Orkar inte längre

Att förutsätta att en person som har autism också har en intellektuell funktionsnedsättning utifrån att dess partner inte tycker att den är tillräckligt stimulerande är inget jag köper.

Bara för att det är vanligt, betyder det inte att det är så i detta fallet.

TS har skaffat 6 barn med denna kvinna och hon verkar ha haft stöd i en annan kommun, men utifrån vad TS beskriver är det inte några andra stödinsatser inkopplade.

Jag ser det som orimligt att TS är så kompetent som han beskriver, medan mamman är så nedsatt som beskrivs.

Utifrån att det är TS som inte orkar är det han som får söka hjälp till dina barn och faktiskt ta ansvar för att det inte fungerar.

Att råka få något, eller två barn med en person som inte förmår är mänskligt. Men konflikt-rädsla som gör att det "råkar" bli sex stycken barn är mer än ett problem hos mamman.

Utifrån TS beskrivning låter det tyvärr som att han plötsligt önskar att hans barnintresserade sambo plötsligt ska bry sig om allt som han tycker är normalt och hålla på och göra allt det där som han hela tiden gjort.

I min värld är det en hårfin balans mellan att stötta en person med behov av hjälp och att hålla den tillbaka genom att inte ge den möjlighet att lära.

Ja helt riktigt det du skriver! Det kom ju fram I hans senaste inlägg att hon var riktigt bra med bl a barn och sånt hon är intresserad av då har hon väl ändå intelligens? Fast över annat som han inte ivärdesätter.

Han borde ordna med stödfamilj som barnen kan vara hos på helger?

Att förutsätta att en person som har autism också har en intellektuell funktionsnedsättning utifrån att dess partner inte tycker att den är tillräckligt stimulerande är inget jag köper.

Bara för att det är vanligt, betyder det inte att det är så i detta fallet.

TS har skaffat 6 barn med denna kvinna och hon verkar ha haft stöd i en annan kommun, men utifrån vad TS beskriver är det inte några andra stödinsatser inkopplade.

Jag ser det som orimligt att TS är så kompetent som han beskriver, medan mamman är så nedsatt som beskrivs.

Utifrån att det är TS som inte orkar är det han som får söka hjälp till dina barn och faktiskt ta ansvar för att det inte fungerar.

Att råka få något, eller två barn med en person som inte förmår är mänskligt. Men konflikt-rädsla som gör att det "råkar" bli sex stycken barn är mer än ett problem hos mamman.

Utifrån TS beskrivning låter det tyvärr som att han plötsligt önskar att hans barnintresserade sambo plötsligt ska bry sig om allt som han tycker är normalt och hålla på och göra allt det där som han hela tiden gjort.

I min värld är det en hårfin balans mellan att stötta en person med behov av hjälp och att hålla den tillbaka genom att inte ge den möjlighet att lära.

Det är PRECIS vad jag gör! Kolla på TS inlägg just före detta! Där säger han själv att han inte tror att det är lägre IQ, utan snarare att hon inte är intresserad av vissa saker. Och det är precis vad jag tyckte. 

Jo, det finns autism med nedsatt intellekt, men det skulle verkligen förvåna mig om någon blev ihop med en av dessa. Där är handikappet mycket mer omfattande än det som TS beskriver.

Men har hon verkligen det? Jag är inte så säker. En depression kan ju få en person att inte klara saker också.

Ts har inte skrivit att han bara tycker att hon inte är stimulerande. Han har beskrivit flera svårigheter hos sin sambo och jag undrar fortfarande varför du tycker dig ha skäl att misstro ts beskrivning. Jag tycker han beskriver sin situation bra och finner inget i hans berättelse att misstro. Varför är det så hemskt att erkänna att en del funktionshinder och handikapp har en lägre intellektuell nivå? Det är att förminska dom problem som följer med en sån tillvaro. Det gagnar ingen att försöka dölja problem som man behöver hjälp med.

Sambon har haft boendestöd tidigare vilket man bara kan få om man har nedsatta förmågor. Men du tror fortfarande inte på det? Att andra stödinsatser inte har satts in är inte konstigt om sambon tackar nej till hjälp eftersom ts ju sköter om det hon inte klarar.

Varför i hela fridens namn ser du det som orimligt att ts beskrivning av sambons nedsatta förmågor och hur han måste täcka upp för vad hon inte klarar är sann? Jag tycker din ständiga misstro och ifrågasättande av ts säger mer om dig än honom.

Jag håller med om att ts nu måste ta ansvar för situationen han själv satt sig i.

Jag håller med om att ts "konflikträdsla" som gjort att han nu inte orkar är osund och är en del av problemet.

Jag har inte läst en enda rad att ts vill att sambon plötsligt ska börja bry sig om sånt "han tycker är normalt". Däremot uppfattar jag det som att ts känner en ensamhet i relationen eftersom det finns så mycket dom inte kan dela. En helt rimlig känsla enligt mig. Och att ts önskar att sambon skulle dela på allt man behöver göra i ett hushåll, varför är det konstigt? Ts har ju beskrivit att det finns mycket i ett vardagligt liv som sambon inte klarar som han har gjort. Klart att det är betungande i längden.

Tror du att ts har hållt tillbaka sambon så att hon inte har kunnat lära? Alltså menar du att det är ts fel att sambon inte klarar en massa saker som de flesta gör regelbundet? Jag har inte alls känt några vibbar av att ts skulle vara så kontrollerande. En normalfungerande individ har kapaciteten att själv se vad som behöver göras och tillsammans med sin partner fördela vardagens uppgifter mellan varandra.