Ifrågasätta beslut, barn

Fast jag har aldrig påstått att han kommer klara av att bo själv.

Ts: Svårt att läsa lagen ser jag... 

Jag hoppas din sambo tar sitt förnuft till fånga och ser till sitt barns bästa och lämnar dig. Utifrån det du skriver och uttrycker i tråden är du inte det bästa för ett barn, diagnoser/IF eller ej.

Anonym (Det är som det är.): Så vem ska hindra ts och sambon att sparka ut/sätta ungen i en egen lägenhet från 18 års ålder? 

Oavsett om barnet behöver och har rätt till LSS-insatser så finns ingen som kan hindra ta och sambon att faktiskt sparka ut ungen. 

Fast det var ju det hela idén med att ts skulle betala en en lägenhet som han sa i affekt när han var upprörd som jag då försökte hjälpa honom med.
Det var ju därför jag sa att han skulle bli omhändertagen då han inte klarar sig själv. Jag har hela tiden sagt att det inte kommer att hända och varför det inte var logiskt, jag har heller inte trott att ts menade så på allvar eftersom mamman verkar vara en ansvarsfull mamma och då när man vill att sonen ska flytta ansöka LSS boende.
Det är ju det som det handlat om hela tiden när jag sagt att det inte går och att dom ska ansöka om boende genom LSS.
Vad är det för boende du tänkte på som jag inte skrev om? du skrev hela tiden att det visst skulle gå att ts betalade en lägenhet och ingen kunde stoppa det och jag skrev då att jo det kommer man att göra då han inte klarar att bo själv.
Nu skriver du att du inte påstått att han skulle klara sig själv, hur hade du tänkt då om ts bara betalade en bostad? 
Man kan inte lämna person med dom diagnoserna i en lägenhet, hur menar du att det skulle gå om du nu säger att du inte påstått att kommer att klara sig själv? 
Jag har som sagt aldrig förstått din strid för att ts ska betala en lägenhet som sen inte sonen klarar att bo  och klara sig själv i.

Vem hade du tänkt skulle hinda ts och sambon att lämna barnet i en lägenhet vind för våg? För jo, man kan göra så även om barnet har diagnoser och inte skulle klara sig själv. Finns ingen so. Kan hindra att det skulle hända. 

Finns massa saker man inte ska eller får göra men som man kan göra ändå, utan att bli hindrad. 

Återigen, en funktionshindrad person som inte klarar sig själv och blir satt ensam i en lägenhet kommer att bli omhändertagen och inte få bo i lägenheten,
Det blir ju då en orosanmälan, varför skulle hans mamma göra så när hon är en ansvarsfull förälder som kan ansöka om bostad, vill hon att sonen ska fara illa i en egen lägenhet där han  inte klarar att ta hand om sig själv.
Klart det hela stoppas, skolan kommer ju att märka det omedelbart och orosanmäla och han få flytta någon annanstans tillfälligt troligtvis innan mer permanent bostad med rätt hjälp  som passar hans funktionshinder hittas.
Man omhänder tar barn och ungdomar som far illa och i detta fall skulle alltså sonen fara illa av att bo själv och vara tvungen att klara sig själv eftersom ingen annan skulle bo med honom och hjälpa honom. 
Hur kan detta vara en överraskning? det är väl självklart?
Dom kan alltså säga att sonen ska flytta men då mamman är försörjningsskyldig för sitt barn är det hennes ansvar att se till han får detta tillgodosett och det får han inte om han bor själv utan någon hjälp utan behöver särskilt boende som är anpassat efter hans funktionshinder.
Det hela är ju så uppenbart. Vad är det som är otydligt?

Han skulle alltså hämtas och omhändertagas efter en orosanmälan.
Mamman kommer att få frågan om boende, hon kan då ansöka om boende.
Är som sagt helt ologiskt att då istället bara lämna sonen i en lägenhet själv som kostar pengar, få en orosanmälan och sonen ändå flytta och hon ändå betala en summa för boendet som är anpassat efter hans funktionshinder.

Nu känner jag att detta spårar ut, jag vet hur LSS fungerar och nu har TS sagt vad han ska göra och det på det bästa sättet.
För mig är det då slutdiskuterat för TS har fått råd och ska gå vidare med det.

