mson

Thu 27 May 2021 16:47

187 svar

Orkar inte längre

Hej!

Jag är en man på 36 år. Jag lever i ett destrukrivt samboförhållande sedan 13 år tillbaka. Vi har 6 barn mellan 1 och 14.

Min sambo har asperger syndrom och är mentalt på en mycket lägre nivå än jag vilket gör att jag inte får något intellektuellt utbyte av henne.

Hon förstår inte vanliga saker som normalbegåvade förstår. Hon kan inte sköta sin egen ekonomi. Hon vet inte hur man byter en glödlampa och hur man ändrar hdmi på rvn. Hon vet knappt vad de olika instanserna och myndigheterna är i ett samhälle.

Hon överlåter allt åt mig. Jag fick sköta hela dödsboet efter hennes far osv.

Hon har varit arbetslös hela sitt liv och med tanke på våra 6 barn har hon hittills levt på grundarvodet från föräldrapenning. Hon hade inte vetat hur det fungerar att sköta ett jobb.

Själv är jag egenföretagare och drar in all kosing till familjen.

Hon är inne i en depression och har varit det under lång tid, där hon inte gör mycket alls. Hon sköter tvätten och gör enkla grejer som att byta blöjor på barnen och ammar, men allt övrigt gällande husgöromål får jag göra.

Jag sköter hennes ekonomi, jag gör maten när jag kommer hem från jobbet då hon inte ens förberett något. Jag städar hela huset, gör läxor med barnen, kör dem till aktiviteter, sköter trädgården, diskar.. Ja i princip allt.

Hon har inget körkort så jag får köra henne överallt, hämta paket åt henne osv. Hon har social fobi och vågar inte ens gå in och handla i affärer själv så det får jag göra.

Hon är nedstämd och ledsen hela tiden och ligger för det mesta i sängen och vilar.

Mycket tråkigt har hänt i hennes liv, hennes mor dog när hon var 11 år. Hennes pappa dog också nyligen, och hennes andra släktingar hör aldrig av sig.

Hon har blivit väldigt intresserad av en förskolelärare som hon försöker bli vän med, hon säger att det är "vänskap vid första ögonkastet " och det är en slags besatthet hon har av henne. Förskoleläraren visar inget intresse tillbaka och har nekat flera gånger när hon frågat om fika och dylikt. Varje gång när hon visar ointresse mot henne så deppar hon ihop och gör ingenting. Tror det är att hon saknar en modersgestalt och försöker ersätta det med henne.

Hon påstår att hon inte kan leva utan denne person i sitt liv.

Hon vägrar söka hjälp, varje gång jag ber henne så säger hon bara att den enda hon vill prata med är denna kvinna och att så fort de blir vänner kommer allt bli bra.

Detta tar hårt på mitt psyke. Medicinerar med högsta dosen citalopram.

Tilläggas kan att jag inte har känslor kvar för henne. Enbart irritation.. jag attraheras inte heller av henne sexuellt.

Att lämna henne är ju inte heller ett alternativ då familjen skulle slitas isär. Hon har inte den erfarenheten/orken/kunskapen som krävs att sköta ett eget hem. Sen finns risken att hon hade gjort något dumt och det vill jag inte ha på mitt samvete.

Hon påstår att hon älskar mig, och hon säger att hon ska försöka bättra sig.. men det känns hopplöst. Livet glider mig förbi..

Vad ska jag göra??

Anonym (*)

Tue 1 Jun 2021 18:18

#103

mson skrev 2021-06-01 18:04:40 följande:

Kanske någon har något annat råd vi inte tänkt på förut...

visst har jag fått massa råd här som jag överväger. Självklart förväntar jag mig ingen magisk lösning för att kunna vara kvar och samtidigt fylla alla mina behov och önskemål. Försöker bara hitta rätt väg fram. Det som är minst dåligt för mig men framförallt för barnen.

