

    Hon har blivit väldigt intresserad av en förskolelärare som hon försöker bli vän med, hon säger att det är "vänskap vid första ögonkastet " och det är en slags besatthet hon har av henne. Förskoleläraren visar inget intresse tillbaka och har nekat flera gånger när hon frågat om fika och dylikt. Varje gång när hon visar ointresse mot henne så deppar hon ihop och gör ingenting. Tror det är att hon saknar en modersgestalt och försöker ersätta det med henne.

    Hon påstår att hon inte kan leva utan denne person i sitt liv.

    Hon vägrar söka hjälp, varje gång jag ber henne så säger hon bara att den enda hon vill prata med är denna kvinna och att så fort de blir vänner kommer allt bli bra.

    Detta tar hårt på mitt psyke. Medicinerar med högsta dosen citalopram.

    Tilläggas kan att jag inte har känslor kvar för henne. Enbart irritation.. jag attraheras inte heller av henne sexuellt.

    Att lämna henne är ju inte heller ett alternativ då familjen skulle slitas isär. Hon har inte den erfarenheten/orken/kunskapen som krävs att sköta ett eget hem. Sen finns risken att hon hade gjort något dumt och det vill jag inte ha på mitt samvete.

    Hon påstår att hon älskar mig, och hon säger att hon ska försöka bättra sig.. men det känns hopplöst. Livet glider mig förbi..

    Vad ska jag göra??

  • Svar på tråden Orkar inte längre
  • Anonym (Jonna)

    Tror du svartmålar henne föratt du är trött på henne. Tror inte hon är så nedsatt som du säger, låter på dig som att hon helt saknar hjärna och bara ligger hemma i er säng om dagarna. Verkar ju inte som att Du uppskattar henne alls när du pratar så här om henne. Att du inte kan ha vuxen samtal med henne kan ju inte heller stämma? Iså fall känns det ju som övergrepp att du ens har haft sex med henne! Mycket märkligt.

  • Anonym (Jonna)
    Anonym (Hjälp utifrån) skrev 2021-05-31 12:19:22 följande:

    Jo, men rimligen fick ni inte 6 barn på en gång, utan du också

    nån typ av svårighet, eftersom du faktiskt sett till att detta kunnat hända.

    Det är inte bara din partners brister och svårigheter som ställt till det för er, utan att du också sett till att detta kunnat hända, genom att ge henne fler barn och faktiskt sätta igång och kompensera hennes brister så att det fungerat tillräckligt.

    Jag köper inte att allt är hennes fel "bara" för att hon har diagnos och uppenbara problem. Rent krasst är halva "felet" ditt. Du har en del i detta.

    Du kan inte skylla allt på din partner. Du måste ta ansvar för din del i detta.


    Ja precis! Hur kan man ens ha sex med nån som ej pratar vuxen språk?
  • Anonym (Hjälp utifrån)
    Anonym (Jonna) skrev 2021-05-31 12:21:07 följande:

    Tror du svartmålar henne föratt du är trött på henne. Tror inte hon är så nedsatt som du säger, låter på dig som att hon helt saknar hjärna och bara ligger hemma i er säng om dagarna. Verkar ju inte som att Du uppskattar henne alls när du pratar så här om henne. Att du inte kan ha vuxen samtal med henne kan ju inte heller stämma? Iså fall känns det ju som övergrepp att du ens har haft sex med henne! Mycket märkligt.


    Ja precis! Och tråden ropar: lämna! Medan TS fortsatt kan tycka att han är kompetent och ok förälder.

    Jävligt oansvarigt att fortsätta skaffa barn med en person som inte hanterar att ha hand om barn.

    Rimligtvis håller TS sambo en viss nivå, annars skulle BB och BVC reagerat.

    Att ha 6 barn och dessutom en psykisk ohälsa gör att man ÄR annorlunda än folk i allmänhet. Vi snackar om en person som inte verkar fått växa upp till en vuxen person i samband med att barnen kom, utan där TS efter 6 barn börjar "inte orka mer" för att det är fel på min partner.

    Självklart har hans partner problem, men 50% av föräldraskapet är TS. Han borde se sin del i detta och också ta emot stöd.
  • Anonym (Jonna)
    Anonym (Hjälp utifrån) skrev 2021-05-31 12:33:19 följande:

    Ja precis! Och tråden ropar: lämna! Medan TS fortsatt kan tycka att han är kompetent och ok förälder.

    Jävligt oansvarigt att fortsätta skaffa barn med en person som inte hanterar att ha hand om barn.

    Rimligtvis håller TS sambo en viss nivå, annars skulle BB och BVC reagerat.

    Att ha 6 barn och dessutom en psykisk ohälsa gör att man ÄR annorlunda än folk i allmänhet. Vi snackar om en person som inte verkar fått växa upp till en vuxen person i samband med att barnen kom, utan där TS efter 6 barn börjar "inte orka mer" för att det är fel på min partner.

