Anonym (Orättvis?)

Wed 20 Sep 2023 10:34

234 svar

Ifrågasätta beslut, barn

Hej!
Till att börja med så vet jag att detta är ett känsligt ämne.
Är så iaf att min sambo har ett barn sedan tidigare.
Ett misstag pga att prevention inte fungerade vid ett tillfälle i sluten på tonåren.
Fadern till hennes barn är 10 år äldre, hade redan vid det tillfället varit in och ut ur fängelse flera gånger, skuldsatt, missbrukade narkotika, allmänt riktigt dålig person.
Min nuvarande sambo valde att behålla barnet trots att det inte va planerat.
Resultatet blev ungefär som man kan förvänta.
Utvecklingsstörd unge och en far som är frånvarande och inte betalar något.

Jag förstår inte varför hon valde att behålla barnet istället för att ta abort.
Hon viste redan då att kommande barnets far va en dålig person som skulle bli en katastrofalt dålig far och förebild.

Självklart har jag inte sagt detta till henne, men vad hade ni tänkt om situationen?

Anonym (??)

Tue 26 Sep 2023 07:55

#171

Anonym (Orättvis?) skrev 2023-09-26 07:21:21 följande:

Bra för dig att ditt barn inte har IF, det gör allt mycket lättare.
Försörjningsstöd innebär inte att den då vuxna personen måste bo hemma 🤦?♂️

Jag har son som är 22 som har diagnos och som bor hemma. Han har försörjningsstöd.
Det är inte bara att flytta, bara för att man fått lite ekonomi (betoning på lite). När man bor hemma får man den lägsta summan man kan få från försörjningsstöd eftersom de inte räknar in hyra då.

Vår plan är att han kommer flytta framöver (nästa år hoppas vi), han vill det själv också, men vi måste lita på att det bär både ekonomiskt och i praktiken.

Anonym (Elin)

Tue 26 Sep 2023 08:24

#172

TS, det hade nog varit bättre om du bara hade skrivit, hade du som kvinna, behållit barnet om du hade råkat bli gravid som ung, med en kriminell person som inte är en bra människa typ. För nu blev det mer snack om hur du är och hur du ska bete dig. Och det var väl inte din mening? Du ville väl bara veta hur man tänker som kvinna om man behåller ett barn med dom förutsättningarna?

Goneril

Tue 26 Sep 2023 08:37

#173

TS ödslar energi på att fundera på sambons ödesdigra beslut att behålla barnet, ganska improduktivt när barnet finns, ett obestridligt faktum. Sambon var ett barn själv, i det närmaste, och hade inte mognad att överblicka sitt beslut och stöd från föräldrar tycks ha saknats. I tråden finns ett inlägg från någon "med planerad graviditet som artonåring" och sen en berättelse om hur bra det gick för sonen. Jag reser ragg när jag hör liknande, det innebär en förlorad ungdom. Det kan ju gå bra för sonen men den unga mamman är förloraren, när kamraterna tågluffar och läser på universitet byter hon blöjor. Barnet som beskrivs i denna tråd verkar lida av mental retardation. Empati har aldrig utvecklats men antagligen kan det gå att väcka den förmågan. Jag talar nu utifrån erfarenhet med utvecklingsstörd bror, jo, jag använder det uttrycket, PK-folket får ursäkta.. Det som är avgörande för utvecklingen är att en fast hand finns. Vår far var mycket bestämd, klara regler och konsekvens. Vissa beteenden tolererades inte, till exempel att förstöra saker. Då blev det ordentliga tillsägelser med hög röst. Att fostra dessa barn med auktoritet och samtidigt belöna gott uppförande är enda vägen framåt. Slutligen vill jag lovorda föreningen FUB, www.fub.se, föreningen som stödjer och hjälper föräldrar till utvecklingsstörda barn, hoppas TS sambo har kontakt med dem.

Anonym (Orättvis?) Trådstartaren

Tue 26 Sep 2023 09:28

#174

Anonym (Elin) skrev 2023-09-26 08:24:01 följande:

TS, det hade nog varit bättre om du bara hade skrivit, hade du som kvinna, behållit barnet om du hade råkat bli gravid som ung, med en kriminell person som inte är en bra människa typ. För nu blev det mer snack om hur du är och hur du ska bete dig. Och det var väl inte din mening? Du ville väl bara veta hur man tänker som kvinna om man behåller ett barn med dom förutsättningarna?