Något annat råd vi inte tänkt på förut? Men snälla. Du har fått tusen råd här. Det finns inget mer att göra än det vi redan har föreslagit. Du förväntar dig ingen magisk lösning, säger du, men samtidigt griper du efter halmstrån. Vad är ?rätt väg fram?? Vilket utfall vill du ha? Att du fortsätter leva med henne eller att ni går isär? Jag får intrycket att du bara vill ha bort allt det jobbiga, men inte har en aning om hur det ska gå till eller hur resultatet egentligen ska se ut. Med andra ord, det känns verkligen som om du vill att vi ska trolla.

Det absolut bästa för både dig och barnen är att du lämnar. Det är inte ditt ansvar att se till att hon får hjälp, men hade jag varit du hade jag i samband med separationen försökt se till att hon fått hjälp. Dels av ren medmänsklighet och dels för att hon ska kunna fortsätta fungera som människa, och därmed ha kontakt med sina barn.

mson

Tue 1 Jun 2021 18:30

#104

Anonym (X) skrev 2021-06-01 18:08:14 följande:

Det finns ingen bra lösning.

Det är inte rimligt att fortsätta leva med ngn man inte har känslor för, och du kan inte tvinga henne att ta emot hjälp, men du måste ha en plan för barnen om du lämnar henne.

Har du det?

Nej, jag har lite idéer på sin höjd, men jag har på tok för lite på fötterna för att kunna faktiskt genomföra det. Vi äger huset gemensamt osv, och lägenheter finns inga på orten då det är stor bostadsbrist här.

Anonym (Quinn)

Tue 1 Jun 2021 18:30

#105

Anonym (*) skrev 2021-06-01 18:18:24 följande:

Något annat råd vi inte tänkt på förut? Men snälla. Du har fått tusen råd här. Det finns inget mer att göra än det vi redan har föreslagit. Du förväntar dig ingen magisk lösning, säger du, men samtidigt griper du efter halmstrån. Vad är ?rätt väg fram?? Vilket utfall vill du ha? Att du fortsätter leva med henne eller att ni går isär? Jag får intrycket att du bara vill ha bort allt det jobbiga, men inte har en aning om hur det ska gå till eller hur resultatet egentligen ska se ut. Med andra ord, det känns verkligen som om du vill att vi ska trolla.

Det absolut bästa för både dig och barnen är att du lämnar. Det är inte ditt ansvar att se till att hon får hjälp, men hade jag varit du hade jag i samband med separationen försökt se till att hon fått hjälp. Dels av ren medmänsklighet och dels för att hon ska kunna fortsätta fungera som människa, och därmed ha kontakt med sina barn.

Jag tror att ts anser att han faktiskt inte kan ta hand om sina sex barn utan sin frus hjälp, hur mycket brister hon än har. I alla fall utan att göra uppoffringar som han inte är villig att göra. Han är beroende av denna kvinna för att få vardagen att gå runt. Att ta hand om sex barn, varav ett bara är 1 år gammalt, är ett jättejobb, som inte är kompatibelt med eget företag.

If the solution is worse than the problem - you don't have a problem.

Anonym (*)

Tue 1 Jun 2021 18:41

#106

Anonym (Quinn) skrev 2021-06-01 18:30:29 följande:

Jag tror att ts anser att han faktiskt inte kan ta hand om sina sex barn utan sin frus hjälp, hur mycket brister hon än har. I alla fall utan att göra uppoffringar som han inte är villig att göra. Han är beroende av denna kvinna för att få vardagen att gå runt. Att ta hand om sex barn, varav ett bara är 1 år gammalt, är ett jättejobb, som inte är kompatibelt med eget företag.

If the solution is worse than the problem - you don't have a problem.

Det är möjligt, men det förklarar inte vad han vill med tråden. Han har ju ratat alla förslag som inte innebär att lämna också. Som jag skrev så verkar han vilja att vi bara ska få det jobbiga att försvinna, men han vet inte hur eller hur han vill att resultatet ska se ut.

