Ifrågasätta beslut, barn

Hur kan du tolka att jag sagt att sonen inte kan flytta till boende vid 18 år?
Jag har hela tiden sagt att man kan söka LSS boende innan vid 18 eller senare.
18 har ingen betydelse, varför hänga upp sig på 18 år?
Det är alltså ingen skillnad på LSS boende när det gäller yngre eller 18 år.
Jag har skrivit tidigare att dom kan söka boende tidigare, det tar ofta ett tag och jag har rekommenderat dom att söka korttids boende så länge som är avlastning vissa helger och vardagar beroende på hur många timmar man beviljas.
Jag har hela tiden sagt att 18 år betyder inget i detta sammanhang.

Föräldrar har ett ansvar tills barnet går ut gymnasiet, jag har nämnt att vissa kan söka internat eller inackordering osv. vill en förälder köpa en lägenhet och betala den och se till att det finns mat och annat, fickpengar osv får man det men man är ansvarig att se till att barnet får allt detta.
Det är man ansvarig för. Ett ungdom med intellektuellt funktionshinder kan inte ta hand om sig själv på det sättet, ta hand om sig själv, laga mat, åka till skolan osv.
Föräldrarna kan då i detta fall om tonåringen eller barnet beroende på ålder ansöka om LSS insatser, det är föräldrars ansvar.
Mamman och ts verkar vara förnuftiga personer även om  tex ts inte orkar med sonen i flera år till. Men då söker man hjälp med boende.
Återigen varför köpa en lägenhet när sonen inte kan ta vara på sig själv?
Pappan verkar inte vara en förnuftig person och struntar i sitt barn och om även mamman var sådan skulle då Soc gå in men mamman tar hand om sitt barn och vill det väl och de flesta föräldrar är ju förnuftiga  även om man inte kan ta hand om barnet hemma.
Pappan verka ha struntat totalt i sonen men  borde betala underhåll men annars går ju Fk in och betalar. 
Mamman skulle ju också kunna strunta i sitt barm men det gör hon ju inte.
Men hon kanske heller inte orkar i flera år till, de flesta föräldrar vill sitt barn väl och söker då boende om man inte kan ha barnet hemma.

Återigen ts och mamman får söka boende precis när dom vill, men dom kan inte köpa en lägenhet och bara placera sonen där när han har if då blir han omhändertagen eftersom han inte klarar sig själv. och mamman ändå får betala för den placeringen så varför ha fler kostnader? 

Pappan har checkat ut och kommer inte ta hand om sonen , det behöver inte mamman heller göra om hon inte vill eller orkar men då kan hon välja mellan att söka boende och se till att sonen får ett bra boende vilket hon troligtvis vill när man hör på ts att hon är en bra mamma. 
Eller så kan hon precis som pappan skita i sonen och låta soc ta över.
Troligtvis gör hon det första som de flesta vettiga föräldrar gör.
Ja både mamman och pappan är försörjningsskyldiga, betalar inte pappan går ju FK in, men det verkar bara vara mamman som är vårdnadshavare då pappan inte längre är med i bilden och det är just vårdnadshavare som söker LSS för sitt barn.

Jag har aldrig sagt att dom inte kan bestämma att sonen ska bo någon annanstans när han är 18 år dom kan bestämma att han ska ha annat boende tidigare. Just 18 är som sagt ingen speciell ålder för att få LSS hjälp eller boende, det ändras inte vid 18 år. Samhället gör inte mer för att man fyller 18 år.
Men dom när mamman är ansvarig kan inte bara lämna en person med IF själv som inte kan ta hand om sig utan att han bli omhändertagen, däremot kan dom söka hjälp och boende som ser till att han får i sig mat och kläder osv.

Vad är problemet? 

Ja alltså det TS är intresserad av är ju att han ska ha eget boende när han blir 18, jag vet inte varför de har hängt upp sig på just den åldern, men de är ju överens om att när han är 18 så ska han inte bo kvar hemma.

Så får de ingen hjälp med boende just den åldern så tänker ju TS sätta honom i en lägenhet ändå, som TS tänker betala. Vem tänker du ska hindra dem att lämna honom själv? Det end föräldrarna kan tvingas på är underhållet, men ha sonen hemma kan ingen tvinga. Ingen hindrade pappan att inte ta hand om sonen, så de kan inte hindra mamman heller om hon väljer att lämna honom i en lägenhet, hon är ju överens med TS om att han ska ha eget boende vid 18 så om de vill göra så, så kan ingen hindra dem. 