    Självklart har hans partner problem, men 50% av föräldraskapet är TS. Han borde se sin del i detta och också ta emot stöd.


    Ja helt omöjligt att hon skulle vara så nedsatt som han säger! Hon hade ju inte klarat av att ta hand om barnen heller i såfall och det gör hon ju när han jobbar?

    Om de går ifrån varann, kanske hon tom skulle klara sig bättre?
  • Anonym (Teddy)
    Anonym (Jonna) skrev 2021-05-31 11:34:07 följande:

    Ja där tror jag du har helt rätt! Obearbetad social fobi kan få människor att inte klara av mycket av "vuxengrejer" som gå till bank, möten, skolor, AF mm. Och att inte klara av att sätta i ny glödlampa mm kan ju beror på rädsla att göra fel/att hon sakna tro på sig själv. Själv så kan jag bete mig lite likt bara föratt jag är rädd föratt få stötar, lite elfobi. Men jag kan egentligen...men jag lider av ångest, och det är ganska mycket jag är rädd för. Men det har ju inget med min IQ att göra. Jag är ganska förnuftig och rationell egentligen, ja i samtal oså men så blir känslan så stark och jag reagerar i ren panik i vissa situationer.

    Men jag tror inte du ska tänka på att hon har lägre IQ än dig, det gör ju bara att ni kommer i obalans och att det blir att du är lite smartare och bättre. Inte så bra i en relation.


    Men det är väl klart att det påverkar relationen att leva med någon med ett lägre intellekt. Du läser väl vad ts skriver; det går inte att ha djupa samtal med henne, hon har stora brister i allmänbildningen, hon kan inte göra en del saker för att hon förstår inte vad det är hon måste göra. Ts blir som hennes förälder eller vårdare. Det är väl klart att attraktionen påverkas av att man måste ta hand om sin partner. Och att du och andra sen börjar babbla om att det egentligen handlar om social fobi, tycker du inte det är lite förolämpande mot ts att inte tro på vad ts själv beskriver om sin livssituation?
  • mson
    Anonym (Hjälp utifrån) skrev 2021-05-31 12:33:19 följande:
    Ja precis! Och tråden ropar: lämna! Medan TS fortsatt kan tycka att han är kompetent och ok förälder.

    Jävligt oansvarigt att fortsätta skaffa barn med en person som inte hanterar att ha hand om barn.

    Rimligtvis håller TS sambo en viss nivå, annars skulle BB och BVC reagerat.

    Att ha 6 barn och dessutom en psykisk ohälsa gör att man ÄR annorlunda än folk i allmänhet. Vi snackar om en person som inte verkar fått växa upp till en vuxen person i samband med att barnen kom, utan där TS efter 6 barn börjar "inte orka mer" för att det är fel på min partner.

    Självklart har hans partner problem, men 50% av föräldraskapet är TS. Han borde se sin del i detta och också ta emot stöd.
    Jag svartmålar inte.. jag är måhända ingen expert på att komma på bra exempel och möjligtvis kan det vara så som vissa säger, att det kan vara brist på intresse inom vuxenvärldens områden, som gör det, och inte IQ i sig..  det kan inte jag bedöma. jag berättar bara vad jag upplever.  hon kan typ allt om barn, för det är hennes specialintresse (ofta har man med autismspektrum ett antal specialintressen), hon är utöver det även bra på namn på kändisar så som skådespelare, sångare/sångerskor o.s.v, hon har också intresse för det övernaturliga..   men hon saknar intresset och förmågan att lära sig saker hon inte intresserar sig för, varav det absolut mest bekymmersamma är fundamentala delar i ett samhälle och hur det är uppbyggt med olika instanser och myndigheter, teknik (verkligen all form av teknik) o.s.v.   oavsett om det beror på IQ eller inlärningsproblem eller vad det nu är, så kvarstår ju ändå problemet.,  hon tar helt enkelt inte in sådant hon inte gillar.
  • Anonym (Teddy)
    AndreaBD skrev 2021-05-31 12:06:32 följande:

    Jag tror inte heller att det har med IQ att göra, utan det har med hennes autism att göra. Även om de flesta med Asperger förstår t.ex. vad skattepengar används till och liknande, så har jag också träffat ungdomar på spektrum (jag arbetar med dem) som hade sånt tänk. Det handlar oftast inte om lägre intelligens, utan antagligen handlar det om att de tänker så pass konkret att de inte kopplar något som är lite indirekt och på omvägar. 


    Det är rätt vanligt att man om man har autism också har nedsatt intellekt i varierande grad. En del är högfungerande, en del normalfungerande och andra lågfungerande. Jag förstår inte varför ni inte tror på vad ts beskriver.
  • Anonym (Hjälp utifrån)
    Anonym (Jonna) skrev 2021-05-31 12:42:49 följande:

    Ja helt omöjligt att hon skulle vara så nedsatt som han säger! Hon hade ju inte klarat av att ta hand om barnen heller i såfall och det gör hon ju när han jobbar?

