Orgasmfritt

Ja, det är självklart att han behöver prata om problemet med sin partner.  Jag hade aldrig stannat i en sexlös relation. Inte heller med någon som inte kunde prata om problemet. 

Orsakerna bakom låg lust kan däremot vara många och ibland komplexa. 

Jag förstår dock inte varför du överhuvudtaget tar upp kortvariga svackor i sexlivet när det som diskuteras i den här tråden (liksom i nästan alla andra trådar om detta ämne) är väldigt långvariga problem. Det är ju oerhört mycket lättare att ha förståelse för sexbrist under ett par månader än under flera år.

Det var inte ett exempel på sexbrist, det var ett exempel på hur olika mina olika män uttryckte sig, och hur små saker i beteende kan skilja. 

Mitt ex tyckte säkert att han visade förståelse när jag var stressad, men så UPPLEVDE inte jag det. Det kunde handlat om precis vad som helst egentligen. Det var bemötandet jag ville illustrera.

Jag kände mig ALLTID stressad om jag inte kom fort med honom, men ALDRIG med min nya man. DET var skillnaden.

Varför jag skriver detta är för att dessa skillnader kan man inte alltid berätta för sin man. I trådar som dessa vill män att kvinnor ska berätta vad de gillar, hur de njuter osv. Men jag tror det ofta kan vara känslor som är svåra att berätta. Människor är ofta ovana att prata om känslor på det sättet. Det kan tom vara svårt att inse. 
Det var liksom ingen tekniskt färdighet, eller någon upphetsande aktivitet som min behövde ändra, det var hans grundförståelse som var för dålig. I alla fall uppfattade jag att han tyckte jag var jobbig om jag tog tid. 

Varför är det så fel att ta upp detta? Är det för att du tycker att det är oväsentligt nonsens? 
Jag tror det är oerhört viktigt. 

Jag är i 35-årsåldern med 3 barn (ett med nuvarande killen) och har aldrig kommit när jag har haft sex.. använder däremot vibrator själv ibland och då kommer jag. Tycker det är ok så och jag tycker sexet är ganska bra ändå, tänder på att det är skönt för honom och det handlar ju om mer än orgasm (närhet osv).

Vi har oftast sex några gånger i veckan , tycker det är ganska ofta eftersom vi har en bebis .. men vet att han runkar också ibland, om han är själv hemma eller på toaletten om vi inte har hunnit ligga.

Det som är bra med han jag är tillsammans med nu är att han aldrig har tjatat om att jag ska komma.. andra killar förut har gjort det och det blir bara jobbigt. Så det är bra att du inte pressar henne TS. Som tjej tycker jag iallafall garanterat att sex kan vara bra utan att jag kommer , vet inte hur det är för killar. Om du runkar ofta kanske inte du heller måste komma varje gång ni har sex , försök fokusera mer på närhet och så ? 

Jag tycker inte det låter som något bra upplägg att fråga om vin, ost och yonimassage. Särskilt inte i en relation med fattigt sexliv.
Lite oväntat att hon tydligen ville testa lite sedan. Det är ju ändå positivt. Vad exakt var det du gjorde? Jag förstår inte varför du valde ett tillfälle med tidsbrist. Du gör det väldigt svårt. 
Det låter som något du börjat med ganska nyligen. Egentligen inte så konstigt att hon inte velat prova redan. Det har inte gått så många dagar. 

Jag tycker inte alls att det är oväsentligt nonsens. Jag anser bara att det är irrelevant för en diskussion som handlar om sexbrist som pågått i åratal. Jag håller absolut med om att man bör ha förståelse för att man inte hela tiden kan vara på topp sexuellt, men om det går flera år utan att den som tappat lusten visar någon uppriktig vilja att hitta tillbaka, fastän man gjort sitt bästa för att vara förstående och ta reda på vad man skulle kunna göra för att bidra till att lösa problemet, då är det inte konstigt att man tappar tålamodet.

Fast mitt inlägg var ett svar på signaturen"herrens" inlägg där han skrev
Citat*Men kvinnor måste någon gång få ur tummen och själva agera o vá aktiva för bådas njutning. Att prata o lära han till det bättre, ta egna initiativ, vara öppensinnig för nya bus o våga testa saker.*slut citat
Jag tror oftast problemen av en annan karaktär. 