Det va avsikten från början, dåligt formulerat av mig. Skulle kanske bara gjort en omröstning, men va intresserad av att höra andra kvinnors resonemang.
Fokus har skiftats som du skriver. Konsensus här ser ut att va att jag som, trots låga förväntningar (& tankar ska jag erkänna) för barnet, varit där och stöttat både barn och mor i flera år är en riktigt dålig person. Skit samma att jag faktiskt är den enda utom barnets mor som spenderat tid och hjälpt barnet.
Jag ser barnets far som avskrap, riktig korkad person som inte gjort något med sitt liv eller av sig själv. 40 bast, skuldsatt pga konsumtionslån, äger inget, gör inget för sitt barn, fängelsekund..
Och ja jag ser likheter mellan barnet och dess far. Inget som är direkt smickrande för barnet.

Anonym (Orättvis?) Trådstartaren

Tue 26 Sep 2023 09:31

#175

Goneril skrev 2023-09-26 08:37:48 följande:

TS ödslar energi på att fundera på sambons ödesdigra beslut att behålla barnet, ganska improduktivt när barnet finns, ett obestridligt faktum. Sambon var ett barn själv, i det närmaste, och hade inte mognad att överblicka sitt beslut och stöd från föräldrar tycks ha saknats. I tråden finns ett inlägg från någon "med planerad graviditet som artonåring" och sen en berättelse om hur bra det gick för sonen. Jag reser ragg när jag hör liknande, det innebär en förlorad ungdom. Det kan ju gå bra för sonen men den unga mamman är förloraren, när kamraterna tågluffar och läser på universitet byter hon blöjor. Barnet som beskrivs i denna tråd verkar lida av mental retardation. Empati har aldrig utvecklats men antagligen kan det gå att väcka den förmågan. Jag talar nu utifrån erfarenhet med utvecklingsstörd bror, jo, jag använder det uttrycket, PK-folket får ursäkta.. Det som är avgörande för utvecklingen är att en fast hand finns. Vår far var mycket bestämd, klara regler och konsekvens. Vissa beteenden tolererades inte, till exempel att förstöra saker. Då blev det ordentliga tillsägelser med hög röst. Att fostra dessa barn med auktoritet och samtidigt belöna gott uppförande är enda vägen framåt. Slutligen vill jag lovorda föreningen FUB, www.fub.se, föreningen som stödjer och hjälper föräldrar till utvecklingsstörda barn, hoppas TS sambo har kontakt med dem.

PK folk är mer fokuserade på att använda "rätt" ord än att lösa något.
Jag har egentligen aldrig tänkt att det va fel min sambo att skaffa barn tidigt. Felet jag ser är att behålla ett barn när man vet att fadern är olämplig å det grövsta. Det blir inte bra och det ger inte barnet de förutsättningar ett barn förtjänar.

Anonym (Orättvis?) Trådstartaren

Tue 26 Sep 2023 09:36

#176

Anonym (??) skrev 2023-09-26 07:55:58 följande:

Jag har son som är 22 som har diagnos och som bor hemma. Han har försörjningsstöd.
Det är inte bara att flytta, bara för att man fått lite ekonomi (betoning på lite). När man bor hemma får man den lägsta summan man kan få från försörjningsstöd eftersom de inte räknar in hyra då.

Vår plan är att han kommer flytta framöver (nästa år hoppas vi), han vill det själv också, men vi måste lita på att det bär både ekonomiskt och i praktiken.

Det är på inget sätt ditt ansvar. Förstår att du gör det, alla kan välja själva, men det är inte ditt ansvar. Din son är vuxen, diagnos eller ej.

EpicF

Tue 26 Sep 2023 09:49

#177

Anonym (Orättvis?) skrev 2023-09-26 09:36:27 följande:

Det är på inget sätt ditt ansvar. Förstår att du gör det, alla kan välja själva, men det är inte ditt ansvar. Din son är vuxen, diagnos eller ej.

Du verkar tro att barn med diagnos är lika mogna att flytta hemifrån som barn utan diagnos.

Hoppas din sambo inser vilket omogen idiot du är och flyttar ut fort som fan. Om hon nu vill göra det bästa för sitt barn.

Anonym (Orättvis?) Trådstartaren

Tue 26 Sep 2023 10:17

#178

EpicF skrev 2023-09-26 09:49:58 följande:

Du verkar tro att barn med diagnos är lika mogna att flytta hemifrån som barn utan diagnos.

Hoppas din sambo inser vilket omogen idiot du är och flyttar ut fort som fan. Om hon nu vill göra det bästa för sitt barn.