    Om de går ifrån varann, kanske hon tom skulle klara sig bättre?


    Absolut! Möjligtvis är hon just nu i en djup depression och i behov av stöd.... Men bilden som TS förmedlar att han både driver företag och gör typ allt i hemmet är inte rimlig.

    TS dina exempel om intellektuellt utbyte förstärker inte bilden av att din partner är så efter som du vill förmedla. Det låter snarare som att du letar efter en ursäkt att lämna din familj och själv framstå som mogen och riktig.

    Som pappa har du ett ansvar för att dina barn har det bra och vill inte fin partner söka hjälp för egen del, får du göra det för dina barn. OM hon just nu inte förmår ligger det på dig att faktiskt se till att barnen får hjälp.

    Men du har också en del i att ni har 6 barn i hushållet. Du behöver se vad du kan göra. Allt är inte din partners ansvar.
  • Anonym (Hjälp utifrån)
    Anonym (Teddy) skrev 2021-05-31 12:49:04 följande:

    Det är rätt vanligt att man om man har autism också har nedsatt intellekt i varierande grad. En del är högfungerande, en del normalfungerande och andra lågfungerande. Jag förstår inte varför ni inte tror på vad ts beskriver.


    Att förutsätta att en person som har autism också har en intellektuell funktionsnedsättning utifrån att dess partner inte tycker att den är tillräckligt stimulerande är inget jag köper.

    Bara för att det är vanligt, betyder det inte att det är så i detta fallet.

    TS har skaffat 6 barn med denna kvinna och hon verkar ha haft stöd i en annan kommun, men utifrån vad TS beskriver är det inte några andra stödinsatser inkopplade.

    Jag ser det som orimligt att TS är så kompetent som han beskriver, medan mamman är så nedsatt som beskrivs.

    Utifrån att det är TS som inte orkar är det han som får söka hjälp till dina barn och faktiskt ta ansvar för att det inte fungerar.

    Att råka få något, eller två barn med en person som inte förmår är mänskligt. Men konflikt-rädsla som gör att det "råkar" bli sex stycken barn är mer än ett problem hos mamman.

    Utifrån TS beskrivning låter det tyvärr som att han plötsligt önskar att hans barnintresserade sambo plötsligt ska bry sig om allt som han tycker är normalt och hålla på och göra allt det där som han hela tiden gjort.

    I min värld är det en hårfin balans mellan att stötta en person med behov av hjälp och att hålla den tillbaka genom att inte ge den möjlighet att lära.
  • Anonym (Jonna)
    mson skrev 2021-05-31 12:46:30 följande:

    Jag svartmålar inte.. jag är måhända ingen expert på att komma på bra exempel och möjligtvis kan det vara så som vissa säger, att det kan vara brist på intresse inom vuxenvärldens områden, som gör det, och inte IQ i sig..  det kan inte jag bedöma. jag berättar bara vad jag upplever.  hon kan typ allt om barn, för det är hennes specialintresse (ofta har man med autismspektrum ett antal specialintressen), hon är utöver det även bra på namn på kändisar så som skådespelare, sångare/sångerskor o.s.v, hon har också intresse för det övernaturliga..   men hon saknar intresset och förmågan att lära sig saker hon inte intresserar sig för, varav det absolut mest bekymmersamma är fundamentala delar i ett samhälle och hur det är uppbyggt med olika instanser och myndigheter, teknik (verkligen all form av teknik) o.s.v.   oavsett om det beror på IQ eller inlärningsproblem eller vad det nu är, så kvarstår ju ändå problemet.,  hon tar helt enkelt inte in sådant hon inte gillar.


    Ja jag förstår!

    Jag fungerar nog lite likadant som henne, känns det som. Vissa saker tycker jag är supertråkigt och lär mig drf ingenting om det. Sen tycker jag mycket är mycket intressant och läser extra mycket om det.

    Det bästa för dig är ju att lämna, så du får tillbaka ditt liv! Du känner dig låst i något du inte vill vara i. Du har den rätten! Att vara fri och leva det liv du vill oavsett vad du tidigare valt att göra. Flytta ut, dela på ansvaret, du säger ju ändå att hon kan vara med barnen. Ge henne det ansvaret. Det är lätt hänt också att om man har en diagnos att man blir beroende av sin partner för att klara sig, fast man egentligen klara sig själv. Så om du lämnar på riktigt så måste hon ta ett annat ansvar och det kan vara det hon behöver. Hjälp bara till med sånt som måste ske.

    OM det blir för svårt för henne då får du ringa kommunen. Men det är inte säkert att det går åt helvete.
Svar på tråden Orkar inte längre