Om man levt i en relation med sexbrist/sexuella problem länge är det sannolikt ett större problem i grunden. Inte sällan handlar det om att känslorna minskat.
Då spelar det ju (oftast) ingen roll vad man gör. Om man lever i en bristfällig relation måste man ta reda på vad det beror på. Om man inte får något svar måste man fråga sig om man själv är redo att satsa på relationen, samt om ens partner vill satsa på relationen. Om det handlar om sex, måste man ta reda på vad opartmen känner och om partnern är redo att satsa på sexlivet. Om inte (antigen ett nekande svar, eller att inget händer)  måste man bestämma sig om det är dax att skilja sig. Väljer man att stanna, trots ett dåligt sexliv, är det ett aktivt val. 

Det låter som du tar åt dig av det jag skriver. Om du har varit med om en sexbrist i flera år kanske du kan dela med dig av hur din partner upplevet(upplever) erat sexliv. Vad har din partner angett för orsak till problemet? Har ni kommit överens om att jobba på sexlivet, eller haft någon plan? 

Det är svårt att ge en rättvis bild av sitt sexliv på några få inlägg. Jag har börjat. Träffa en terapeut/sexolog som jag bollar en del tankar och inte ens efter två timmars samtal lyckas jag med det. Vi toppar och dalar som alla andra och för tillfället är vi lite i en topp. Men för att förekomma alla frågor om vad som gör att det är bra just nu så beror det på att hennes medicinering har börjat bli rätt balanserad, hon har mindre infektioner i kroppen och hon har en bättre balans på kunduppdrag och arbetstid än normalt. 

Att jag frågar om hon vill ha vin, ost och yonimassage var inte helt 100% seriöst menat . Och jag tog inte hennes svar heller så seriöst. Det är lite så vi snackar. När jag säger att det är dags för mig att dra till jobbet kan hon kontra med  ett "Jaha. -  då är inte ligga ett alternativ då" . Vi kan skoja om sex, men det är svårt att prata om sex på ett sätt så att hon inte känner krav.

Nåväl. Det är hyfsat bra nu och häromdagen presenterade jag varm kokosolja till massagen vilket togs emot med gillande. Jag kunde använda ganska mycket olja och ta i ganska hårt vilket var ett bra recept i att hålla oss båda närvarande i stunden.  Jag har också aktivt valt att sluta komma när vi har sex vilket jag faktiskt ledde till att hon häromdagen frågade om det. "Du kom inte senast? - Jag gillar när du kommer. " Det har iallafall väckt ett embryo till en vidare diskussion så jag kommer nog fortsätta så.

Jag har ett par andra idéer också men jag hinner inteskrivaom de nu...
 

Jag håller inte med honom om allt i hans inlägg, men han skrev att han försökt komma med lösningar i flera år utan att kvinnan bidragit särskilt mycket. Därför tyckte jag att det inte var så interessant att ta upp att man bör ha tålamod med en partner under en kort tid av låg sexlust, vilket jag också tror att nästan alla har.

Att skriva att jag tar åt mig för att jag pekar på det som jag ser som svagheter i din argumentation anser jag är en ful härskarteknik som inte hör hemma i en diskussion som hittills hållit en bra nivå, vilket man inte alltid kan förvänta sig på detta forum. Jag har därför inte lust att närmare redogöra för mina erfarenheter, men kan säga att jag nu är i en relation där jag får mycket mer gehör för mina behov än i den förra sexlösa, där jag sakta bröts ner.

Ja, och jag försökte fråga vad han gjort. Vilka "lösningar" han försökt med, men fick inget svar och det är extremt ovanligt att människor här på FL kan berätta om alla samtal de haft och "allt" de gjort. Trots att de själva uppger att de försökt med så mycket, är det ovanligt att få något enda exempel. Om man ändå vill skriva om detta blir det väl mer intressant att ge några exempel. 

Jag menar att om problemen har någon typ av känslomässig grund, kan det ju bli helt fel att tro att  lösningen skulle vara "nya bus" och att "testa nya saker". Om problemet är stress när tex mannen imiterar sex, kan det ju bli värre tom.

Du förstår inte innebörden i det jag skriver. Du bara tar upp hur jobbigt det kan vara att leva i ett långvarig sexlös relation. Det har jag aldrig sagt emot. Jag tycker inte ens att man ska ha tålamod med långvarig sexbrist. Tvärtom.
Det jag skriver om handlar om bemötande, problemlösning, och samtal där man möter varandra, där man tar reda på vad den andre känner och vill. I stället för att tro massa och göra "allt".

Synd att du inte vill dela med dig. Det hade varit intressant.  Jag skriver därför inga frågor om din förra relation.