Anonym (X)

Tue 1 Jun 2021 18:43

#107

Du gör ju redan allt säger du.

Vad blir skillnaden om ni separerat?

Barnen måste naturligtvis bo hos dig med de brister hon har, soc får hjälpa med boendet till henne, och så kan hon ha helgumgänge.

Anonym (Hela sanningen?)

Tue 1 Jun 2021 19:39

#108

Har läst hela tråden, dock i omgångar så kanske minns något fel.

Vill börja med att säga att 6 barn mellan 1 och 14 år är ingen barnlek. Herregud, jag har 2 st i åldern 7 och 12 och är supertrött ibland! I tråden låter det som om TS ägnar mycket tid åt jobb, och att sambon ensam sköter allt som har med barnens skötsel att göra. Tro 17 att hon inte också ringer samtal och byter glödlampor!?

Man måste inte vara allmänbildad och kunna ringa samtal till myndigheter för att vara en bra förälder. Sen låter det lite sådär med fixeringen vid andra personer. Men det framgår faktiskt inte alls i tråden hur hon är med barnen. Hon kanske lagar jättegod mat och ägnar dom massor med uppmärksamhet...inget vi vet.

Det vi vet är att ni har gjort er beroende av varandra. Hon är ekonomiskt beroende av dig, och du hade antagligen aldrig fått ihop tillvaron utan henne. Så gör det bästa av det och var snälla mot varandra.

*Inga fler barn.

*Gör upp en långsiktig plan över hur ni ska kunna gå isär och att båda klarar sig bra, både ekonomiskt och psykiskt. Det kommer kanske krävas att ni hjälps åt under många år framöver. Ni kanske måste hitta en annan lösning under ett antal år. T.ex. en liten övernattningslägenhet där en förälder bor varannan vecka.

*Säkra hennes ekonomiska framtid. Sätter du t.ex in pengar till hennes pension som kompensation för alla år hemma?

*Barnens välmående i fokus. Barn mår bl.a bra av föräldrar som mår bra och är snälla mot varandra och mot barnen. Och de mår bra av närvarande vuxna.

Hoppas det löser sig för er.

Anonym (Maj)

Tue 1 Jun 2021 19:40

#109

Drottningen1970 skrev 2021-05-27 19:01:36 följande:

På nåt vis känns det inte som om det är dig det är synd om här. Känns mer eller mindre som ett övergrepp att du hållit en kvinna utan förmåga att ens ta hand om sig själv i princip gravid under hela er relation. Och nu gnäller du över att livet inte går ihop. Känns lite äckligt då hon uppenbarligen har så begränsade förmågor.

Ursäkta? Det är väl två personer som väljer att skaffa barn? TS fru är trots allt en vuxen person- det är skillnad på att ha svårigheter att få vardagen att gå ihop och att vara som ett barn mentalt. Vore frun så pass intellektuellt funktionsnedsatt hade det gjorts en utredning för många år sen.

Men TS, är det den här relationen du vill ska vara dina barns förebild?

Anonym (Jonna)

Tue 1 Jun 2021 20:03

#110

Anonym (Hela sanningen?) skrev 2021-06-01 19:39:22 följande:

Har läst hela tråden, dock i omgångar så kanske minns något fel.

Vill börja med att säga att 6 barn mellan 1 och 14 år är ingen barnlek. Herregud, jag har 2 st i åldern 7 och 12 och är supertrött ibland! I tråden låter det som om TS ägnar mycket tid åt jobb, och att sambon ensam sköter allt som har med barnens skötsel att göra. Tro 17 att hon inte också ringer samtal och byter glödlampor!?

Man måste inte vara allmänbildad och kunna ringa samtal till myndigheter för att vara en bra förälder. Sen låter det lite sådär med fixeringen vid andra personer. Men det framgår faktiskt inte alls i tråden hur hon är med barnen. Hon kanske lagar jättegod mat och ägnar dom massor med uppmärksamhet...inget vi vet.