Nope, men klarar hen inte av att leva själv som vuxen så blir det kommunalt boende med tillsyn.
Personangrepp alltså, vad har jag gjort för att göra dig så upprörd? ♥️

Anonym (Det är som det är.)

Tue 26 Sep 2023 11:00

#179

Men ts, jag tidigare uppmanat er till att söka LSS hjälp som kortis mm.
Däremot undrar jag varför du upprepar att sonen ska ut när han fyller 18 år?
Just 18 år betyder ju inget. Man blir myndig då men annars är ju inte just 18 år något speciellt just vid boende.

18 åringar går för det mesta i gymnasiet och bor hemma eftersom föräldrarna har försörjningsplikt, att ha ansvar över boende, mat, fickpengar ja allt.
Det ändras inte för att man fyller 18 år. De flesta går ut gymnasiet det år dom fyller 19 år, men en del har gjort annat 1 år t ex utbytesstudent eller gått om en klass osv.
Har barnet IF eller liknande och går då troligtvis på Särgymnasium så går man 4 år dvs går ut det år man fyller 20 år.
Så man har ansvar för allt även om barnet fyllt 18 år.
Sen söker vissa till speciella skolor som idrottsgymnasium eller annat och då på annan ort så att man då bor på internat eller att man bor i en liten ort långt ifrån gymnasieskolor då kan man också bo inackorderad men allt detta är ju tillfälligt så länge man går på skolan, det är inte nytt permanent boende och man åker ju hem på lov och vissa helger.
Väldigt få har eget boende när dom fyller 18 år, vem bekostar det?

Men om nu sonen har IF och har rätt till LSS kan han alltså om mamman ansöker få boende, det kan gå redan nu om han har rätt till att kunna få barnboende som brukar vara upp till 21-23 år och sen blir det vuxenboende.
Men just 18 år betyder ingenting i detta sammanhang.

Som sagt ansök om kortisboende och behöver ni mer ansök då om barnboende, det kanske inte går nu men längre fram och innan 18 år.
Men just vid 18 år händer inget speciellt.
Men prata med LSS handläggare, det tar tid att få boende, det finns sällan tomma platser utan är kö. Börja i tid, det är inget kommunen bara fixar vid en viss ålder.

Anonym (Maria)

Tue 26 Sep 2023 11:12

#180

Anonym (Det är som det är.) skrev 2023-09-26 11:00:53 följande:

Men ts, jag tidigare uppmanat er till att söka LSS hjälp som kortis mm.
Däremot undrar jag varför du upprepar att sonen ska ut när han fyller 18 år?
Just 18 år betyder ju inget. Man blir myndig då men annars är ju inte just 18 år något speciellt just vid boende.

18 åringar går för det mesta i gymnasiet och bor hemma eftersom föräldrarna har försörjningsplikt, att ha ansvar över boende, mat, fickpengar ja allt.
Det ändras inte för att man fyller 18 år. De flesta går ut gymnasiet det år dom fyller 19 år, men en del har gjort annat 1 år t ex utbytesstudent eller gått om en klass osv.
Har barnet IF eller liknande och går då troligtvis på Särgymnasium så går man 4 år dvs går ut det år man fyller 20 år.
Så man har ansvar för allt även om barnet fyllt 18 år.
Sen söker vissa till speciella skolor som idrottsgymnasium eller annat och då på annan ort så att man då bor på internat eller att man bor i en liten ort långt ifrån gymnasieskolor då kan man också bo inackorderad men allt detta är ju tillfälligt så länge man går på skolan, det är inte nytt permanent boende och man åker ju hem på lov och vissa helger.
Väldigt få har eget boende när dom fyller 18 år, vem bekostar det?

Men om nu sonen har IF och har rätt till LSS kan han alltså om mamman ansöker få boende, det kan gå redan nu om han har rätt till att kunna få barnboende som brukar vara upp till 21-23 år och sen blir det vuxenboende.
Men just 18 år betyder ingenting i detta sammanhang.

Som sagt ansök om kortisboende och behöver ni mer ansök då om barnboende, det kanske inte går nu men längre fram och innan 18 år.
Men just vid 18 år händer inget speciellt.
Men prata med LSS handläggare, det tar tid att få boende, det finns sällan tomma platser utan är kö. Börja i tid, det är inget kommunen bara fixar vid en viss ålder.

TS är ju villig att betala en lägenhet år honom då. Ingen kan ju tvinga de att ha kvar sonen hemma. Men betala för hans försörjning måste iallafall mamman göra. Men TS verkar ju villig att betala, bara han flyttat så är TS nöjd.

Ifrågasätta beslut, barn

INNEHÅLL