Ja du en förälder kan överge barnet precis som pappan gjort och som ts anser är en hemsk person eftersom han är kriminell och i alla fall varit drogberoende.
Mamman har sedan valt att ta hand om sonen och varit en bra mamma till sonen enligt ts.
Pappan kommer ju aldrig att ta hand om sonen.
Mamman har då ensam vårdnad numera, antar att pappan inte betalar så FK gör troligtvis det men det vet jag självklart inte.
Mamman kunde eller kan välja att också överge barnet men har alltså inte gjort det, om barnet är litet när bägge föräldrar överger barnet så hamnar det i fosterfamilj.
Nu tar mamman hand om barnet men kan välja att söka LSS boende om barnet uppfyller kriterier för LSS om hon inte vill eller orkar ta hand om honom.
Det kan dom göra innan sonen blir 18 om dom vill eller vänta tills han är 18 år.
Vettiga föräldrar ser sen till att deras funktionshindrade barn som är deras ansvar kommer till ett boende när barnet blir äldre eller inte kan ta hand om det.
Varför skulle mamman ta hand om i sitt barn på ett bra sätt i 18 år och sen bara strunta i det? det gör sällan föräldrar efter så många år.
Ts är också villig att betala en lägenhet men det behöver dom inte om sonen kan få boende.

Återigen om en funktionshindrad person som inte kan ta hand om sig själv blir lämnad själv kommer han ju att bli omhändertagen, skolan skulle ju larma om han inte kommer till skolan. Varför skulle mamman göra så?
ja pappan övergav barnet och om en gör det finns då ändå en förälder kvar om mamman inte heller vill ha barnet kommer det som sagt att bli omhändertagen.
Mamman kan alltså meddela att hon inte vill eller orkar längre. 
Det tar ett tag att få boende, skulle det vara akut kan man få akutboende för stunden. 
Så varför skulle även  hon bara skita i barnet utan att meddela att sonen behöver hjälp med boende? det är ju inte logiskt.
Om nu hon bara lämnade sonen där och någon slår larm om att sonen inte kommer till skolan och man kontaktar föräldrarna och dom säger att han får klara sig själv kommer dom alltså slå larm om det.
Finns ingen anledning för mamman att göra så.
Varför skulle hon bara lämna sin son utan hjälp i en lägenhet?
Det är nog inte heller vad ts vill.
Skulle det vara så illa att man lämnar en gravt funktionsnedsatt person själv i en lägenhet, obs säger inte att sonen är det och personen inte kan ta hand om sig själv och far illa, kan dom som lämnat personen där bli polisanmälda om personen far illa, obs säger inte att det gäller här men för att förklara vad som gäller när det handlar om utsatta personer som inte kan ta hand om sig själva.
Men om man lämnar en person som har intellektuell funktionsnedsättning som inte klarar sig själv kommer han givetvis bli omhändertagen så ja ts och mamman blir på så vis stoppade av att lämna honom i lägenheten.
Så nu har du svaret på som skulle stoppa honom.
Men det hela är ju så ologiskt att det skulle hända när det ända dom behöver göra är att ansöka om boende.
Jag tror faktiskt att ts vill att det ska bli bra även för sonen när han flyttar.  

Förstår faktiskt inte varför detta är ett problem när det finns lösningar på det hela.

 

Den lösning TS är intresserad av är den lösning som gör att sonen kan flytta till eget boende när han fyller 18, vad är det för lösningar du menar finns för det?

Och varför mamman skulle göra så, det kan jag inte svara på men nu hon har ju tydligen gått med på att han ska vara ute till 18 år, då får vi acceptera att det är så oavsett vad hon har för anledning. Och det är ju absolut görbart att han flyttar när TS är beredd att betala en lägenhet om inget annat är möjligt. Om sonen då blir omhändertagen så är det väl inget som TS har någonting emot, antar jag. Han blir samhällets problem. Polisanmäld kan man bli för precis vad som helst men det är ju inget som hindrar dem att sätta sonen i en lägenhet. Kan inte se vad det skulle vara för ett brott de skulle kunna bli dömda för heller.