Fast nu menade jag vem ska stoppa att han flyttas till lägenheten, inte vem ska stoppa att han ska fortsätta bo där.

Det enda mamman är skyldig är det ekonomiska. Hon är inte mer skyldig att tillgodose något mer än vad pojkens pappa är. Det ekonomiska underhållet är det enda man inte kommer undan som förälder i Sverige, allt annat kan du slippa.

Du verkar inte förstå att jag har bara pratat om vad som rent krasst är möjligt, inte vad som är lämpligt eller bra att göra.

Precis, ingen kan stoppa att han flyttas till en lägenhet. 

Suck! det kan absolut stoppas omgående när någon för veta när det händer och sonen kommer att fara illa om han lämnas ensam.

Det kan absolut oroanmälas redan innan det sker om man vet att killen kommer att fara illa på egen hand. 
Han skulle kunna hämtas samma dag.
Mamman får i god tid information om olika boende alternativ, om hon säger att hon kommer att placera honom helt själv och det är uppenbart att han inte klarar det kommer det att anmälas.

Har aldrig varit med om att en förälder som varit en ansvarsfull förälder i många år sedan bara lämnar sitt barn vind för våg och säger klara dig själv trots dina diagnoser och funktionhinder när man kan få hjälp med anpassat boende.
Vad gäller pappan nej han är inte vårdnadshavare och är borta ifrån sonens liv,
Mamman är vårdnadshavare och har inte avsagt sig vårdnaden.
Så gör ju ingen vettig människa, är man som pappan inte lämplig och som sagt redan försvunnit bort så blir han inte inblandad, hade mamman inte heller velat ta ansvar när han var liten eller äldre hade hon givetvis precis som pappan kunnat avsäga sig barnet och han hade placerats i fosterhem.
nu har mamman valt att ta hand om sonen och på ts verkar göra det bra.

Man kan oroanmäla innan flytt händer om man tror att det kommer att bli skadligt och man kan oroanmäla när flytt sker om sonen bara lämnas ensam.
Så är det! 
Finns ingen anledning för mamman att utsätta sin son och sig själv för det och att sonen ska fara illa.

Rent krasst nej man kan inte alls bara lämna en funktionshindrad rent lagligt.
Om det det skulle vara så att man lämnar en gravt funktionsnedsatt person som t ex inte kan äta själv eller komma ifrån lägenheten på egen hand, inte ta hand om sig som då till slut svälter räknas det som misshandel och kan absolut polisanmälas så nej det får man inte.
Nu är inte sonen i tråden så gravt funktionshindrad.

Men nu räcker det då ts och mamman inte kommer att bara lämna sonen själv i ett eget boende.

Rent krast, jo man kan lämna ett funkgionshindrat barn i en lägenhet helt utan uppsyn. Tekniskt sätt så är det lagligt så länge barnet är "vuxen", dvs i lagen mening från 18. 

Ja, man kan bli polisanmäld för misshandel om det händer att barnet ex svälter. Men fortfarande så är det något man KAN göra. Utan att någon kan hindra. 

Man kan också ha barn med funktionshinder som inte har uppföljning av kommunen eller LSS. Som har hamnat lite utanför radarn. 

Ts är den som har sagt att så fort ungen blir 18 så ska han ut. Han till och med sagt att han kan köpa en lägenhet som sonen kan bo i. Och det finns faktiskt inget som hindrar ts från att göra det. Så enkelt är det. 

Lämpligt? Absolut inte. Genomförbart? Absolut. 

Om sonen är gravt funktionshindrad eller inte är faktiskt inget vi vet helt, eftersom ts aldrig har sagt hur funktionshindrad sonen är. 

Åh nej, en anonym person på internet tycker inte om mig 😭
Har jag någon gång påstått att jag är det absolut bästa för barnet?
Allt jag sagt är att jag är där för barnet (trots att det stundvis känns som huvudet ska sprängas) och att jag stöttar min sambo så gott det går.
Vet att jag inte är det bästa men jag är bättre än allt som varit tidigare.
Och vad är bäst för barnet egentligen? På 10 år är jag den enda mannen som stöttat och blivit känt med barnet. Alternativen är inte direkt många.

Om du orkar läsa igenom tråden så har jag beskrivit det. Börja läsa kära du 😘

Har redan läst hela tråden. Inkl dina inlägg.