Knäckt av läxor

TS, det låter ju som att hon är deprimerad. Ni söker hjälp, jag ska inte skriva nåt mer om det. 

Men som förälder till fd deprimerat barn så tänker jag på vad du skriver om att hon inte vill ha något. Det gäller att lista ut vad hon ändå kan tänkas ta emot på ett positivt sätt. Som jag skrev tidigare, var det för vår del högläsning. Men för er del är det troligen något annat. Du behöver lista ut vad. 

En annan sak som hjälpte oss var att gå tillbaka till samsovning, hur konstigt det än kan låta när de flesta tycker det är självklart att barn sover i egen säng i eget rum här i Sverige när de nått några års ålder. Eftersom jag är ensamstående var det inte stor sak att låta barnet sova tillsammans med mig när hen mådde dåligt. Jag märkte att vi båda sov mycket bättre då. Jag oroade mig mycket annars och hade svårt att sova då jag behövde vara på vakt om barnet skulle gå upp på natten och skada sig själv. Barnet kände sig tryggare att sova med mig tror jag Hen sov bra ihop med mig. Jag kunde hålla en hand på barnet om hen var orolig.

Mitt barn sov med mig (oregelbundet, när hen mådde dåligt) tills hen var ungefär 16 år. 

Så det är ett tips till från mig. 

VI har samsovit ibland/delvis fram till för ett år sedan. Nu vill hon absolut inte, som sagt var, hon uppskattar inte mitt sällskap och gillar inte heller att höra mig prata.

Jo en sak vill hon - vara ensam. Det är enda önskan hon har, att jag håller mig borta från hemmet, helst att jag dör.

Hittade min gamla tråd. Numera är barnet sedan lång tid tillbaka hemmasittare på heltid. Vår relation är bra och hon mår bättre med medicinering (SSRI). Men skola, det är kört sedan länge.  Minsta lilla försök till skolåtergång så kraschar allt. 

Skolan är tydligen inte till för alla. Kompisar är inte heller alla förunnat, hon är värdens ensammaste. Någon annan hjälp från samhället existerar inte. 

Hittade min gamla tråd. Numera är barnet sedan lång tid tillbaka hemmasittare på heltid. Vår relation är bra och hon mår bättre med medicinering (SSRI). Men skola, det är kört sedan länge.  Minsta lilla försök till skolåtergång så kraschar allt. 

Skolan är tydligen inte till för alla. Kompisar är inte heller alla förunnat, hon är värdens ensammaste. Någon annan hjälp från samhället existerar inte. 

Hittade min gamla tråd. Numera är barnet sedan lång tid tillbaka hemmasittare på heltid. Vår relation är bra och hon mår bättre med medicinering (SSRI). Men skola, det är kört sedan länge.  Minsta lilla försök till skolåtergång så kraschar allt. 

Skolan är tydligen inte till för alla. Kompisar är inte heller alla förunnat, hon är värdens ensammaste. Någon annan hjälp från samhället existerar inte.