Ja mamman och ts är överens om att sonen ska vara ute när han fyller 18 år, det kan dom ändra eller hålla fast vid.
Det kan dom också alltså lösa med LSS boende så vi behöver inte diskutera om just det. Sonen kan ha ordnat boende när han fyller 18 år om dom ansöker om det i god tid. Han kan vara ute ifrån deras hem när han fyller 18 år eller innan om dom ansöker om det tidigare. 
Lösning jag menar finns? ja det är ordnat LSS boende som jag skrivit om, finns olika boenden för ungdomar med funktionshinder.
Han är redan samhällets problem när han behöver hjälp då han har IF skillnaden om han flyttar vid 18 år är att vårdnadshavare är betalningsskyldiga för honom och när han går ut gymnasiet behöver inte dom betala längre.
Men det är ju ingen skillnad i boende så länge han bor kvar på barn/ungdomsboende innan har flyttar till vuxenboende.
Varför skulle inte ts bry sig om ifall sonen blev omhändertagen menar du?
Han har betalt en lägenhet, sonen blir omhändertagen och kan inte bo i lägenheten och mamman får ändå betala för sonens boende där han blir placerad så varför skulle ts vilja förlora pengar på det?
varför skulle någon vilja se sitt barn bli omhändertagen för att han inte klarar sig själv när man tagit hand om barnet innan? 
när allt man behöver göra är att ansöka om boende för just ungdomar med sonens funktionsnedsättning.

TS har inte alls uttryckt att ha bara kan tänka sig att betala för egen lägenhet till sonen, det var en utväg men han skrev att han var intresserad av veta hur kommunen kunde hjälpa till med både boende och korttids boende.
Och varför skulle han inte vara det. Sonen får den hjälp i sitt boende han behöver, mamman blir nog lugn över att veta att sonen har det bra och får den hjälp han har rätt till och ts behöver inte betala för en lägenhet. 

Jag vet inte varför TS skulle vilja förlora pengar, men huvudsaken verkar ju vara att sonen ska vara ute vid 18 och TS har ju skrivit att han inte har något emot att betala pengar bara sonen flyttar. Och en lägenhet går väl att säga upp eller sälja om sonen flyttas till något annat boende.

Jag skrev inte att han BARA kan tänka sig att betala för lägenheten, men om det är enda sättet att få sonen att flytta vid 18 så är han ju beredd att göra det.

Dina andra funderingar om mamman kan jag inte svara på men jag utgår ifrån vad TS berättar, att han och sambon är överens att han ska inte bo kvar hemma vid 18 år och då är det ju så, oavsett sambons anledningar. Och om det skulle bli att de inga andra lösningar eller insatser beviljade i tid för 18 år, så finns ju bara det alternativet kvar för TS och mamman som vill att sonen ska flytta hemifrån då.

Det handlar alltså om en intellektuellt funktionsnedsatt person alltså "utvecklingsstörd" som man sa tidigare, tror att både ts och mamman inser eller kommer att göra det när han blir tonåring att han aldrig kommer att kunna bo och klara sig själv när han är 18 år. Egen lägenhet blir inte aktuellt när han inte klarar sig själv. 
Ts är upprörd och slänger ur sig saker i affekt som nog inte är genomtänkta, det gör man när man är utmattad i ts situation.
När det väl är dags för boende kommer dom säkert att ta den hjälp dom kan få och den rätt till hjälp som sonen har genom sitt funktionshinder.
Mamman verkar vara en ansvarsfull person så det kommer säkert att ordna sig.

Du kan tro vad du vill om vad TS och hans sambo väl kommer att göra vid det laget, det förändrar inte att planen TS målar upp är full görbar utan att någon skulle kunna göra något som helst åt saken.

Vad är det du inte förstår, man lämnar inte en förståndshandikappad person ensam som inte klarar sig själv! 

varför vidhåller du att ingen kan göra något åt saken?
absolut att någon kommer att göra något åt saken om sonen har dom funktionshinder ts säger att han har! 
vet du något om personer med if? 

Det är precis det ts pratar om att göra så fort bonussonen blir 18 år. Och mamman verkar gå med på det. 

För att någon ska hindra det måste det komma fram till exempel Socialen om de nu gör som de har planerat. Det krävs isåfall att ex en granne uppmärksammar problemet eller skolan.