Det vi vet är att ni har gjort er beroende av varandra. Hon är ekonomiskt beroende av dig, och du hade antagligen aldrig fått ihop tillvaron utan henne. Så gör det bästa av det och var snälla mot varandra.

*Inga fler barn.

*Gör upp en långsiktig plan över hur ni ska kunna gå isär och att båda klarar sig bra, både ekonomiskt och psykiskt. Det kommer kanske krävas att ni hjälps åt under många år framöver. Ni kanske måste hitta en annan lösning under ett antal år. T.ex. en liten övernattningslägenhet där en förälder bor varannan vecka.

*Säkra hennes ekonomiska framtid. Sätter du t.ex in pengar till hennes pension som kompensation för alla år hemma?

*Barnens välmående i fokus. Barn mår bl.a bra av föräldrar som mår bra och är snälla mot varandra och mot barnen. Och de mår bra av närvarande vuxna.

Hoppas det löser sig för er.

Jättebra inlägg!! :)

Beaniee

Tue 1 Jun 2021 20:12

#111

Om du inte har några känslor och hon inte bidrar med ett dyft, vad ska du med henne till? Låter som du har ett extra barn som egentligen borde vara din jämställda partner och stötta dig med 50% av allt hemarbete och familj.

Lämna henne och se till att få egen vårdnad om barnen.

Livet är för kort att dalta med vuxna människor som inte kan ta hand om sig själva och absolut för kort att leva med någon man inte har känslor för.

Barnen kommer må bättre med åtminstone en lycklig, vuxen förälder!

Beaniee

Tue 1 Jun 2021 20:16

#113

Anonym (Hela sanningen?) skrev 2021-06-01 19:39:22 följande:

Har läst hela tråden, dock i omgångar så kanske minns något fel.

Vill börja med att säga att 6 barn mellan 1 och 14 år är ingen barnlek. Herregud, jag har 2 st i åldern 7 och 12 och är supertrött ibland! I tråden låter det som om TS ägnar mycket tid åt jobb, och att sambon ensam sköter allt som har med barnens skötsel att göra. Tro 17 att hon inte också ringer samtal och byter glödlampor!?

Man måste inte vara allmänbildad och kunna ringa samtal till myndigheter för att vara en bra förälder. Sen låter det lite sådär med fixeringen vid andra personer. Men det framgår faktiskt inte alls i tråden hur hon är med barnen. Hon kanske lagar jättegod mat och ägnar dom massor med uppmärksamhet...inget vi vet.

Det vi vet är att ni har gjort er beroende av varandra. Hon är ekonomiskt beroende av dig, och du hade antagligen aldrig fått ihop tillvaron utan henne. Så gör det bästa av det och var snälla mot varandra.

*Inga fler barn.

*Gör upp en långsiktig plan över hur ni ska kunna gå isär och att båda klarar sig bra, både ekonomiskt och psykiskt. Det kommer kanske krävas att ni hjälps åt under många år framöver. Ni kanske måste hitta en annan lösning under ett antal år. T.ex. en liten övernattningslägenhet där en förälder bor varannan vecka.

*Säkra hennes ekonomiska framtid. Sätter du t.ex in pengar till hennes pension som kompensation för alla år hemma?

*Barnens välmående i fokus. Barn mår bl.a bra av föräldrar som mår bra och är snälla mot varandra och mot barnen. Och de mår bra av närvarande vuxna.

Hoppas det löser sig för er.

Säkra hennes ekonomiska framtid? Varför i allsindar skulle han göra det?

Vuxna människor har ett eget ansvar att ta ansvar för att försörja sig själva.

Det är ingen rättighet att bli ekonomisk sponsrad av sin resp.

Han säger själv att hon inte ens orkar hämta sina paket, inte gör något hemma. Hon låter som en parasit alt. djup deprimerad. Varför ska han ta hand om henne?

Hon får ju söka vård i så fall!

Orkar inte längre

INNEHÅLL