Ifrågasätta beslut, barn

Man kan alltid hoppas på det. 

Det spelar ingen roll vad du tycker att man inte gör, det går ändå att göra så, och när han väl har flyttat så är det gjort, funktionshinder eller ej, vad jag vet om personer med if förändrar inte det.

Vet inte varför du strider i detta fall om vad ts kan göra eller ej.
De närmaste åren kommer sonen att gå i skola och har han IF och troligtvis npf diagnos kommer han inte klara skolan på samma sätt som andra barn.
Jag vet inte vilken årskurs han gå i nu men han har ju redan resurs, han kanske nu går i vanlig klass med resurs och det kan gå i lågstadiet, i mellanstadiet brukar det inte att fungera och man kan då istället diskutera om han ska gå  resursklass om det finns i kommunen eller i särskola som han har rätt till när han har if.
Nu har han troligtvis fritids, har han stora behov som det verkar nu som han har, kommer han behöva tillsyn även efter skolan i mellanstadiet, han kan då bli beviljad det som kallas förlängt fritids, det kan man få av olika anledningar.
Vanliga skolor har ofta "klubben" eller liknande för mellanstadieelever men om sonen har dessa stora behov som ts beskriver kommer han ju att behöva fritids även i mellanstadiet. 
Till högstadiet kommer det återigen utvärderas om han vilken sorts skola han behöver gå i, om han har flera diagnoser som ts beskriver går han troligtvis då särskola eller resursklass annars kommer han troligtvis att erbjudas plats där då han annars inte klarar av skolan pga sina diagnoser.
Har han också IF är det troligt att han även kommer att behöva omsorg efter skolan även i högstadiet och kommer då att erbjudas KTT, dvs korttidstillsyn som är LSS fritids.
Sen görs igen en utvärdering inför gymnasiet, vad klarar han av med sina diagnoser, hur mycket dom påverkar honom då vet vi inte nu.
Det troliga igen är att han kommer att gå i särgymnasium och fortfarande behöver stöd.
Under alla dessa år kommer kommunen då vara involverade i hans skolgång oc vilka insatser som behövs.
Eftersom LSS ofta är inblandade då de flesta med IF då går i särksskola, resursklass, har LSS fritids osv och dom flesta vid den åldern har kortis dvs korttidshem som kan vara en helg i månaden eller annat, några vardagskvällar och hjälp som läger under skollov.
Det kommer säkerligen sonen bli erbjuden för det är så det fungerar i de flesta kommuner.
När han då kommer upp i gymnasieålder kommer LSS handläggare på kommunen ta upp med föräldrarna boendealternativ dom kan börja att tänka på
och berätta om olika slags boenden dom kan ansöka om.
Blir det jobbigt för dom innan den åldern kan dom ta upp det med LSS handläggaren och ansöka tidigare om boenden.
Jag kan säga nästan säkert att om sonen har IF och andra diagnoser har kommunen koll på honom och dom kommer informera om olika alternativ ju äldre han blir.
Skolan kommer ju också ha dialog med föräldrarna då han säkerligen kommer att gå i särgymnasium eller resursskola osv. Han kommer ju inte gå i vanlig klass på vanligt gymnasium utan problem där skolan inte märker att han inte klarar skolan.
Det kommer ju inte att bara fortsätta som nu genom alla år utan att pojken inte får stöd när han stora behov om det ts berättar gäller.
Självklart har hans gymnasium en dialog med involverade parter om hur det går för sonen.
Skolan när han går i särgymnasium eller liknande vet ju du hur sonen bor och vilka insatser han får om han åker till kortis osv.
Det vanliga vid dessa diagnoser är att man åker skoltaxi.
Givetvis kommer skolan och andra slå larm om sonen inte kommer till skolan eller kommer med smutsiga kläder, inte duschad på länge osv om han som sagt har dessa diagnoser och skulle slå larm.
Men varför skulle det gå så långt när kommunen kommer att informera om olika slags boenden när sonen bli äldre.

