Knäckt av läxor

Enligt lågstadieläraren fanns ingen anledning till oro.

Ja, jag har gjort egen vårdbegäran till BUP. Kön är lång och vi kommer att få vänta i många år.  Jag håller på att kolla upp privata alternativ.

Skolan har satt in stöd men hon vägrar ta emot det. Det handlar inte om att jag ger val! Jag kämpar med mycket, ligger inte på latsidan, sätter mig själv i sista rummet för att få allt att fungera. Jag är ofta vaken på natten och försöker hitta lösningar.

Har inte läst allt. Kan ni inte skippa läxor? Det gjorde mitt barn ganska direkt. Att mängdträna hemma är väl en sak men läxor i övrigt är något som jag tycker ska vara fullständigt frivilligt och enkelt för barnen att själva göra. 

Det hela börjar alltid med oss inte barnen. Motivering drivkraft prioriteringar vilka signaler sänder vi själva ut som föräldrar till våra barn, gör vi tillräckligt lägger vi ner tillräckligt med tid energi hur lägger vi upp för bättre anpassningar struktur rutin sj i våra hem på fritiden. Minsta lilla neg attityd gentemot läxor skolan el annat dylikt parallellt där du inte tar på dig en större titel utöver att vara mamma känner våra barn av, nämligen att agera specialpedagog själv. Sök leta ta reda på forska som en idiot om det så krävs, kontakta elevhälsan BUP socialtjänsten vad som helst bara du agera markera finns där för ditt barn. Jag avundas dig som har världens finaste möjlighet framför dig utan att fått en stämpel etikett stamtavla diagnos som lyder (tyvärr vi kan inte göra mer) och så sitter du och slösar tiden där varje minut räknas till att ömka över uppgifter läxor du ska klara av. När det finns oss som kämpar rätt in i kaklet villkorslöst med frustration för det andra kan ta för givet, målet att ens bli självständig. Den sorgen kan du aldrig ens komma nära när det sista alt du har kvar är att vara stark och med den följer en drivkraft pondus som heter jävlar anamma tillsammans med skolan där vi kämpar tills inget mer går att göra, specialskola. Alltid är det skolans fel rektorer alltid är det dem som redan kryper på knäna utbildat sig till lärare för att de brinner för det dyrbaraste vi har allas våra barn, där allt för många föräldrar upplever krav av läxor som en bestraffning när målet är gemensamt. Att se din dotter utvecklas utifrån hennes förutsättningar blomstra nå kunskapskraven. Har du ställt dig frågan vad kan du sj göra el ändra på och hur medlar du kontinuerligt med skolan om eran dotters behov vad funkar vs mindre bra. Min snart 10 åriga son har autism går i 3an, min 7 åriga dotter 1an snart under utredning också efter jul, likt förbaskat lyckas vi mot alla odds fixa läxorna så då kan du också göra det. Och då lovar jag dig att vi har inte berg som du upplever det att bestiga med läxor utan mer mount everest 43 tim/veckan lägger vi ner utöver läxor på andra övningar samspel lågaffektivt bemötande HAB LSS kurser möten och annat dylikt utan någon diagnos som ursäkt i kampen om att få gå kvar i vanlig skola. Så kavla upp armarna ta tillfälle att synka med skolan och börja med att ta ansvar visa framfötterna och ställ dig frågan vad kan du göra, inte tvärtom vad skolan gör. Kommunicera för dialoger ni har en liten tjej som behöver hjälpen nu av fler involverade vuxna och det fixar ni bäst genom att be om hjälp sammanstråla. Konsten heter mycket paus break för våra barn att lyckas pussla med läxor i vardagen det ska vara roligt att lära inte så som du målar upp det då använder du helt fel metod, sätt in andra åtgärder hemma och funkar det fortfarande inte vänder du dig till skolan. Som sagt det börjar med dig så speak up!