mson

Thu 27 May 2021 16:47

187 svar

Orkar inte längre

Hej!

Jag är en man på 36 år. Jag lever i ett destrukrivt samboförhållande sedan 13 år tillbaka. Vi har 6 barn mellan 1 och 14.

Min sambo har asperger syndrom och är mentalt på en mycket lägre nivå än jag vilket gör att jag inte får något intellektuellt utbyte av henne.

Hon förstår inte vanliga saker som normalbegåvade förstår. Hon kan inte sköta sin egen ekonomi. Hon vet inte hur man byter en glödlampa och hur man ändrar hdmi på rvn. Hon vet knappt vad de olika instanserna och myndigheterna är i ett samhälle.

Hon överlåter allt åt mig. Jag fick sköta hela dödsboet efter hennes far osv.

Hon har varit arbetslös hela sitt liv och med tanke på våra 6 barn har hon hittills levt på grundarvodet från föräldrapenning. Hon hade inte vetat hur det fungerar att sköta ett jobb.

Själv är jag egenföretagare och drar in all kosing till familjen.

Hon är inne i en depression och har varit det under lång tid, där hon inte gör mycket alls. Hon sköter tvätten och gör enkla grejer som att byta blöjor på barnen och ammar, men allt övrigt gällande husgöromål får jag göra.

Jag sköter hennes ekonomi, jag gör maten när jag kommer hem från jobbet då hon inte ens förberett något. Jag städar hela huset, gör läxor med barnen, kör dem till aktiviteter, sköter trädgården, diskar.. Ja i princip allt.

Hon har inget körkort så jag får köra henne överallt, hämta paket åt henne osv. Hon har social fobi och vågar inte ens gå in och handla i affärer själv så det får jag göra.

Hon är nedstämd och ledsen hela tiden och ligger för det mesta i sängen och vilar.

Mycket tråkigt har hänt i hennes liv, hennes mor dog när hon var 11 år. Hennes pappa dog också nyligen, och hennes andra släktingar hör aldrig av sig.

Hon har blivit väldigt intresserad av en förskolelärare som hon försöker bli vän med, hon säger att det är "vänskap vid första ögonkastet " och det är en slags besatthet hon har av henne. Förskoleläraren visar inget intresse tillbaka och har nekat flera gånger när hon frågat om fika och dylikt. Varje gång när hon visar ointresse mot henne så deppar hon ihop och gör ingenting. Tror det är att hon saknar en modersgestalt och försöker ersätta det med henne.

Hon påstår att hon inte kan leva utan denne person i sitt liv.

Hon vägrar söka hjälp, varje gång jag ber henne så säger hon bara att den enda hon vill prata med är denna kvinna och att så fort de blir vänner kommer allt bli bra.

Detta tar hårt på mitt psyke. Medicinerar med högsta dosen citalopram.

Tilläggas kan att jag inte har känslor kvar för henne. Enbart irritation.. jag attraheras inte heller av henne sexuellt.

Att lämna henne är ju inte heller ett alternativ då familjen skulle slitas isär. Hon har inte den erfarenheten/orken/kunskapen som krävs att sköta ett eget hem. Sen finns risken att hon hade gjort något dumt och det vill jag inte ha på mitt samvete.

Hon påstår att hon älskar mig, och hon säger att hon ska försöka bättra sig.. men det känns hopplöst. Livet glider mig förbi..

Vad ska jag göra??

Anonym (*)

Tue 1 Jun 2021 22:03

#124

Anonym (Hela sanningen?) skrev 2021-06-01 21:28:09 följande:

Det låter verkligen som en tuff situation för er alla! Förstår verkligen om ni är helt slutkörda båda två. Har ni någonsin egentid? Är hon hemifrån ensam någon gång? Är du någonsin ensam hemma?

Det är lätt att hamna i ett sluttande plan där man bara tar energi från varandra, aldrig ger...och där verkar ni ha hamnat. Jag håller verkligen med dom som tycker att ni borde försöka separera. Ni skulle antagligen hitta ny kraft båda två om ni fick mer chans till återhämtning och eget liv.

Håller också med dom som säger till dig att sterilisera dig. Ett till barn skulle inte vara bra.

Försök tänk lite vidare...hur skulle ni kunna lösa det utan en traditionell separation (eftersom ingen av er skulle klara det speciellt bra)?

Och om det är precis så illa som du beskrivet det, m.a.o. ren misär, så behöver du ta hjälp från socialtjänsten. De kommer antagligen se det som något positivt om ni söker hjälp själva.

TS sambo har ju social fobi och vågar inte ens gå in i affärer själv, så inte så sannolikt att hon gillar att vara hemifrån ensam.

Hur menar du att TS tar energi från sin sambo? Och att han aldrig ger? HON tar massor av energi från honom, eftersom han får sköta i princip allt hemma. Han ger henne allt! Han har ju t.o.m. gett henne sex barn, fast han inte ville.

För att sambon ska kunna ?hitta ny kraft? och ?få chans till återhämtning och eget liv? efter en separation, så behöver hon massivt stöd utifrån i form av bl.a. boendestöd. Hon kan ju inte ta hand om sig själv.