Det kan vara gruppbostad om sonen behöver mycket hjälp, servicebostad om han klarar sig en del själv eller anpassad lägenhet med olika hjälpinsatser.

Detta kommer mamman till sonen få information om under de kommande åren.
Så sitta och säga att ts och mamman bara kommer att skaffa en lägenhet och bara lämna honom själv där känns inte speciellt realistiska.

Ts eller rättare sagt mamman kommer att ha kontakt med skola, kommun, LSS, hab och bup genom åren så dom kommer att få hjälp.

Att kommunen ska vara involverad och "hålla koll" krävs att ts sambo involverar kommunen. Säker om ev kortids, förlängd fritids, skolskjuts etc. Det Inget som händer automatiskt bara för att man är berättigad LSS-insatser eller andra insatser pga disgnos/IF. Man måste som förälder/ansvarig söka om dessa sakerna. 

Igen, var står den regeln att någon är skyldig att på samma sätt som innan fyllda 18 år ta hand om en vuxen person?
Boende ska ordnas, oavsett hur så ska "barnet" ut när det är vuxet.

Tack för svar @Maria & "Det är som det är.".
Kommer involvera instanser och går det att få hjälp att lösa boendesituationen för sambos barn då denne fyller 18 så kommer hjälp tas emot! Som ni skrivit ovan är det onödigt för min del att betala för boende om det går att ordna bättre på annat sätt.
Just 18 år är satt då det är det lägsta tal/ålder jag kan rättfärdiga för mig själv.
En vuxen person anser jag inte som en förälders ansvar/problem.

@EpicF du skriver som de blinde slåss och du argumenterar ännu sämre 🤷?♂️

Ja självklart söker man insatser men kommunen är involverad då sonen har fått beviljad resurs i skolan så dom vet om vilka diagnoser sonen har och kommer givetvis vara insatta i pojkens skolgång så.
Under åren kommer dom att möta personer i skolan, hab osv som  kommer att kunna informera om vad dom kan söka.
Även skolhälsovården är medveten om sonens diagnoser och under åren som går kommer ju ett antal besök där ske och dom kommer också fråga om vilka insatser sonen har.

Det låter bra ts, ta kontakt med kommunen och LSS handläggare, be om avlastning och sök gärna kortis, det kan avlasta enormt mycket att få en helg och göra egna saker. Även för sonen kommer det troligen bli bra.
Kortis hittar på roliga saker och utflykter och han får träffa andra barn.
Speciellt när barnen blir ännu äldre i mellanstadiet eller högstadiet betyder det ofta mycket för dessa barn, för även om man har diagnoser vill man inte hänga med sina föräldrar hela tiden och föräldrarna får tid för egna aktiviteter, som är allt ifrån att vila, träffa vänner, hinna ta hand om tråkiga saker som tvätt och städ men ändå att få göra det i lugn och ro.
Men även avlösare som kommer hem några timmar t ex en lördag och är med pojken så ni får göra annat. 
När man har barn med diagnoser är det mer krävande och man behöver återhämtning.
När ni känner att ni vill söka boende ta upp det i tid så blir det nog bra.

Lycka till med allt!

Varför jag ?strider? ? Ja eftersom jag förklarade i mitt inlägg att det som TS föreslår om lägenhet går faktiskt att göra, men det påstod du att man inte kan. Därför svarar jag dig att jo, det är visst möjligt att göra det, och det oavsett hur många andra tänkbara alternativ du drar upp. Jag har aldrig sagt att det är det bästa alternativet, bara att det går.

Nej du verkar inte ha förstått sonens funktionshinder, hur utvecklingsstörning fungerar. 
Som du kan läsa kommer nu TS  kontakta kommunen för den hjälp sonen har rätt till och behöver.
Är du insatt i olika funktionshinder och dess behov av hjälp och LSS insatser, det är nämligen jag. 
Sonen med dom diagnoserna som TS berättat om kommer att behöva stöd när han ska flytta och kommer inte att klara att bo själv.