Varför tror du inte att TS skulle klara en separation bra?

Anonym (fer)

Tue 1 Jun 2021 22:55

#125

Anonym (*) skrev 2021-06-01 22:03:53 följande:

TS sambo har ju social fobi och vågar inte ens gå in i affärer själv, så inte så sannolikt att hon gillar att vara hemifrån ensam.

Hur menar du att TS tar energi från sin sambo? Och att han aldrig ger? HON tar massor av energi från honom, eftersom han får sköta i princip allt hemma. Han ger henne allt! Han har ju t.o.m. gett henne sex barn, fast han inte ville.

För att sambon ska kunna ?hitta ny kraft? och ?få chans till återhämtning och eget liv? efter en separation, så behöver hon massivt stöd utifrån i form av bl.a. boendestöd. Hon kan ju inte ta hand om sig själv.

Varför tror du inte att TS skulle klara en separation bra?

Köper verkligen inte han har gett henne sex barn, fast han inte ville. Du får det att låta som hon höll en pistol mot hans huvud och han inte ens deltog.

Anonym (*)

Tue 1 Jun 2021 23:38

#126

Anonym (fer) skrev 2021-06-01 22:55:49 följande:

Köper verkligen inte han har gett henne sex barn, fast han inte ville. Du får det att låta som hon höll en pistol mot hans huvud och han inte ens deltog.

Det har jag aldrig påstått att hon har gjort. Det får stå för dig att du tycker det låter som det. TS har beskrivit i tråden hur han har sagt nej till fler barn, men hur hon kört med känslomässig utpressning för att få som hon ville.

Anonym (S)

Tue 1 Jun 2021 23:50

#127

Anonym (*) skrev 2021-06-01 22:03:53 följande:

TS sambo har ju social fobi och vågar inte ens gå in i affärer själv, så inte så sannolikt att hon gillar att vara hemifrån ensam.

Hur menar du att TS tar energi från sin sambo? Och att han aldrig ger? HON tar massor av energi från honom, eftersom han får sköta i princip allt hemma. Han ger henne allt! Han har ju t.o.m. gett henne sex barn, fast han inte ville.

För att sambon ska kunna ?hitta ny kraft? och ?få chans till återhämtning och eget liv? efter en separation, så behöver hon massivt stöd utifrån i form av bl.a. boendestöd. Hon kan ju inte ta hand om sig själv.

Varför tror du inte att TS skulle klara en separation bra?

TS har ju själv sagt att han inte vet hur han skulle klara av att ta hand om barnen och hemmet själv. Och att han skulle behöva träffa någon ny som kan hjälpa honom med det för att klara av det.

Ja vid en separation borde hon få boendestöd, kanske är hon mer motiverad till det då också. Med den hjälpen skulle hon förmodligen klara sig ok. Att lyckas ha hand om 6 barn med asperger och depression är ändå rätt bra jobbat tycker jag.

Svårare för TS kanske att hantera jobb, hem och 6 barn vid en separation.

Anonym (Camilla)

Tue 1 Jun 2021 23:55

#128

Men stackars sate! Fy fasen vad du kämpar. Mycket har sagts redan. Gör en vasektomi. Hon har ingen försörjning utan lever på barnbidrag och din lön. Det är fan inte ok att inte ha någon slags inkomst eller för all del bidrag.

Varför vägrar hon vård tror du? Jag gissar på att då kommer det att krävas en insats. Hon har det för jävla bekvämt nu. Det har ju blivit så att du curlar henne. Har hon annan diagnos än Aspergers? Lågbegåvad? Hon borde iallafall kunna ha någon daglig verksamhet. AME eller Samhall om ni nu inte har riktiga småfisar. Du behöver få hjälp via socialtjänst, arbetsförmedlingen och psykiatrin. Du måste vara rädd om dig.

mson

Wed 2 Jun 2021 21:41

#129

Om jag skiftar fokus.. har ni något råd om hur en eventuell separation skulle fungera praktiskt.

Vi bor i en stor villa med 8 rok, och står båda som ägare på huset.

När vi tog huslånet en gång i tiden hade vi bara 3 barn. Risken är stor att banken inte skulle gå med på att skriva över lånet till mig enbart, då de skulle göra en ny bedömning om betalningsförmåga och med 6 barn och mig som ensam ägare är det betydligt mindre marginaler.. dessutom har jag ju eget företag nu, när vi tog huslånet var jag anställd.

Alltså är enda sättet att vi säljer huset och skaffar varsin lägenhet på 6 rok eller större.. I vår kommun finns det inga sådana. Det finns inte ens en etta ledig i hela kommunen. Förutom det uppenbara att flytta till annan kommun i två olika lägenheter, vilket även det hade varit svårt att hitta, finns det några andra möjligheter? Har jag ens rätt i mina antaganden ovan?

Anonym (Anna)

Thu 3 Jun 2021 06:07

#130

Kan du inte få BVC att scanna för depression? Det kanske skulle ha större framgång än om det kommer från dig.

Anonym (Hemskt ledsen)

Thu 3 Jun 2021 07:47

#131

mson skrev 2021-06-02 21:41:23 följande:

Om jag skiftar fokus.. har ni något råd om hur en eventuell separation skulle fungera praktiskt.

Vi bor i en stor villa med 8 rok, och står båda som ägare på huset.

När vi tog huslånet en gång i tiden hade vi bara 3 barn. Risken är stor att banken inte skulle gå med på att skriva över lånet till mig enbart, då de skulle göra en ny bedömning om betalningsförmåga och med 6 barn och mig som ensam ägare är det betydligt mindre marginaler.. dessutom har jag ju eget företag nu, när vi tog huslånet var jag anställd.

Alltså är enda sättet att vi säljer huset och skaffar varsin lägenhet på 6 rok eller större.. I vår kommun finns det inga sådana. Det finns inte ens en etta ledig i hela kommunen. Förutom det uppenbara att flytta till annan kommun i två olika lägenheter, vilket även det hade varit svårt att hitta, finns det några andra möjligheter? Har jag ens rätt i mina antaganden ovan?

Jo men du kommer ju få ha barnen på heltid så du får all barnbidrag +bostadsbidrag etc tror jag iom skiljsmässan så det tar väl ändå banken hänsyn till?

Anonym (Stina)

Thu 3 Jun 2021 07:52

#132

mson skrev 2021-06-02 21:41:23 följande:

Om jag skiftar fokus.. har ni något råd om hur en eventuell separation skulle fungera praktiskt.

Vi bor i en stor villa med 8 rok, och står båda som ägare på huset.

När vi tog huslånet en gång i tiden hade vi bara 3 barn. Risken är stor att banken inte skulle gå med på att skriva över lånet till mig enbart, då de skulle göra en ny bedömning om betalningsförmåga och med 6 barn och mig som ensam ägare är det betydligt mindre marginaler.. dessutom har jag ju eget företag nu, när vi tog huslånet var jag anställd.

Alltså är enda sättet att vi säljer huset och skaffar varsin lägenhet på 6 rok eller större.. I vår kommun finns det inga sådana. Det finns inte ens en etta ledig i hela kommunen. Förutom det uppenbara att flytta till annan kommun i två olika lägenheter, vilket även det hade varit svårt att hitta, finns det några andra möjligheter? Har jag ens rätt i mina antaganden ovan?

För det första:

Det du måste inse är att allt du beskriver innebär att din fru inte kan ta hand om barnen själv. Tänk inte varannan vecka, tänk att barnen blir ditt ansvar och mamman är en viktig person i deras liv men som inte bor med dem.

Sedan: Att hitta två lägenheter på 6 rum är osannolikt. Och att din fru ska klara av att ta hand om en 6-rummare är ännu mer osannolikt. Du får nog se till att hitta en 4:a eller om du har tur en 5:a och så får barnen dela rum. Du själv kanske får sova i vardagsrummet. Hur din fru ska bo är en annan fråga och det är där du måste ta samhället till hjälp.

DVQ

Thu 3 Jun 2021 08:40

#133

mson skrev 2021-06-02 21:41:23 följande:

Om jag skiftar fokus.. har ni något råd om hur en eventuell separation skulle fungera praktiskt.

Vi bor i en stor villa med 8 rok, och står båda som ägare på huset.

När vi tog huslånet en gång i tiden hade vi bara 3 barn. Risken är stor att banken inte skulle gå med på att skriva över lånet till mig enbart, då de skulle göra en ny bedömning om betalningsförmåga och med 6 barn och mig som ensam ägare är det betydligt mindre marginaler.. dessutom har jag ju eget företag nu, när vi tog huslånet var jag anställd.

Alltså är enda sättet att vi säljer huset och skaffar varsin lägenhet på 6 rok eller större.. I vår kommun finns det inga sådana. Det finns inte ens en etta ledig i hela kommunen. Förutom det uppenbara att flytta till annan kommun i två olika lägenheter, vilket även det hade varit svårt att hitta, finns det några andra möjligheter? Har jag ens rätt i mina antaganden ovan?

Hur kunde din sambo ens bli aktuell för huslån utan inkomst? Har du räknat med cirka 10k i underhållsstöd och det faktum att du inte är försörjningsansvarig för en annan vuxen människa i den nya kalkyken?

Sedan får jag inte dina utsagor att gå ihop. Din sambo klarar inget men samtidigt är du så beroende av att hon tar hand om barnen att du inte kan separera.

Jag kan också säga att jag är en fullt kapabel och driven person som i vanliga fall både heltidsarbetar och tar ett stort ansvar för hemmet. Under tiden jag helammade förberedde inte heller jag mat eller gjorde några stora hushållsinsatser. Och jag hade ett barn att ta hand om. Även om din sambo verkar ha en hel del problem som hon måste ta tag i undrar jag om du inte begär väl mycket av henne också. Med sex barn på 13 år har hon ju varit konstant gravid eller ammat, ibland troligen både och. Att hon är trött och deprimerad är inte så konstigt. Däremot är det så klart konstigt att hon inte verkar ha någon som helst insikt och istället vill ha ett sjunde barn.

Orkar inte längre

INNEHÅLL